1991 träffades en överenskommelse mellan tre
riksdagspartier om den framtida energipolitiken (s, fp och
c). Inriktningen på denna uppgörelse stämde väl överens
med den uppfattning kds redovisat i sina energipolitiska
riktlinjer hösten 1990. Överenskommelsen fastställdes i
riksdagsbeslut år 1991.
I regeringsdeklarationen hösten 1991 konfirmerades
denna överenskommelse och det riksdagsbeslut som
fattades 1991. Därmed har de i regeringen ingående
partierna -- liksom det socialdemokratiska partiet -- mycket
tydligt och förpliktigande förbundit sig att arbeta och verka
i enlighet med överenskommelsens och riksdagsbeslutets
innebörd. Detta måste nu snarast synliggöras i realpolitisk
och konstruktiv handlingskraft.
Riksdagen har ett stort ansvar för att aktiva åtgärder
vidtas som syftar till att den av riksdagen fastlagda
energipolitiska målsättningen förverkligas. Bland annat
talar överenskommelsen om satsningar på
energihushållning och stegvis introduktion av förnyelsebar
energi. Det har nu visat sig, under de tre år som passerat,
att utvecklingen av den förnyelsebara energiproduktionen
är otillräcklig för att nå det överenskomna målet.
Kärnkraftsavvecklingen kommer inte till stånd genom
någon slags inneboende dynamik eller automatik i själva
riksdagsbeslutet. För att energisituationen i framtiden skall
komma att överensstämma med de uppsatta och av
riksdagen fastställda målen måste den parlamentariska
majoritet som alltjämt finns bakom dessa mål ta sitt ansvar
och följa upp de skrivna dokumenten. Praktiskt fungerande
politiska beslut är nödvändiga för att
kärnkraftsavvecklingen ska kunna fullföljas. Specifika
välmotiverade krav inom delar av den framtida
energipolitiken är viktiga. Av långt större vikt skulle dock
vara att riksdagen beslutar om en särskild parlamentariskt
sammansatt avvecklingskommitté eller, om så önskas, en
bredare energikommission med uppgift att följa upp
energibeslutet från 1991 och lägga fram förslag som innebär
ett fullföljande av kärnkraftsavvecklingen.
Krav har även rests på en kvalitetsmässigt fullgod årlig
redovisning av hur riksdagsbeslutet om den framtida
energipolitiken fungerar och följs upp. Regeringen
fullföljde inte detta åtagande under 1992 och 1993 på ett
tillfredsställande sätt. Även i årets budgetproposition finns
en del i övrigt att önska vad gäller den så kallade årliga
kontrollstationen. Där bör även redovisas hur långt vi
befinner oss från måluppfyllelsen liksom åtgärdsbehoven
för att nå de uppsatta och beslutade målen som regering och
riksdag bekänt sig till.
För att ytterligare markera att beslutet om avvecklingen
gäller bör man nu också lagstifta om slutdatum. Från
kristdemokratiska motionärer har krav på lag om förbud
efter år 2010 förts fram tidigare. Kraven har även förts fram
i riksdagsdebatter och andra sammanhang. Ändrade regler
vad gäller beloppsbegränsningen i kärnkraftsindustrins
skadeståndsansvar som innebär ett slopande av
beloppsgränsen är krav som av Kristdemokraterna tidigare
framförts i riksdagen. En lag om förbud för drift av
kärnkraftsverk efter år 2010 och en ändring av
atomansvarighetslagen på sådant sätt att
anläggningsinnehavaren är skyldig att ansvara för
kostnaderna vid en eventuell olycka bör snarast beslutas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en
parlamentariskt sammansatt
avvecklingskommitté/energikommission med uppdrag att
följa upp 1991 års energibeslut och lägga fram förslag för
säkerställande av kärnkraftsavvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att vid årliga
kontrollstationer ge en fulllödigare redovisning av hur
energiprogrammen utvecklas i förhållande till de
energipolitiska målsättningarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lag om förbud att driva
kärnkraftverk efter år 2010,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring av
atomansvarighetslagens regler för kärnkraftverkens
innehavares skadeståndsansvar vid kärnkrafts- olyckor.1
Stockholm den 25 januari 1994
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården
Roland Lében (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Lars Svensk (kds)