med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.
Vi ställer oss positiva till vissa förslag i propositionen
som syftar till att ge de människor som söker asyl hos oss
större möjligheter att ta ansvar för sin egen situation.
Många viktiga frågor har dock fått en dålig lösning eller helt
lämnats åsido. Utrymmet för att ta humanitära hänsyn
snävas in på ett helt oacceptabelt sätt.
Huvudmannaskapet för asylsökande
Statens invandrarverk skall även i fortsättningen vara
huvudman för mottagandet av asylsökande. Vi anser att det
bör slås fast att samma myndighet inte bör vara ansvarig för
både tillståndsprövning och mottagande.
Tillståndsprövningen bör ske hos fristående,
domstolsliknande asylprövningsnämnder.
Förläggningar
Det föreslås att det även fortsättningsvis bör höra till
undantagen att kommuner driver förläggningar. Innan ett
sådant ställningstagande görs borde en ordentlig
utvärdering ske av erfarenheterna från kommunala
förläggningar. Behovet av en förändring av kommunallagen
så att kommunerna får ett explicit lagstöd för att driva
förläggningar för asylsökande bör utredas.
Det bör enligt propositionen inte finnas några hinder att
driva förläggningar med särskild inriktning där exempelvis
trossamfund anlitas som entreprenörer. Vi anser att endast
politiskt och religiöst obundna organisationer bör få driva
förläggningar. Det kan inte försvaras etiskt att
skyddssökande människor som ofta har ohyggliga
upplevelser bakom sig skall utsättas för politisk eller religiös
påverkan inom ramen för det statliga flyktingmottagandet.
Däremot skall givetvis politisk och religiös verksamhet
på frivillig grund för meningsfull sysselsättning underlättas.
Regeringens modell kommer också att innebära särskilda
problem om/när olika fundamentalistiska religiösa
organisationer begär att få driva förläggningar. Skall sådana
grupper avstängas från rätten att driva förläggningar och
vilka kriterier skall användas?
Eget boende
Vänsterpartiet är positivt till att regeringen äntligen
tillmötesgår det krav som vi drivit i åtskilliga år att de
asylsökande själva skall få möjlighet att ordna sitt boende.
Den hårda styrningen mot förläggningsboende har skadat
flyktingmottagandet allvarligt på flera olika sätt. De
asylsökande själva har skadats av den påtvingade
isoleringen och passiviteten. Den infödda befolkningens syn
på de asylsökande har blivit mer negativ än den annars
skulle ha varit eftersom förläggningssystemet motverkat
personliga kontakter och vänskapsband mellan asylsökande
och den lokala befolkningen. Stöd av släktingar och
anförvanter till den asylsökande har inte kunnat tas tillvara.
Arbete på den öppna arbetsmarknaden
Regeringen föreslår att ingen förändring skall göras i
reglerna beträffande en asylsökandes rätt att arbeta på den
öppna arbetsmarknaden. Den nuvarande regleringen ger
inte den asylsökande någon rätt till ett temporärt
arbetstillstånd, det är Statens invandrarverk som ges rätt att
bevilja temporärt arbetstillstånd om man bedömer att
handläggningstiden kommer att överstiga fyra månader.
Vi anser att den asylsökande automatiskt skall beviljas
ett temporärt arbetstillstånd om ärendet inte slutligt
avgjorts inom tre månader från det ansökningen gjordes.
Härmed får man också en tidssamordning med den normalt
viseringsfria tiden för besök. Arbetet får bara utföras om
villkoren regleras i kollektivavtal.
Samråd med Länsarbetsnämnden och fackliga
organisationer
Invandrarverket föreslås inte få någon formell
samrådsskyldighet med vare sig Länsarbetsnämnden eller
fackliga organisationer innan avtal om arbete för
asylsökande träffas.
Utredningen om arbete för asylsökande förslog att
Invandrarverket skall ha skyldighet att samråda med berörd
facklig organisation när det är fråga om arbete som regleras
i kollektivavtal som slutits av central
arbetstagarorganisation. Vidare föreslog utredningen att
Länsarbetsnämnden skall godkänna arbeten för
asylsökande innan de sätts igång.
Vi anser att de motiv utredningen anfört som grund för
förslagen om samråd respektive godkännande är starka och
utgör tillräckliga skäl att på denna punkt genomföra
utredningsförslaget.
Ersättning för deltagande i organiserad verksamhet
Vi kan inte ställa oss bakom uttalandet i propositionen
att det inte bör förekomma att Invandrarverket betalar för
att asylsökande skall delta i verksamhet. Det kan nämligen
vara motiverat i vissa fall, t.ex. när det gäller människor
med handikapp, och en undantagsklausul bör därför finnas.
