I propositionen föreslås flera ändringar som rör mottagandet av asylsökande. Målet för förändringarna är bland annat att de asylsökande i mån av förmåga ska ta ett större ansvar för sig själva och sin försörjning samt boende under tiden som deras asylansökan behandlas.
Beträffande det ekonomiska biståndet till asylsökande föreslås i propositionen en fortsatt modell med dagbidrag kopplat till deltagande i organiserad verksamhet anordnad av statens invandrarverk. I propositionen säger sig regeringen för närvarande inte beredd att frångå systemet med dagbidrag och övergå till ett asyllånesystem vilket bland annat föreslagits av utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar.
Det saknar inte betydelse vilka signaler vi ger ifrån oss mot omvärlden, de asylsökande eller till medborgarna i vårt land. Nuvarande modell där man vid ankomsten till Sverige mer eller mindre automatiskt slussas in i ett bidragssystem ger fel signaler om förhållandena i Sverige och bidrar till en passivisering av den asylsökande. Bidragsberoendet har också gett en skev bild av de asylsökande bland många svenskar. Som påpekas i propositionen ska en asylsökande i första hand använda egna pengar om man har sådana vid ankomsten till Sverige. I praktiken är det få asylsökande som uppger att man har egna medel eftersom man ofta på ett tidigt stadium på resan till Sverige eller vid ankomsten informeras om sin rätt till bidrag. Några mera omfattande kontroller eller efterforskningar om egna medel görs heller inte.
I propositionen föreslås nu åtgärder för att koppla bidragsutbetalningarna till aktiviteter inom organiserad verksamhet. Det är ett steg i rätt riktning men är enligt min uppfattning inte tillräckligt utan man bör man gå vidare och införa ett asyllån. Om man redan vid ankomsten till utredningsslussen klargör för den asylsökande att man förutsätts betala för vissa kostnader kommer det att leda till att fler uppger sig ha pengar. Först om man säger sig sakna egna medel erbjuds man ett asyllån. Detta lån kan, som utredningen föreslog, helt eller delvis återbetalas genom arbete på förläggningen eller deltagande i svenskundervisning eller andra aktiviteter. Undantag måste självfallet kunna göras för sjuka och gamla eller andra där det är orimligt att ställa prestationskrav. De argument och skäl mot ett införande av asyllån som redovisats i propositionen är enligt min uppfattning inte av den digniteten att de förhindrar införandet av ett asyllån. Regeringen bör därför få i uppdrag att utforma ett asyllånesystem som kan genomföras när den organiserade verksamheten såsom den beskrivs i propositionen är fullt utbyggd i förläggningsverksamheten.
Indragning av dagersättning
I lagrådsremissen föreslogs att dagersättning skulle kunna dras in helt för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av organiserad verksamhet. Detta ogillades av lagrådet som menade att den del av dagersättning som är avsedd att täcka kostnader för egen mathållning ska alltid få behållas. Regeringen har accepterat lagrådets synpunkter. I propositionen föreslås också att dagersättning ska kunna sättas ner för den som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ett asylärende.
Enligt min uppfattning ger detta också fel signaler. Asylsökande kommer inte till Sverige för att bli omhändertagna och få sin försörjning utan för att få skydd undan olika former av förföljelse. Då är det också rimligt att vi kan ställa krav på deltagande i verksamhet och skyldighet att underlätta genomförandet av asylutredningen. Därför är det också rimligt att dagersättningen inte bara kan beloppsmässigt sättas ner utan också dras in helt i de fall man uppenbart försvårar en asylutredning genom att hålla sig undan eller utan giltiga skäl vägrar delta i den organiserade verksamheten för asylsökande. En ändring bör därför ske på denna punkt i 10 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av asyllån,
2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 i den del som behandlar nedsättning av dagersättning för den som försvårar sin asylutredning eller utan giltigt skäl vägrar delta i organiserad verksamhet.
Stockholm den 17 december 1993 Marianne Andersson (c)