Återbäring för elproduktionen till vattenkraftslänen
Sverige är förunnat rika naturtillgångar. Dessa är relativt
ojämnt fördelade över vårt land. Paradoxalt nog finns de
största tillgångarna i de delar av landet som allmänt
betraktas som problemområden. I län som Norrbotten,
Västerbotten och Jämtland finns stora naturresurser såsom
malm, skog och vattenkraft. Trots detta är arbetslösheten
hög. Avfolkningen, främst av inlandskommunerna, fortgår.
Staten satsar årligen stora belopp i regionalpolitiskt stöd.
Det naturliga borde vara att resursrika län i första hand fick
möjlighet att utveckla sin region med resurser som
avkastningen av respektive läns naturtillgångar ger. Den
psykologiska effekten av att få disponera över resurser som
kommer av ''exporten'' av vattenkraften ska i
sammanhanget inte heller underskattas.
Att staten insett hur stora värden som produceras genom
vattenkraften, men som inte stannar kvar i regionen,
bevisas av förhandlingarna gentemot EU. Där har
regeringen räknat bort vattenkraftsproduktionens värde
och fått exempelvis Norrbottens BNP att sjunka drastiskt
tack vare denna räkneoperation.
Eftersom vattenkraften tas i anspråk i hela landet och
inte minst förser de södra delarna av landet med billig
energi är det rimligt att en viss ''återbäring'' på
elproduktionen sker till producentlänen. Totalt produceras
drygt 80 % av all vattenkraft i de fem nordligaste länen.
Norrbotten ensamt står för 23 % av all elproduktion i
landet. I Västerbotten produceras ca 17 % av landets
elproduktion. En återbäring motsvarande 1 öre per
producerad kWh till respektive län skulle för Västerbottens
del innebära ca 140 miljoner kr årligen, för Norrbottens del
runt 160 miljoner kr, för Västernorrlands del 120 miljoner
kr och för Jämtlands län skulle ''återbäringen'' röra sig
omkring ca 130 miljoner kr. Denna återbäring vore en
värdefull stimulans för de elproducerande Norrlandslänen.
''Återbäringen'' kunde användas för att investera i
kommunikationer, alternativa inhemska energikällor samt
andra sysselsättningsskapande och näringslivsbefrämjande
åtgärder.
Frågan om återbäring på elproduktionen har utretts i
olika sammanhang. Senast i SOU 1991:8, ''Beskattningen
av kraftföretag''. Utredningen konstaterar att ''hindren för
en återföring av vattenkraftsvinster eller en överföring av
vattenkrafttillgångar till regionerna inte är av teknisk
natur''. Vidare skriver utredningen: ''Det frågan gäller är
därför om det finns en politisk vilja till sådana
överföringar.''
Den modell utredningen förordar är att den gamla
producentskatten på äldre vattenkraftverk omformas till en
fastighetsskatt, och att återbäringen sker inom de ramar
som nuvarande skatteintäkter på en miljard kronor ger.
Förutom utredarens förslag om fastighetsskatt kan också en
återbäring finansieras med en något höjd konsumentskatt
på el. Att täcka utgifterna för återbäringen skulle motsvara
en generell höjning av elskatten med ca 0,5 öre per kWh.
Även regionalpolitiska kommittén har i sitt betänkande
(SOU 1989:55) förordat någon form av återbäring.
Återbäringen bör ske till regional nivå för att främst
användas för projekt som gynnar de kommuner som har
vattenkrafttillgångarna. Detta för att övergripande och
samordnade utvecklingsprojekt ska kunna genomföras som
gagnar regionen. Länsstyrelserna bör kunna administrera
återbäringen.
Då näringsutskottet behandlade några motioner som
berörde detta ämnesområde i betänkande 1992/93:NU2
skrev utskottet: ''Enligt utskottets uppfattning bör de nu
aktuella motionskraven för närvarande inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida.''
Eftersom beredningsarbetet tydligen ännu inte är
avslutat, snart tre år efter att utredningen lagt sitt förslag,
finns det anledning för riksdagen att ta initiativ.
Återbäring på elproduktionen är ett gammalt krav från
Kristdemokratiska samhällspartiet. Allt fler sluter nu upp
bakom detta. Exakt vilken teknisk modell som bör gälla för
att införa återbäringssystemet bör regeringen kunna
bedöma utifrån de remissvar på utredningen SOU 1991:8
som inkommit och andra regionalpolitiska och
statsfinansiella aspekter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
återbäring på elproduktionen till de
vattenkraftsproducerande länen att användas till stimulans
av infrastruktursatsningar och andra utvecklingsprojekt i
regionerna.
Stockholm den 25 januari 1994
Stefan Attefall (kds)
Jan-Erik Ågren (kds)