Nivån på dagersättningen
Vi motsäger oss att kopplingen mellan dagbidragens och
Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag
upphör. Nivån på bidragen kan vara något lägre vilket är
fallet i dag, men det är viktigare att kopplingen finns kvar.
Det kan annars uppkomma en risk att dagbidragen får
karaktär av budgetregulator.
Nedsättning av dagersättningen
Dagersättningen föreslås kunna nedsättas bl.a. för den
som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ett
asylärende. Det har i lagstiftningsarbetet inte presenterats
något underlag för att det skulle föreligga några som helst
problem i detta avseende. En sådan bestämmelse skulle
utgöra en signal till allmänheten att asylsökande är suspekta
individer som måste hållas under kontroll med olika
särbestämmelser som inte sakligt behöver motiveras.
Hälso- och sjuvård
Propositionen föreslår att akutbegreppet skall tillämpas
även för tortyrskadade och psykiskt sjuka. Det är djupt
stötande att man inte i detta sammanhang rättar till de
oerhörda brister som finns på detta område. Sverige har
utan att tveka ratificerat både barnkonventionen och FN:s
tortyrkonvention, men låtsas inte om att de förpliktelser vi
härigenom har åtagit oss får praktiska konsekvenser i
Sverige.
Psykiatriutredningen slog i sitt betänkande, vilket kom
för ett år sedan, fast att staten inte kan undandra sig det
samlade ansvaret för tortyrskadade flyktingar mot
bakgrund av de konventionsåtaganden vi gjort och föreslog
att ett särskilt institut -- Svenska Institutet mot tortyr och
organiserat våld -- skulle inrättas. Institutet skulle ha
följande mål:
1. Verka för att sprida kunskaper och information om
skadeverkningar av tortyr och andra former av organiserat
våld.
2. Verka för att forskning om tortyr och andra former av
organiserat våld liksom dess konsekvenser utvecklas.
3. Verka för att väl fungerande rehabiliteringsprogram
utvecklas.
4. Bidra till att förhindra tortyr i de länder där den
förekommer.
Docent Sten Jakobsson, chef för Centret för
tortyrskadediagnostik i Stockholm varnar för att Sverige är
på väg mot en psykisk hälsokatastrof genom att ge 40 000
bosnier uppehållstillstånd utan att erbjuda dem kvalificerad
vård. Upp till 40 % av de vuxna bosnierna har utsatts för
tortyr eller våldtäkt. De flesta får bara akut sjukvård.
Remissinstanserna har genomgående varit positiva till
Psykiatriutredningens förslag. Det är nödvändigt att
regeringen omdelbart lägger fram förslag till riksdagen
grundade på Psykiatriutredningens slutsatser.
Patientavgifter
Vi anser det vara en rimlig ordning att också asylsökande
skall betala patientavgifter. Den föreslagna nivån är
emellertid alltför hög med tanke på dagbidragens storlek
och bör sänkas med minst hälften. Det måste också
klarläggas att asylsökande har samma rätt som den övriga
befolkningen till kostnadsfri mödra- och
distriktssköterskevård.
Myndighetsutövning och tystnadsplikt vid entreprenad
I propositionen sägs att personalen på en
flyktinganläggning endast i begränsad utsträckning får ta
del av integritetskänsliga uppgifter och att det därför är
tillfyllest att sekretessfrågorna löses avtalsvägen vid
entreprenader.
Självfallet får personalen vid flyktingförläggningar ofta
del av oerhört integritetskänsliga uppgifter. Det är absolut
nödvändigt att sekretessfrågorna lagregleras innan förslaget
om förläggningsverksamhet på entreprenad genomförs.
Utan lagreglering saknas ju som Lagrådet påpekat
straffsanktionering av tystnadsplikten. Det är fullkomligt
orimligt att sekretesskyddet skulle vara sämre på en
flyktingförläggning än på ett daghem. Vi har sedan tidigare
vid ett flertal tillfällen blivit påminda om att
flyktingspionage förekommer och att säkerheten för den
asylsökande noga måste beaktas.
Det vore ytterst olämpligt att Invandrarverket får
uppdra åt en entreprenör att svara för delgivning av beslut
i asylfrågan. Med tanke på den betydelse som
omständigheterna vid delgivningen normalt tillmäts vid ett
följande beslut om förvarstagande skulle en sådan ordning
komma att i det närmaste innebära att beslut om
frihetsberövanden rent faktiskt kommer att överlåtas på
entreprenören. Detta vore förödande ur
rättssäkerhetssynpunkt.
Tidsbegränsat uppehållstillstånd
Tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna meddelas
i vissa fall när skyddsbehovet kan bedömas ha kortare
varaktighet. Propositionen talar om högst två
sexmånadersperioder. Den maximala tiden för ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd, 12 månader, måste anges i
lagtexten.
