Stöd till regional utveckling genom vinstmedel från vattenkraftsproduktion
I ett flertal år har det, främst från skogslänen, framförts
krav om att de vattenkraftsproducerande regionerna skall
få del av de vinstmedel som vattenkraften ger upphov till.
Medlen skulle användas för utvecklingsinsatser i berörda
områden. Speciellt i skogslänen finns orter och regioner
med bestående stora problem med bl.a. inomregionala
obalanser. För att ta tillvara de tillväxtmöjligheter som finns
i dessa regioner bör särskilda insatser göras för att bygga
upp en bättre fungerande infrastruktur. Länsstyrelserna i
skogslänen skulle kunna spela en betydligt aktivare roll om
länen via delaktighet i vinstmedel från produktion av
vattenkraft kunde tillföras ytterligare medel för
utvecklingsinsatser i de mest utsatta områdena i länen.
Huvuddelen av landets vattenkraftsproduktion är
lokaliserad till Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län. Dessa län svarar för drygt tre
fjärdedelar av den totala vattenkraftsproduktionen i landet.
Övriga län med en produktion om minst 1 TWh är Uppsala,
Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.
Endast en ringa del av avkastningen av denna vattenkraft
kommer länen tillgodo.
Vi anser att det är viktigt att fortsätta effektiviseringen
av äldre vattenkraftverk. Vi anser det också möjligt att
tillåta viss ny utbyggnad av vattenkraften.
Det går inte att bortse från att de regioner som genom
vattenkraften tillför folkhushållet stora resurser är särskilt
hårt drabbade av arbetslöshet och avfolkning. Dessa
regioner har genomgående svårt att klara sin försörjning
med riskkapital.
Det har vid tidigare tillfällen resovisats olika modeller
för på vilket sätt återföring av vattenkraftsvinster skulle
kunna ske. Bland annat har föreslagits omfördelning eller
höjning av energiskatten på vattenkraften. Vidare finns
förslag om att begränsa skatteuttaget till att gälla elkraft
genererad från äldre vattenkraftverk med mer än 1 500 kW
generatorseffekt.
Vi vill inte nu exakt binda oss för vilken modell som kan
vara lämpligast, men kan nämna att en avgift på 1 öre kwh
skulle motsvara omkring 550--600 miljoner kronor per år
för Norrlands del.
Frågan om fördelning av vinsterna från
vattenkraftsproduktion har varit föremål för utredning av
den Regionalpolitiska kommittén och även av en särskild
utredningsman. Enligt vår mening bör det nu finnas
behövligt underlag för att regeringen skall kunna förelägga
riksdagen ett förslag i den riktning vi här framför.
Ett förslag bör innehålla följande avgränsningar:
1. Avgiftsuttaget skall vara avgränsat till vattenkraften.
2. Medlen skall fördelas till de regioner som har en
vattenkraftsproduktion på mer än 1 TWh/år.
3. Medlen skall användas till investeringar för
framtidssatsningar.
4. De tillförda medlen får inte betyda minskning av
andra statsbidrag, utan utgöra nytillskott.
5. Medlen bör tillföras regionerna under en tioårsperiod.
Vi är medvetna om att det kan finnas svårigheter att som
princip godta att vinster överförs från en viss näring till en
specifik region. Utan att ge avkall på den grundläggande
principen borde det dock finnas möjlighet att ge de berörda
kommunerna och regionerna en chans att utvecklas från
sina egna förutsättningar. Det är nödvändigt att finna bra
och smidiga former för detta i framtiden.
Inom ramen för en ny sammanhängande regionalpolitik
bör frågan om hur en rimlig del av vattenkraftens vinster
återförs till de kraftproducerande regionerna klaras ut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vinstmedel från
vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling.
Stockholm den 20 januari 1994
Nils-Olof Gustafsson (s)
Georg Andersson (s)
Axel Andersson (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Bo Finnkvist (s)
Leo Persson (s)
Bo Holmberg (s)