Den svenska energipolitiken har under 70- och 80-talet
och i början på 90-talet kännetecknats av oklarhet och brist
på konsekvens kombinerat med avsaknad av miljöhänsyn.
Detta har skapat en stor osäkerhet vid planering. Det har
kostat energiproducenter och energikonsumenter stora
belopp.
Det har hindrat utvecklingen av förnyelsebara energislag
och avveckling av miljöfarliga energislag. Det allvarligaste
exemplet på detta är hanteringen av kärnkraften.
Folkomröstningens beslut om kärnkraftens avveckling
har visserligen resulterat i riksdagsbeslut om 2010 som
slutår. Det har gjorts regeringsdeklarationer och
utredningar, men avsaknaden av konkreta åtgärder och ett
ständigt ifrågasättande av både startpunkt och slutdatum
för avvecklingen av svensk kärnkraft har undergrävt
trovärdigheten i besluten och viljan att genomföra
folkomröstningens resultat.
Det har också medfört att samhälleliga och privata
energiaktörer inte har vågat satsa på de ur miljösynvinkel
bästa energislagen och teknikerna.
Vänsterpartiet kan aldrig acceptera en teknik som hotar
vår överlevnad. När denna teknik används till att
upprätthålla en överkonsumtiom av energi är det helt
oacceptabelt.
Argumenten från kärnkraftsanhängare att kärnkraften
är miljövänlig och behövs för att komma till rätta med
koldioxidutsläppen är som att säga att vi accepterar en
dödlig sjukdom eftersom vi då inte riskerar att dö av en
annan sjukdom.
Rapporter från bl.a. USA visar tvärtom att varje dollar
som investeras i effektivisering av elanvändningen ger en
minskning av koldioxidutsläppen, som är sju gånger större
jämfört med om motsvarande investering görs i ett nytt
kärnkraftverk. Detta trots att man då inte räknat med
kärnkraftens avfallskostnader.
Regeringen består nu dels av partier som tidigare sagt sig
vara för en utbyggnad av kärnkraften och dels partier som
velat avveckla den. Dessa oförenliga ståndpunkter visar sig
också i de få rader som handlat om kärnkraft i de
budgetpropositioner som regeringen producerat.
I budgetpropositionen från januari 1992 som citerar
energiöverenskommelsen står det:
När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt
den kan ske, avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförsel av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser.
D.v.s. det det står ingenting om när
kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas eller avslutas.
Budgetpropositionen från januari 1994 meddelar:
NUTEK beräknar därför att normalårsproduktionen för
kärnkraftverken år 2005 kan uppgå till ca 72 TWh med
nuvarande tolv kärnkraftsblock.
Regeringen har ingen egen kommentar till denna
prognos från NUTEK. En tolkning av detta måste då bli att
regeringen vill och räknar med att ingen kärnreaktor ska
avvecklas före år 2005. Samtliga reaktorer ska tydligen
stängas under en femårsperiod mellan år 2005 och 2010 om
man inte skall gå emot riksdagsbeslut och
folkomröstningsbeslut.
Försöker man göra en helhetstolkning av regeringens
proposition blir det också att tillgängligheten ska vara 100
% eller mer eftersom man räknar med att kärnkraften ska
producera 72 TWh. Med tanke på de två senaste årens
produktion (1992 endast 63 TWh) framstår regeringens
prognos som ett hån mot besluten om avvecklingen av
kärnkraften.
Eller tänker man inte avveckla kärnkraften över huvud
taget? Osäkerheten sprider sig och hindrar framsynta
energiinvesteringar.
Ansvaret faller tungt på Centern och Kds, men också på
de andra regeringspartierna som accepterat 2010 som sista
kärnkraftsåret. Eller har man ändrat sig? Tänker Centern
och Kds medverka i regeringar som fortsätter
kärnkraftsdriften efter år 2010?
Landets energiförsörjning är hotad
Sveriges energikonsumtiom är på ca 430 TWh. Av detta
utgör elkonsumtionen ca 140 TWh eller 30 %.
Elproduktionen baseras under normala omständigheter på
ungefär lika delar vattenkraft och kärnkraft eller ca 70 TWh
vardera.
Ett modernt, tekniskt avancerat land som Sverige är helt
beroende av en tillförlitlig och kontinuerlig
energiförsörjning. Endast några få timmars avbrott eller
störningar i t.ex. elförsörjning kan under olyckliga
omständigheter få förödande konsekvenser.
Den del av elproduktionen som baseras på vattenkraft
får anses som tillförlitlig. Vattenkraftstekniken är en
gammal beprövad teknik som fungerat effektivt och säkert
under många år i ett flertal länder. Vattenkraftstekniken har
under årens lopp finslipats och utvecklats till en mycket
förutsägbar och kontrollerbar energikälla. Vattenkraftens
ekonomiska villkor är välkända och lätta att beräkna.
