I regeringens proposition 1993/94:94 föreslås en rad förändringar beträffande mottagandet av asylsökande och deras vistelse i landet.
Vi instämmer i propositionens förslag om värdet av att erbjuda eget boende även innan ställningstagande till uppehållstillstånd har tagits. En del praktiska problem uppstår, men humanitära skäl talar för denna ordning. En mer normal livssituation som kan underlätta kontakter med svenskar skapar rimligen bättre relationer mellan svenskar och flyktingar. Institutionsliknande miljöer kan skapa konflikter.
Vi delar utgångspunkten, att det är viktigt, att den asylsökande inte passiviseras utan får möjlighet till meningsfull sysselsättning. Ett system som i praktiken innebär arbetsplikt utan ersättning för de asylsökande skapar dock problem. Genom att en entreprenör skall lämna underlag för avdrag på dagersättningen, om den asylsökande inte deltar i anvisat arbete på förläggning öppnas för missbruk av privata entreprenörer, som är svårare att kontrollera än förläggningar drivna av Invandrarverket. Risk finns att asylsökande kan komma att ''utnyttjas''.
Därför är ett system med ersättning för utfört arbete bättre. Det minskar risken för att hamna i tvångsliknande situationer. Vill man arbeta blir ersättningen högre. Den asylsökande får själv välja och får bättre kontroll över sin egen ''arbetssituation''.
Vi föreslår avslag på regeringens förslag, att någon skyldighet inte bör föreligga för Invandrarverket att samråda med länsarbetsnämnden eller fackliga organisationer. Vi finner det orimligt, att de fråntas avgöranden i frågor som t ex huruvida de arbeten som de asylsökande utför är sådana, som inte kan utföras på marknadsmässiga villkor och att deltagande i verksamheten inte går över till att bli ett reguljärt arbete. Vi vill också betona vikten av att det verkligen blir meningsfull sysselsättning. De asylsökande bör ges ett större ansvar för att sköta underhåll, reparationer m m och den allmänna skötseln av förläggningar.
Regeringens förslag, att engagera folkrörelser och ideella organisationer i flyktingmottagandet, är positivt. Det är ett förhållningssätt, som vi länge förfäktat och som de socialdemokratiska invandrarministrarna aktivt arbetat för. Det är angeläget att Invandrarverket i detta sammanhang undersöker möjligheten att, när belastningen är stor, utnyttja de resurser som finns i alla folkrörelseägda gårdar av olika slag.
Vi anser, att förslaget till tidsbegränsade uppehållstillstånd är bra, men det är mycket angeläget att på alla sätt undvika att det skapas något B-lag. Därför måste så lika villkor som möjligt gälla för dem som får permanenta uppehållstillstånd. Det är också viktigt att ett tillfälligt uppehållstillstånd kan övergå i ett permanent, om situationen så motiverar.
I anslutning till denna fråga vill vi också framhålla vikten av att ett genomarbetat repatrieringsprogram utarbetas. Detta är ett område, där flyktingpolitiken fortfarande brister. Självfallet skall ett återvändande i samband med permanenta uppehållstillstånd vara frivilligt.
Regeringen vill ändra på kriterierna för bifall till förnyad ansökan om uppehållstillstånd. Den får bifallas endast om verkställigheten av ett avslag skulle ''innebära fara för utlänningens liv eller bestående men för hans psykiska eller fysiska hälsa''. Vi menar, att det är en oacceptabel skärpning och att den nuvarande lagtexten ska fortsätta att gälla, dvs möjlighet till bifall om det finns ''synnerliga skäl av humanitär art''.
Däremot finner vi regeringens förslag, att en förnyad ansökan om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall prövas av Utlänningsnämnden, som välgrundat. Principiella skäl talar mot att som tidigare den lägre instansen, Invandrarverket, skall överpröva beslut som fattats av högre instans, Utlänningsnämnden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till asylsökande i samband med arbete knutet till förläggning,
2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att någon skyldighet inte bör föreligga för Invandrarverket att samråda med länsarbetsnämnden resp. fackliga organisationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av arbete knutet till förläggning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av tillfälliga uppehållstillstånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett repatrieringsprogram,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 2 kap. 5 § utlänningslagen om skärpta kriterier för bifall till förnyad ansökan.
Stockholm den 17 december 1993 Berndt Ekholm (s) Lena Klevenås (s) Torgny Larsson (s)