Vindkraften är en ren, förnybar och hittills alldeles för litet utnyttjad resurs i vår energiförsörjning.
Hänsyn till miljön kräver att vi radikalt ändrar vårt energisystem. Därför bör rena och förnybara energiformer gynnas och deras introduktion underlättas. De har ett mervärde däri att de utöver energi också ger en bättre miljö.
I flera länder inom EG satsar regeringarna rejält för att öka andelen vindkraftsproducerad el. Flera länder har också ställt upp nationella mål för när en viss effekt ska vara uppnådd.
Danmark har i dag installerat vindkraft som motsvarar 1 % av landets elförbrukning. Före sekelskiftet planeras vindproducerad el ge ca 10 % av landets elbehov. Sverige med sina långa kuster har mycket goda möjligheter att utnyttja vindenergin för elproduktion. Den statliga vindkraftsutredningen ''Läge för vindkraft'' pekade särskilt ut flera platser i landet som synnerligen lämpliga för vindkraftsanläggningar.
Ett sådant är vid Blekingekusten. Åter ett annat är vid Grönhögen på södra Öland, där vindkraftsstyrkor uppmätts som är de högsta i Sverige.
För att investeringar i vindkraft ska påskyndas och öka krävs att de ekonomiska förutsättningarna är sådana att denna energiform är konkurrenskraftig gentemot andra energislag.
Miljöavgiftsutredningen (Mia) föreslog en viss miljöbonus för att främja vindkraften. En miljöbonus tillsammans med det av riksdagen beslutade investeringsbidraget på 35 % skulle göra det betydligt säkrare att investera i vindkraftsanläggningar.
Vi föreslår därför att en miljöbonus motsvarande hushållens elskatt, f n 8,8 öre/kWh, bör utgå till all vindkraftsproducerad el. Årskostnaden för en sådan miljöbonus blir ca 6--7 miljoner kronor. Medel för detta bör kunna tas ur anslaget för investeringsbidrag till medelstora vindkraftverk. Detta anslag förvaltas av NUTEK och är ej fullt ianspråktaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att en miljöbonus skall utgå till all vindproducerad el.
Stockholm den 25 januari 1994 Marianne Jönsson (c) Birger Andersson (c)