Vattenkraften fungerar relativt oberoende av faktorer
utanför landet.
Kärnkraftstekniken som står för landets andra halva av
elförsörjningen är i många avseenden vattenkraftens
motsats.
Det är en relativt ung teknik där erfarenheter saknas
från verk i full skala som drivits kommersiellt under många
år. I princip är dagens svenska verk fullskaleexperiment.
Varje nytt driftsår med våra allt äldre reaktorer är ett nytt
experiment där nya upptäckter och överraskningar ständigt
kommer att dyka upp.
Som en kärnkraftstekniker utryckte det: Vad kan en 20
år gammal reaktor tänkas hitta på? Ingen vet men
spännande är det -- -- --
Eftersom erfarenhet saknas och kärnkraftsverken åldras
kommer antalet driftstörningar och avbrott i landets
elförsörjning att öka.
Det finns idag anledning att ifrågasätta om de svenska
kärnkraftverken kan uppfylla de krav som man rimligen
måste ställa på tillförlitliga energikällor. Sedan sommaren
1992 har ett varierande antal kärnkraftsreaktorer varit
avställda av främst säkerhetsskäl. Detta beror på att
tekniska fel, även om de i sig själv är relativt begränsade,
kan få omfattande säkerhetsmässiga konsekvenser.
Under sensommaren 1993 stängdes 5 reaktorer på grund
av tidigare okända tekniska fel i säkerhetssystemen. En
reaktor -- Oskarshamn 1 -- har så omfattande brister att den
inte kunnat återstartas. Under en period hösten 1993 var 7
av 12 reaktorer avstängda.
Elförsörjningen i södra Sverige klarades nödtorftigt
genom att reservaggregat kopplades in och genom en
omfattande import av el från Norge och Danmark.
Kärnkraftslandet Sverige räddas av två länder som
saknar kärnkraft
Det finns anledning att tro att de störningar som nu
uppträder i kärnkrafts- aggregaten är olika yttringar av
åldersproblem och att de snarare kommer att öka än
minska. Det är inte försvarbart att göra omfattande
ombyggnader i anläggningar som skall avvecklas om några
år. Ombyggnader löser knappast problemen men kommer
ofrånkomligen att användas av kärnkraftsindustrin som
argument för fortsatt drift efter år 2010.
Den svenska kärnkraftens tillgänglighet har nu sjunkit
de två senaste åren. Detta är ett trendbrott -- om det är
bestående vet vi inte än. Vad vi vet är att åldersproblemen
kommer att öka.
Regeringens bedömning är (prop 93/94:100 bil. 13 sid
100):
Huruvida detta är ett trendbrott eller ett tillfälligt
fenomen är för tidigt att svara på. Elförsörjningen kommer
framöver att tryggas inte enbart med nationella
produktionsanläggningar.
Detta borde rimligen leda till försiktighet och ett behov
hos regeringen att lägga upp en strategi för minskad tillgång
av kärnkraftsel men åtgärder i den riktningen lyser helt med
sin frånvaro.
Kärnkraftsägare negligerar också folkomröstningens
beslut och menar att så länge det inte finns någon lag om
avveckling kan man fortsätta driften.
Det inträffade blixtbelyser kärnkraftens
säkerhetsproblem och Sveriges fatala beroende av
kärnkraftsteknologin.
Agera nu -- före krisen
Vänsterpartiet anser att det behövs politiska initiativ och
beslut för att förhindra en akut kris för landets
energiförsörjning. Det är onödigt att visa samma politiska
handlingsförlamning som gav oss den akuta ekonomiska
krisen.
Landets energiförsörjning måste vila på fastare grund än
vackert väder... eller att Danmark skall bränna kol för att
klara södra Sveriges elbehov.
Konkreta, hållbara och för energiaktörer överblickbara
beslut måste fattas i riksdagen för att undvika risken av
akuta energikriser. Det enda som är säkert med kärnkraften
är att problemen kommer att öka i takt med att reaktorerna
åldras.
Nödvändiga beslut som rör både den närmaste tiden och
ett längre tidsperspektiv
Sverige har idag ett överskott i elproduktionskapacitet
som vida överstiger en eller två reaktors kapacitet. Med
hänsyn till prognosticerat elbehov har vi flera år på oss att
utveckla de alternativa energislagen och ställa om
energisektorn. En stängd reaktor innebär en klar och
entydig signal att kärnkraften ska avvecklas och att
avvecklingen ska klaras till år 2010. Idag råder oklarhet vad
regeringen vill när ministrar som Olof Johansson och Per
Westerberg redovisar så diametralt olika åsikter om
kärnkraften.
Näringsminister Per Westerberg säger att
elförsörjningsläget i södra Sverige är nära normalt när två
reaktorer är avstängda (interpellationsdebatt i riksdagen
93.11.19).
