Väljarna i Sverige har i en folkomröstning med
överväldigande majoritet uttalat sig för en framtida
kärnkraftsfri ekonomi. Därpå följande energibeslut har
förutsatt, att avvecklingsåret 2010 står fast. Vid valet 1991
fick de partier som stod bakom linjerna 2 och 3 i
folkomröstningen 70 % av mandaten i riksdagen. Skall det
givna politiska målet uppnås, måste en plan för
avvecklingen beslutas och börja sättas i verket.
Motivering
Frågan om landets energipolitik sammanhänger med
hela den långsiktiga utvecklingen av ekonomi, teknologi
och miljöpolitik.
Folkomröstningen 1980 berörde sålunda
samhällsutvecklingens grundläggande framtida inriktning.
Att klara linjer för kärnkraftens avveckling saknas riskerar
medföra en rad problem.
Det skapar i första hand tvivel ute bland allmänheten om
de politiska institutionernas respekt för medborgarnas åsikt
och för de procedurer genom vilka demokratin verkar. I
många av Europas länder vacklar tilliten till institutionerna.
Det finns i nuvarande läge särskild anledning att inte bidra
till liknande förtroendeklyftor. Uteblivna besked om
avvecklingen kan i onödan väcka misstankar, som skadar
förtroendet för politiken. Klarhet bör därför skapas.
Kraftindustrin och vissa andra industrikretsar uttalar sig
som om de förutsatte, att kärnkraften inte ska avvecklas.
NUTEK räknar i en aktuell rapport med 72 Twh
kärnkraftsel år 2005, vilket är helt oförenligt med en
avveckling år 2010. Vissa ledarskribenter hävdar i dag, att
folkomröstningar ska ses som ett slags tillfälliga
opinionsmätningar, som beslutsfattarna efter några år kan
anse icke bindande. När resonemang av detta slag börjar
dyka upp i den allmänna debatten, får oklarheten och
politikföraktet ytterligare påspädning.
För riksdagen är det därför av vikt, att den beslutade
huvudlinjen rörande kärnkraften nu bekräftas.
Folkomröstningen var ingen gallup utan ett
ställningstagande till en långsiktig utvecklingsriktning till
förmån för ändrade strukturer i samhället. Det är i denna
egenskap det politisk-moraliska kravet på verkställighet har
sin relevans. Alla grupper i samhället -- också
kraftindustrin -- måste få veta vilka anpassnings- och
omställningsåtgärder, som blir aktuella.
En annan risk i rådande läge är
kärnkraftsanläggningarnas fortlöpande åldrande. Förutom
den allt uppenbarare risken för funktionsstörningar och
olyckor närmar sig nu den tidpunkt då drifts- och
koncessionstid för vissa reaktorer löper ut.
Förutsättningar för avvecklingsprogrammet
Avveckling av kärnkraften sammanhänger med tre
andra strukturella förändringar i samhälletutvecklingen
av alternativa energikällorhushållning med energi och
resurserändrade produktions- och konsumtionsmönster
Föreställningen att ett avancerat industrisamhälle för sin
utveckling kräver ständigt ökat energiintag och
elanvändning är oriktig. Stationär eller långsamt sjunkande
nivå för energianvändningen är inte bara möjlig -- den är
också en nödvändig del av vad som kallats uthållig,
resursbevarande tillväxt.
Ett avvecklingsprogram bör klargöra vilka reaktorer,
som lämpligen bör stängas först. Hänsyn till ålder, tekniska
brister, koncessionstid och andra förhållanden bör då vägas
in.
Satsningarna på alternativ energiteknik måste accelerera
och ges än mer av programinriktning. Erfarenheter från
andra länder, t.ex. Danmark och USA, bör mer
systematiskt överföras till Sverige.
Kärnkraften bär i dag inte sina fulla kostnader. Det
gäller såväl försäkringsåtagandena som avfallshanteringen
och de samlade följderna av hela framställningskedjan från
uranbrytning till eldistribution. Med striktare ansvar för
kostnader och konsekvenser skulle läget rörande en
avveckling te sig annorlunda än i dag.
Utvecklingen på energins område måste därför styras
med större kraft via beskattning. De omedelbara
kostnaderna för ett visst energislag, sådana de slår igenom
i marknadspriser, ger ingen ledning för en sund utveckling
på sikt eller för de totala konsekvenserna av en viss
energistruktur. I sammanhanget kan nämnas, att Sverige
internationellt sett har låga elpriser -- endast Norge och
Canada har f.n. lägre. Det är viktigt att vid ett eventuellt
medlemskap i EU klarlägga vilken rörelsefrihet svenska
statsorgan vid ett medlemskap har, då det gäller
differentiering av skatter för olika energislag. En integrerad
elmarknad i västra Europa får inte inkräkta på ett statligt
ansvar för en sund energihushållning.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas den fortsatta
utvecklingen av energisnåla processer och besparande
teknik. Inslag i diskussionen kring dessa ting antyder, att
avsevärt större vinster här är möjliga. Studier bör också
snarast igångsättas kring följderna av olika tendenser i
produktionsstruktur och konsumtionsmönster. Siktet bör
vara inställt på att utnyttja det stigande medvetandet bland
allmänheten, särskilt den yngre generationen, om den
uthålliga tillväxtens innebörd.
Elöverskottet är i dag så påtagligt, att avvecklingens
första steg kan tas beträffande ett par av de äldsta
reaktorerna. Förhandlingar och förberedelse för behövlig
lagstiftning bör därför snarast inledas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återkomma till riksdagen med
förslag till en plan för avveckling av kärnkraften,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en plan för ökad användning av
alternativ energiteknik,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad
användning av ekonomiska styrmedel i energipolitiken.1
Stockholm den 25 januari 1994
Margareta Winberg (s)
Berndt Ekholm (s)
Lena Klevenås (s)
Ulrika Messing (s)
Martin Nilsson (s)
Maj Britt Theorin (s)