Handikappersättning skall ges för att den handikappade skall kompenseras för merutgifter som handikappet medför.
I handikapputredningen som förra året kom med sitt slutbetänkande fanns många goda föresatser. Tyvärr har det mesta när det gäller genomförandet avstannat. Vars och ens oberoende var en av de positiva grundtankarna som präglade utredningen. Att komma tillrätta med de fördomar som finns och att underlätta ett liv som oberoende syntes vara en ledstjärna.
I dag finns fortfarande många snåriga regler som har den effekten att de uppmuntrar till förmyndarinställningar och sparnit. Många regler är också fortfaranade oklara och ger anledning till mycket olika bedömningar.
Ett exempel där bedömningarna ofta är orättfärdiga och orättvisa är försäkringskassornas bedömningar för tillämpningen av reglerna som gäller handikappersättningar. Vänsterpartiet vill ha en förändring på förhållandet att bara en del försäkringskassor har en dialog med dem som behöver biståndet. Andra kassor fungerar enligt någon sorts lotteriprincip, och åter andra tillämpar reglerna för att så få som möjligt ska få handikappersättning och så lite som möjligt betalas ut.
Vänsterpartiet anser att systemet för utbetalning av handikappersättning behöver ses över så att en rättvisare bedömning kan göras av ersättningsbehovet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att Riksförsäkringsverket får i uppdrag att göra en utredning om hur reglerna för handikappersättningen skall reformeras enligt vad i motionen anförts om att minska orättvisorna i ersättningssystemet.
Stockholm den 17 januari 1994 Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v)