Handikappersättning skall ges för att den handikappade
skall kompenseras för merutgifter som handikappet
medför.
I handikapputredningen som förra året kom med sitt
slutbetänkande fanns många goda föresatser. Tyvärr har det
mesta när det gäller genomförandet avstannat. Vars och ens
oberoende var en av de positiva grundtankarna som
präglade utredningen. Att komma tillrätta med de
fördomar som finns och att underlätta ett liv som oberoende
syntes vara en ledstjärna.
I dag finns fortfarande många snåriga regler som har den
effekten att de uppmuntrar till förmyndarinställningar och
sparnit. Många regler är också fortfaranade oklara och ger
anledning till mycket olika bedömningar.
Ett exempel där bedömningarna ofta är orättfärdiga och
orättvisa är försäkringskassornas bedömningar för
tillämpningen av reglerna som gäller
handikappersättningar. Vänsterpartiet vill ha en förändring
på förhållandet att bara en del försäkringskassor har en
dialog med dem som behöver biståndet. Andra kassor
fungerar enligt någon sorts lotteriprincip, och åter andra
tillämpar reglerna för att så få som möjligt ska få
handikappersättning och så lite som möjligt betalas ut.
Vänsterpartiet anser att systemet för utbetalning av
handikappersättning behöver ses över så att en rättvisare
bedömning kan göras av ersättningsbehovet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att
Riksförsäkringsverket får i uppdrag att göra en utredning
om hur reglerna för handikappersättningen skall reformeras
enligt vad i motionen anförts om att minska orättvisorna i
ersättningssystemet.
Stockholm den 17 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)