Dental kvicksilverförgiftning är kvicksilverförgiftning
som främst orsakas av kvicksilver som frigjorts ur dentalt
amalgam. Kvicksilver kan i olika kemiska former komma in
på olika vägar i kroppen. Det kan inandas, sväljas och
tränga in genom slemhinnor och hud. Man kan utsättas
både för akut förgiftning, dvs större mängder under en kort
tid samt kronisk förgiftning, dvs under längre tid små
mängder, vilka ackumuleras i kroppen.
Kvicksilver är sedan flera decennier väl känt som
miljöförorening, och det står också i regeringens
proposition 1993/94:110, Bättre kontroll över miljöfarligt
avfall, bl.a. på sidan 12 ''Kvicksilver i miljön. Regeringens
förslag: För att begränsa skadorna på Sveriges miljö av
kvicksilver bör inte bara vidtas åtgärder internationellt och
nationellt som minskar nyanvändning. Också kvicksilver
som finns utspritt i samhället i varor och produkter bör
samlas in effektivt och tas om hand säkert.''
I kemiska risker på gränsvärdeslistan AFS 1981:8
beskrivs kvicksilver som ett gift och hur det ska behandlas. I
ett särtryck beskrivs att amalgam ska behandlas med samma
riskbedömning som kvicksilver.
Den arbetsmiljöpåverkan som arbete med amalgam kan
innebära för tandvårdspersonal har hittills nonchalerats.
Att personalen noggrant bör skydda sig med bl.a. handskar,
effektiv utsugning och andningsskydd har först på senare år
uppmärksammats. Tandvårdspersonal har alltså under ett
stort antal år dagligen arbetat med amalgam, som innehåller
50 % kvicksilver utan tillräckligt skydd mot giftpåverkan.
Det finns idag ett stort antal tandsköterskor, som fått
sådana hälsoproblem av sina arbeten att de inte kan
fortsätta. De allra flesta av dessa tandsköterskor har
förgäves försökt få sina skador klassade som arbetsskador.
Trots intyg från läkare, som är tungmetallexpert, har
sjukkassan underkänt detta intyg. Dessa tandsköterskor får
alltså trots ytterst kvalificerade läkarintyg inte sina skador
klassade som arbetsskador. Detta innebär att yrkesgruppen
tandsköterskor utsätts för en helt annan kontroll och
bedömning än andra yrkesgrupper och att de i helt annan
grad än övriga ställs utanför arbetsskadeersättning.
I enlighet med nuvarande praxis, även med det nya
arbetsskadebegreppet, skall med skadlig inverkan förstås
varje i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka
den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt.
Med anledning av ovanstående anser jag att det
omgående måste utredas varför tandsköterskor
särbehandlas i sina sjukdomsfall och att åtgärder vidtages
på ett sådant sätt att tandsköterskor inte diskrimineras
framför andra yrkesgrupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att hindra
särbehandling av tandsköterskor vid sjukdomsfall.