Vedeldningen har ökat kraftigt de senaste 10--15 åren. I
dag beräknas mer än vart femte småhus använda ved som
huvudsaklig värmekälla.
Installationer av moderna pannor och
ackumulatortankar har inte hållit jämna steg med
vedeldningens ökningstakt. Följaktligen har vedeldningen
orsakat en del miljöstörningar, framför allt av lokal
karaktär.
Naturvårdsverket och Nutek presenterade i slutet av
1993 en rapport om miljöutsläpp från småskalig vedeldning
(SNV rapport 4270). Framför allt massmediernas referat av
rapporten har givit intryck av att vedeldning på vissa håll
bör förbjudas.
Det ger en felaktig bild av hur vedeldning i stort bör
betraktas.
Av samtliga ''alternativa'' energikällor som förts på tal i
samband med 1970-talets oljekriser och i samband med
folkomröstningen om kärnkraft, är veden den enda
energikällan som utvecklats av egen kraft, utan ekonomiskt
stöd och nästan utan att ''ansvariga myndigheter'' ens känt
till den snabba utvecklingen.
Veden är en inhemsk och förnyelsebar energikälla, den
ger inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären och inte
heller något ökat svavelnedfall. De föroreningar som
orsakas av vedeldningen är till stor del beroende av hur och
med vilken utrustning man eldar.
Därför är det nu angeläget att vedeldningen inte hejdas
genom felaktiga signaler och dåligt underbyggda generella
förbud. Istället bör vedeldning stimuleras, tekniken
förbättras och kunskapen ökas.
Hittills har mycket små forsknings- och
utvecklingsresurser satsats på vedeldning, trots att veden
redan ger mångfaldigt mer energi än andra mer gynnade
''alternativa'' energislag. En omprioritering bör därför
övervägas, framför allt för att stimulera utvecklingen av
ännu bättre och renare pannor än vad som finns på
marknaden idag. Det konstateras i nämnda rapport att
teknikutvecklingen på området för närvarande är svag. De
anslag som satsas inom forskningsprogrammet ''småskalig
förbränning av biobränslen'' omfattar pannor upp till 10
MW. Där bör markeras en prioritering mot pannor i
villastorlek eller tillskjutas särskilda medel för
teknikutveckling av pannor i storleksklassen 20--50 kW.
Bara genom att byta ut gamla pannor mot dagens
moderna teknik kan utsläppen av vissa ämnen minskas till
en tiondel och andra ämnen till en hundradel. På samma
sätt som man kunnat få investeringsstöd till marginella
energikällor som sol och vind bör ett visst bidrag för att byta
ut icke helt uttjänta pannor mot moderna vedpannor
införas. Regeringens förslag i budgetpropositionen är i
denna del tillfredsställande. Det bör också understrykas att
det ligger ett stort självintresse i byte till moderna pannor.
Den besparing av bränsle som åtstadkommes genom detta
motiverar i sig investeringen.
Eftersom modern vedeldning också kräver kunskap bör
utbildning i ämnet stimuleras. Det finns litteratur och
material för studiecirklar vilket kan vara en lämplig form för
studier. En sådan studiecirkel skulle kunna resultera i ett
intyg eller certifikat som i sin tur kan bli ett instrument för
bland annat försäkringsbolag och kommunala
tillsynsmyndigheter vid bedömning av till exempel
brandrisker, sotningsfrister och annat, givetvis i
kombination med typen av utrustning.
För att stimulera istället för att förhindra en vidare
utveckling av vedeldningen bör sammanfattningsvis
följande åtgärder utredas:omprioritering av
energiforskningen för att utveckla ännu bättre och renare
vedpannor,utbildning i modern vedeldningsteknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av vedeldningsteknik.