SlutsatsLåt Oskarshamn 1 förbli stängd.Stäng två
reaktorer vid Barsebäck för gott. De behövs inte.
Det saknas klara signaler och regler för hur och när
kärnkraftsavvecklingen ska gå till. Industrin agerar inte
innan det finns en klar lagstiftning. En parlamentarisk
kommission bör inrättas för att övervaka avvecklingen.
Skapa en lagstiftning som garanterar
kärnkraftsavvecklingen.Inrätta en parlamentarisk
kommission som ska övervaka kärnkraftsavvecklingen.
Den senaste tidens tillbud visar behovet av en
katastrofplan om kärnkraften skulla behövas
snabbavvecklas av säkerhetsskäl.Regeringen bör få i
uppdrag att upprätta en plan för snabbavveckling av
kärnkraften.
Den stora möjligheten att förbättra landets
energiförsörjning ligger i att minska landets energibehov.
Detta kan -- vilket framhålls av alla experter -- enklast och
billigast ske genom att använda energi effektivare. Detta
behandlar vi i en separat motion.
I ett flertal motioner under de senaste åren har vi också
visat på det bristfälliga försäkringsskydd som
kärnkraftsverkens ägare har och hur det utlämnar
allmänheten i samband med en olycka.
Självklart är även denna kostnadspost osäker, säkert är
bara att den är för låg. Inget försäkringsinstitut vill idag ta
på sig det fulla ansvaret för ett kärnkraftverk eftersom det
är omöjligt att göra en fullständig kostnadsberäkning.
Erfarenhet från Tjernobylolyckan visar att
skadekostnaderna ligger på hundrafalt mer än vad dagens
försäkringar täcker.
Danmark kräver dessutom att Sverige skall ta hela det
ekonomiska ansvaret om Danmark skulle drabbas av
gigantiska kostnader vid ett haveri i Barsebäck.
Riksdagen bör besluta att kärnkraftsindustrin ska ta helt
och odelat försäkringsanvar för sin verksamhet -- inklusive
kostnadsrisken vid en kärnkraftskatastrof.
IAEA:s Safeguard, som skall garantera att kärnenergin
för kraftproduktion inte öppnar vägen för
kärnvapentillverkning, har inte lyckats förhindra spridning
av klyvbart material. Sverige måste ta nya initiativ för att
främja IAEA:s roll att förhindra kärnkraftspridning och
kärnvapenspridning.
Vi har här en ovanligt positiv situation där både
kärnvapen och kärnkraft avvecklas eller skrotas. Därför är
det viktigt att lyfta upp dessa aspekter på IAEA:s arbete.
IAEA borde satsa mer på avvecklings- och
destruktionsteknik.Sverige bör verka för att IAEA
arbetar mer med avvecklingen och destruktionen av
kärnkraft och kärnvapen.Sverige bör, i enlighet med
beslutet att avveckla kärnkraften av säkerhetsskäl, verka
för att kärnkraften avvecklas internationellt.En annan
logisk konsekvens av avvecklingsbeslutet är att förbjuda
export av kärnkraftsteknologi.
Det finns en risk att en stor del av kärnkraften måste
stängas av snabbt. Om säkerhetsanalyser visar att ett flertal
reaktorer är osäkra måste det finnas möjligheter att koppla
bort dem från elnätet även om det innebär ransonering.
Regeringen bör snarast komma med en beredskapsplan att
ta i bruk i händelse av stort bortfall av kärnkraftsel.
Ett antal av kärnkraftsreaktorerna har driftstillstånd
utan tidsbegränsning -- det gäller t.o.m. några av de äldsta.
Regeringen borde inleda förhandlingar med ägarna om att
tidsbegränsa driftstillstånden. Och i samband med det göra
överenskommelser om eventuell ekonomisk ersättning och
andra praktiska arrangemang.Regeringen bör förhandla
med kärnkraftsägarna om att tidsbegränsa driftstillstånden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Oskarshamn 1 skall förbli
stängt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att två av reaktorerna vid
Barsebäcksverket bör stängas för gott,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
lagstiftning som garanterar kärnkraftsavvecklingen,
4. att riksdagen hos regeringen begär en avvecklingsplan
för kärnkraften, i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för
snabbavveckling av kärnkraften,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kärnkraftsindustrin skall ta
hela försäkringsansvaret för sin verksamhet,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Internationella
atomenergiorganet i högre grad skall arbeta med avveckling
och destruktion av kärnkraft och kärnvapen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationell avveckling av
kärnkraften,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud
mot export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle,
10. att riksdagen hos regeringen begär en beredskapsplan
i händelse av ett stort bortfall av kärnkraftsel,
11. att riksdagen hos regeringen begär att den förhandlar
med kärnkraftsägarna om att tidsbegränsa driftstillstånden.
Stockholm den 19 januari 1994
Rolf L Nilson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)