Det måste också klart framgå att ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd inte inskränker den skyddssökandes rätt
att vid behov få sin asylansökan behandlad i reguljär
ordning.
Ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut
Den skärpning av kriterierna för bifall till en ny ansökan
som föreslås kan inte godtas. Genom den föreslagna
förändringen skulle ytterligare ett steg tas i
avhumaniseringen av den svenska invandrings- och
flyktingpolitiken. Här bör regeringen i stället avvakta vad
den utredning som tillsatts för att undersöka om praxis blivit
hårdare kommer fram till. Det kan inte vara god
lagstiftningsteknik att besluta om att ändra lagen på en
punkt där en utredning väntas avge sitt betänkande inom
några veckor.
Det kan noteras att regeringen glömt att överväga vilken
betydelse artikel 3 i den europeiska konventionen om de
mänskliga rättigheterna kan ha för den svenska
lagstiftningen på denna punkt trots att den avser att inom
kort förelägga riksdagen förslag om inkorporering av denna
konvention. Så sent som i somras såg sig regeringen tvungen
att i ett ärende bifalla en ny ansökan om uppehållstillstånd
för att undgå en trolig fällning i kommissionen för brott mot
konventionen.
Instans som skall pröva ny ansökan
Utlänningsnämnden föreslås bli den instans som skall
pröva en ny ansökan i stället för Invandrarverket som i dag
gör denna prövning. Vi anser att utredningens förslag att
denna prövning skall göras av kammarrätt bör genomföras.
Detta skulle kunna vara ett första steg på vägen i att
asylprövningen görs i domstolsliknande former. En sådan
reform är mycket angelägen för att komma till rätta med de
allvarliga rättssäkerhetsbrister i förfarandet som nu är för
handen. Det är nödvändigt att de offentliga biträdena
kommer in i handläggningen av ärendena från första
början. Nu underlåter ofta Invandrarverket att förordna ett
offentligt biträde till efter att utredningen gjorts. Detta är
oacceptabelt och strider mot lagen.
Rättshjälp
För att förhindra att nya ansökningar görs föreslås en
radikal begränsning av rättshjälpen. Detta kombineras med
att det ställs formkrav på den nya ansökningen. På så sätt
kommer de flesta nya ansökningar, som i fortsättningen
måste göras utan hjälp från någon med juridisk skolning, att
kunna avvisas utan att de prövas i sak. Något som förbisetts
av propositionsskrivarna är att den föreslagna nyordningen
beträffande nya ansökningar kan förväntas orsaka att fler
med avvisningsbeslut kommer att gömma sig. De kommer
nämligen att sakna någon de med förtroende kan diskutera
sin situation med och som i många fall skulle kunna förklara
att det inte går att få någon ändring i avvisningsbeslutet.
Vi avvisar förslagen om formkrav på nya ansökningar
och de föreslagna begränsningarna av rättshjälpen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylprövningsnämnder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av
erfarenheterna från kommunala förläggningar och behovet
av explicit lagstöd för verksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att endast politiskt och religiöst
obundna organisationer bör få driva förläggningar,
4. att riksdagen beslutar att asylsökande skall beviljas
temporärt arbetstillstånd om slutgiltigt beslut i
uppehållstillståndsfrågan inte fattats inom tre månader från
det att ansökningen gjordes,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samråd med fackliga
organisationer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens
godkännande av arbeten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning för deltagande i
organiserad verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kopplingen mellan dagbidragen
och Socialstyrelsens rekommenderade nivå för
socialbidrag,
9. att riksdagen avslår förslaget att dagersättningen skall
kunna nedsättas om den asylsökande försvårat utredningen
genom att hålla sig undan,
10. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag
grundat på Psykiatriutredningens betänkande Statligt stöd
till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om patientavgifter,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
reglering av tystnadsplikten för anställda hos entreprenörer
som driver flyktingförläggningar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att entreprenörer skulle svara för
delgivning av beslut i asylfrågan,
14. att riksdagen beslutar att 2 kap. 4 a § första stycket
utlänningslagen skall ha följande lydelse: ''Om en utlänning
som söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första
stycket 2 eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd
här i landet får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på högst
12 månader ges. Detta inskränker inte rätten att begära att
asylansökningen prövas i vanlig ordning.'',
15. att riksdagen avslår förslaget om ändrad lydelse av 2
kap. 5 § utlänningslagen,
16. att riksdagen beslutar att kammarrätten skall pröva
nya ansökningar om uppehållstillstånd,
17. att riksdagen avslår den föreslagna 7 kap. 17 §
utlänningslagen,
18. att riksdagen avslår förslagen till ändrad lydelse av 41
och 43 §§ rättshjälpslagen.
Stockholm den 16 december 1993
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)