En för lantbruket intressant och ofta lönsam nisch på
värmemarknaden är att en grupp lantbrukare slår sig
samman i ett bolag som investerar i en panncentral för att
därifrån på långtidskontrakt sälja värme till närbelägna
byggnader. Det kan vara frågan om försäljning direkt till en
eller ett par större fastigheter eller försäljning till ett större
antal fastigheter via en distributör, vanligen ett kommunalt
energibolag.
Det är värt att betona att denna typ av lantbrukarägda
värmebolag är komplement till de större kommunala
värmebolagen. Lantbrukarägda värmebolag har en
funktion att fylla för mindre objekt, där de kommunala
bolagen av bl.a. lokaliseringsskäl har svårt att organisera en
kostnadseffektiv drift. Närboende lantbrukare har här
bättre förutsättningar och kan för övrigt samordna driften
med bränsleförsörjningen. Värmeanläggningarna har i
allmänhet en storlek i intervallet 200 kW--2 MW.
Det finns i landet något tiotal lantbrukarägda
värmebolag av nämnt slag. De är tämligen nya, men
erfarenheterna hittills visar att bolagen i allmänhet kan
drivas med god lönsamhet. Lönsamheten hänger i vissa fall
samman med att ekonomiskt stöd lämnats till bolagen men
det finns flera exempel på bolag som helt utan stöd uppvisar
en mycket god lönsamhet. Resultaten efter avskrivningar
ger utrymme för en förräntning på allt arbetande kapital på
i storleksordningen 12--15 %.
Vad som utgör en allvarlig hämsko för utvecklingen av
fler värmebolag av nämnt slag är svårigheterna att
finansiera investeringarna. Berörda lantbrukare är själva
något osäkra inför en ny verksamhetsgren och befinner sig
för övrigt ofta i en trängd ekonomisk situation. Detta
betyder att värmebolagen ofta har ett eget kapital på
mindre än 20 %. Ett nytt bolag med litet eget kapital på en
ny marknad har generellt sett svårt att få större krediter. För
aktuella värmebolag förvärras situationen av att
anläggningsinvesteringarnas alternativvärde av långivare är
svåra att uppskatta och att anläggningarna ofta står på ofri
grund.
Värderingsproblemen sammanhänger till stor del med
en ovana inom bankerna att hantera projekt och affärsidéer
av aktuellt slag. Traditionellt sett drivs värmerörelser inom
kommunala bolag eller förvaltningsgrenar där rörelsens
bärkraft i jämförelse med kommunala borgensåtaganden
och andra säkerheter spelar en underordnad roll vid
kreditprövningen.
Den kommersiella risknivån i aktuella värmebolag är en
direkt funktion av hur bolagens värmeleveransavtal är
upplagda. Erfarenheterna från genomförda projekt pekar
på att bankernas förmåga att rätt värdera
värmeleveransavtal kan förbättras genom dels utbildning,
dels genom att man inom de banker som är intresserade av
denna typ av kreditgivning inrättar små specialistfunktioner
som lokalkontoren kan vända sig till.
Det allvarligaste problemet vid belåningen är emellertid
av institutionellt slag. Alldeles oavsett vad som
framkommer ur en bedömning av rörelsens bärkraft och
kommersiella risknivå fordras säkerheter av traditionellt
slag. Till följd av nyssnämnda värderingsproblem utgör
företagsinteckningar otillräckliga säkerheter, varför
intresset fokuseras mot pantbrev i fastighet. Som
inledningsvis nämndes ligger det i affärsidéns natur att ofta
ställa upp en värmeanläggning på värmeköparens mark.
Pantbrev i fastighet blir därmed inte åtkomliga. I många av
de värmebolag som har kommit till stånd har
oproportionerligt mycket tid och resurser fått avsättas för
att lösa dessa kredit- och säkerhetstekniska problem.
Det finns exempel på att de tekniska problemen inte
kunnat lösas och att de enskilda bolagsmännen därigenom
manövrerat in sig i personliga borgensåtaganden av en
storleksordning som vida överstiger de ursprungliga
kapitalinsatserna. Den danska motsvarigheten till NUTEK
har en mycket positiv inställning till bioenergi. I Danmark
arbetar man aktivt med bioenergifrågor genom att ta fram
informationsmaterial och handböcker, vilka distribueras till
dem som avser att starta värmebolag.
Det förefaller som om NUTEK inte avser att främja en
motsvarande utveckling i Sverige, d.v.s. stimulera
satsningar på biobränsle i mindre och medelstora
värmeanläggningar. Anledningen kan vara att NUTEK i
stället synes ensidigt prioritera långsiktiga tekniklösningar
med siktet inställt på år 2010 och senare.
Enligt min mening bör NUTEK också ägna stor
uppmärksamhet åt nu aktuella frågor, som exempelvis
beskrivs i denna motion, d.v.s. stimulera en ökad
användning av känd teknik för uppvärmning med
biobränsle.
Med tanke på vad riksdagen beslutat under det gångna
året beträffande klimatfrågor, kretslopp etc., liksom vad
som anförs i regeringsdeklarationen om ökad användning
av förnybar energi, borde det ankomma på berörda
myndigheter att aktivt agera för ökad användning av
biobränsle, som exempelvis den danska utvecklingen på
området visar och som borde kunna följas upp genom
svenska initiativ.
För värmebolag av berörda slag, vars rörelse baseras på
ett långsiktigt värmeleveransavtal, kan i många fall
lönsamheten vara mycket god och den kommersiella
risknivån vara mycket låg. För att inte hämma tillväxten av
nya sådana bolag bör statliga kreditgarantier kunna ställas
till förfogande. Det är fråga om att överbrygga kredit- och
säkerhetstekniska problem, inte att tillföra en viss kategori
företag några subventioner.
Regeringen bör mot denna bakgrund uppdra åt NUTEK
att utreda de problem som sammanhänger med finansiering
av bioenergiinvesteringar inom lantbruket, varvid de
frågeställningar som redovisats i denna motion närmare bör
belysas.
NUTEK bör, som ovan framhållits, ägna stor
uppmärksamhet åt frågor som innebär att man kan
stimulera en ökad användning av känd teknik för
uppvärmning med biobränsle. Riksdagen bör göra ett
uttalande med denna innebörd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av finansiering av
bioenergiinvesteringar inom lantbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av verksamheten
vid NUTEK.