med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.
Regeringen är ansvarig för flykting- och
invandrarpolitiken. Enligt förordningen 1990:927, om
statlig ersättning för flyktingmottagande m m har
landstingen rätt till ersättning av staten för bl a akut- och
förlossningsvård åt utlänningar som har sökt
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är
folkbokförda i riket. Staten har således påtagit sig ett
kostnadsansvar även för anhöriginvandringen inklusive
kostnaderna för akutsjukvård m m.
I regeringens proposition 1993/94:94 om mottagande av
asylsökande m m föreslår regeringen bl a att staten inte
längre skall ersätta landstingen för akut vård som ges till
andra tillståndssökande än asylsökande som vistas i Sverige
under utredningstiden, dvs anhöriginvandrare som söker
uppehållstillstånd. Regeringens förslag motiveras med att
risken måste minska att utlänningar skall söka sig till
Sverige i huvudsakligt syfte att få vård. Enligt propositionen
är regeringen medveten om att man genom sitt förslag ökar
sjukvårdshuvudmännens kostnader. I samband med
reglering av annan statlig ersättning skall enligt
propositionen den eventuella kostnadsökningen beaktas.
Av propositionen kan utläsas, att staten inte avser att
förändra stödet till kommunerna för anhöriginvandrare som
sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas här
under den tid ansökan prövas.
Kommunerna får ett schablonbelopp per flykting i
samband med kommunplacering. Detta är en naturlig
konsekvens av att det är kommunerna som har de stora
kostnaderna för och arbetet med att inlemma flyktingarna i
det svenska samhället. Landstingen har hittills inte fått
någon ersättning från staten efter det att flyktingen har fått
uppehållstillstånd utom i de fall vederbörande inte kunnat
kommunplaceras och därför varit kvar på
flyktingförläggning eller fått varaktig vård i anslutning till
ankomsten till Sverige.
De personer propositionen avser söker sig till Sverige i
första hand för att återförenas med sin familj. De kan ofta
inte återvända till sina ursprungsländer på grund av
förföljelse, krig eller andra förhållanden. Många av dessa
anhöriginvandrare är äldre och lider av sjukdomar som i
deras hemländer kanske inte betraktas som akuta, därför
att det inte finns förutsättningar att behandla dem. I Sverige
kan de däremot ses som akuta och kräva omedelbar vård.
Enligt vår mening bör även denna grupp utlänningar
omfattas av statens kostnadsansvar för hälso- och sjukvård.
Speciellt som staten även i fortsättningen ämnar ersätta
kommunerna för deras kostnader för dessa personer.
Den genomsnittliga driftkostnaden för hälso- och
sjukvård per invånare i landet var år 1991 12 500 kronor och
är med uppräkningsfaktorer numera cirka 13 500 kronor.
Detta innebär en tillkommande kostnad med 567 miljoner
kronor enbart för de asylsökande cirka 40 000 bosnierna.
Till detta skall tilläggas tolkkostnader som uppgår till minst
400 kronor per besök i sjukvården, cirka 50 miljoner
kronor, tillkommande kostnader för psykiatriska diagnoser
som inte är normalt förekommande i befolkningen för
övrigt såsom krigsupplevelser, tortyrskador m m, cirka 50
miljoner kronor, tillkommande kostnader för att sanera
barnens tänder, överslagsmässigt cirka 50 miljoner kronor
samt sannolikt också betydande kostnader för psykisk barn-
och ungdomsvård beroende på barnens upplevelser i
hemlandet. En betydande kostnadsökning tillkommer
också på grund av att varje besök tar väsentligt längre tid
beroende på språksvårigheter, tolkning, kulturkrockar m
m. Kostnaden för detta är mycket svår att beräkna.
Sammantaget kan landstingens ökade årliga kostnader
för hälso- och sjukvård åt de cirka 40 000 bosnier som fått
uppehållstillstånd i Sverige beräknas uppgå till minst 720
miljoner kronor per år. Om Invandrarverkets antagande om
storleken på anhöriginvandringen bekräftas uppkommer en
lika stor tillkommande kostnad, alltså en totalsumma om
cirka 1,45 miljarder kronor per år.
Landstingen kämpar i likhet med kommunerna med en
alltmer ansträngd ekonomi. Sjukvården har under de
senaste åren dels minskat sin andel av BNP och dels ökat
antalet behandlade. Det har således varit en betydande
effektivisering under de senaste åren. Den grupp bosnier
som enligt regeringens beslut skall utplaceras i samhället
kommer att innebära betydande kostnader för landstingen.
Men inte bara kostnader utan också krav på ny kompetens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör ompröva sin
syn på orsaken till anhöriginvandringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för
ersättning för hälso- och sjukvård till andra utlänningar än
asylsökande som sökt uppehållstillstånd i Sverige och har
rätt att vistas här under den tid ansökan prövas.
Stockholm den 16 december 1993
Margareta Viklund (kds)
Karin Starrin (c)
Barbro Westerholm (fp)