Arbetets art och krav har ändrats successivt från
jordbrukarsamhällets dagar, över den industriella eran,
fram till dagens informations- och kunskapssamhälle. Detta
kräver idag av den enskilde en annan kunskap och en annan
individuell förmåga än vid gårdagens samhälle. Idag
behöver den arbetande mindre muskler, men betydligt mer
intellektuell kompetens.
Utbildning medförande speciell kompetens för olika
uppgifter krävs. Allt fler personer saknar möjlighet att
försörja sig beroende på för dålig utbildning och/eller
bristande intellektuell utrustning. För dessa utgör
förtidspensionen en möjlighet till försörjning och möjlighet
att ''behålla ansiktet'' inför familj och vänner. Samtidigt
kostar detta samhället orimliga summor, när antalet
förtidspensionerade börjar närma sig en halv miljon, och
antalet som vill sluta arbeta bara ökar. På detta sätt ställs
dessutom en mycket stor del av befolkningen utanför
arbetsmarknaden.
Rätten till förtidspension är liksom sjukpenningrätten
beroende av två faktorer: ett medicinskt sjukdomstillstånd
och en därav avhängig arbetsoförmåga. Arbetsförmågan
kan också vara beroende av icke-medicinska faktorer (ej
sjukdom), t.ex. psykologiska eller sociala skäl. I samband
med ökande arbetslöshet ökar trycket på
försäkringssystemet från dem som har svårigheter att
komma in på arbetsmarknaden (t.ex. invandrare och
ungdomar) eller att hålla sig kvar där (för låg kompetens).
Normalt krävs det på försäkringskassorna vid
ställningstagande till förtidspensionering att den individ
som söker pension skall lämna in ett läkarintyg där den
sökandes subjektiva problem skall motsvaras av objektiva
medicinska fynd.
Vid varje sådan konstaterad sjukdom skall sedan
arbetsoförmågan fastställas. Det finns många
sjukdomstillstånd, även allvarliga sådana, där
arbetsförmågan inte alls är påverkad eller endast i ringa
grad.
På senare år har vi fått en glidning så att förtidspension
beviljas på subjektiva besvär (t.ex. smärta eller nervositet)
utan att objektiva fynd kan registreras eller arbetsoförmåga
kan konstateras. Enbart på grund av att passande arbete
inte är inom synhåll får vederbörande förtidspension på
grund av att den sökande själv anser att han är sjuk. En
speciell grupp är de flesta arbetslösa bosnier eller
kosovoalbaner som förr eller senare kommer att träffas hos
psykiater för att få diagnosen ''posttraumatiskt
stresstillstånd''. Är det meningen att dessa skall få
förtidspensioner mer eller mindre automatiskt på dessa
diagnoser? Idag kommer till och med andra generationen
med krav om förtidspension på psykiatrisk grund.
Enligt min mening är detta fel. Man skall inte utnyttja
ett välfärdssystem för problem som ligger på ett annat plan.
Å andra sidan har vi här att göra med svaga grupper som bör
omfattas av välfärden, men på en annan nivå. En lösning på
detta vore att skapa en alternativ arbetshindersförsäkring
för dem som är arbetsoförmögna av andra skäl än objektivt
konstaterad sjukdom. Det skulle alltså inte längre räcka
med smärta, nervositet eller liknande, än mindre ren
arbetslöshet, för att vara berättigad till nuvarande
förtidspension enligt AFL. Ersättningsnivån på denna
arbetshindersförsäkring skulle kunna motsvara
socialvårdsnormen. De som får denna försäkring skulle
kunna betraktas som ''stående till arbetsmarknadens
förfogande''. Till en början kan den finansieras av
socialförsäkringssystemet. Detta får ju samtidigt en
betydande avlastning genom att de betydligt dyrbarare
förtidspensionerna i så fall inte skulle utgå.
Det torde ankomma på socialförsäkringsutskottet att
utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i
socialförsäkringssystemet.
Stockholm den 21 januari 1994
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)