med anledning av prop. 1993/94:206 Innovationsstöd
Regeringen föreslår i propositionen att ett särskilt
Innovationscentrum skall inrättas med huvudsaklig uppgift
att administrera ett nytt villkorslån till innovatörer. En
stiftelse skall bildas för ändamålet.
En ökad tillväxt i svensk ekonomi är i högsta grad
beroende av hur pass goda villkoren är för innovatörerna.
Det gäller framför allt ensamma innovatörer eller den
mindre företagaren med allmänt sett begränsade resurser.
Det tar lång tid att utveckla en idé till en marknadsmässig
produkt, det kostar också mycket. Kostnaderna rör bl.a.
prototypframtagningar, konsultarvoden, lokalhyror och
tillgång till maskiner och andra tekniska hjälpmedel.
Risktagandet är stort och möjligheterna att finansiera
projekten små. Ofta tvingas de kreativa uppfinnarna
utomlands för att kunna utveckla sina idéer.
Regeringen vill nu råda bot på innovatörernas problem
genom att via en ny stiftelse finansiera innovationer. Det är
givetvis bra att medel för detta reserveras, men det krävs
ytterligare åtgärder för att arbetsklimatet långsiktigt skall
förbättras för innovatörerna. Grundidén med ett
Innovationscenter innebär så mycket mer än att enbart
administrera ett villkorslån. Jag efterlyser därför en
helhetssyn på innovations-, utvecklings- och
forskningspolitiken.
Uppfinnarverksamheten i landet har länge stått i
skuggan av den akademiska forskningen. Näringslivets
utveckling har i hög grad enbart baserats på forskningens
landvinningar. Som en följd härav är Sverige idag en av
världens största exportörer av uppfinningar och
innovationer. Ett exempel på detta är att Sverige mycket
kraftigt tappat patentpositioner. I Sverige är antalet
patentansökningar som lämnas in årligen 4 000 -- i Japan
500 000.
För att stärka uppfinnandets roll krävs en ökad
förståelse för uppfinnarens verksamhet. För att en produkt
framgångsrikt skall kunna säljas krävs ett bra samarbete
mellan idéskapare och utvecklare. Dessa kan finnas bland
universitets- och institutionsforskare, bland enskilt
verksamma uppfinnare, entreprenörer, projektledare,
marknadsspecialister, företagsanställda forskare m.fl.
Uppfinnarverksamheten, när den fungerar som bäst,
tillkommer i en växelverkan mellan forskning, produktion
och marknadsföring. Ett ökat kunskapsutbyte och en mer
strategisk utbildning krävs. Ökad kompetens bland
uppfinnare i alla led gör att intresset att ta till sig idéerna från
industrin ökar.
Forskningspolitiken måste enligt min mening
kompletteras med en innovationspolitik.
Innovationspolitiken är ett helt nytt område, mellan
forsknings-, utbildningspolitik och industri-, näringspolitik.
Innovationspolitiken får m.a.o. inte bli ett annat sätt att
uttrycka samhällets forskningsambitioner.
För att återupprätta vårt lands konkurrenskraft krävs
både ökad forskning och flera innovationer. Med en uttalad
innovationspolitik, som främjar den akademiska
forskningen, det fria uppfinnandet, produktutveckling i små
och medelstora företag samt tillgång på riskvilligt kapital
kan sysselsättningen och tillväxten öka.
Både innovationsfrågor och immaterialrätt i teori och
praktik bör ges ökat utrymme på skolschemat. Eleverna
måste tidigt lära sig förstå och stimuleras av skapandet och
nyföretagandet. För att stärka entreprenörsandan krävs att
företagarorganisationer kan delta på ett mer organiserat
sätt i utbildningen. Det är också viktigt att se sambandet
mellan innovationer och hantverk. Hantverkarnas speciella
kompetens leder ofta till produktförnyelser.
Högskoleforskningen får inte tappa bort den industriella
forskningen, d.v.s. områden där resultaten kan bidra till att
lösa verkliga problem i företagen. Särskilt bör de mindre
företagens behov och önskemål beaktas i forskningen.
När det så gäller förslaget till ett nytt
Innovationscentrum är det viktigt att mandatet vidgas och
att styrelsen ges en bred företagarinriktad sammansättning.
Regeringen föreslår att NUTEK och Patent- och
registreringsverket skall representeras i styrelsen. Jag anser
det även viktigt att Företagarnas Riksorganisation, med sin
omfattande kunskap om småföretagarnas villkor, ingår i
styrelsen. Det är även viktigt att företagarorganisationer, på
regional och lokal nivå, bereds möjlighet att delta i
praktiska besluts- och beredningsprocesser av olika
ärenden.
Inför skapandet av varje ny organisation bör behovet av
samordning mellan befintliga aktörer på området
uppmärksammas. Statens stöd till innovatörer har
tillkommit och utvecklats inom flera institutioner
oberoende av varandra. Det bör stå klart att samordningen
inte alltid varit den bästa och att det bland annat avspeglat
sig i en oklarhet om hur och vilka resurser som kan fördelas.
Jag anser det därför angeläget att öka samordningen mellan
de olika organisationerna för att därigenom underlätta för
den enskilde innovatören att få den hjälp och det stöd som
han eller hon efterfrågar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en helhetssyn på
forskning, utveckling och innovationsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat utrymme för
innovationsfrågor på skolschemat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att
företagarorganisationer deltar på ett organiserat sätt i
utbildningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sammansättningen av styrelsen
för ett innovationscentrum,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ökad samordning
mellan befintliga aktörer på området.