med anledning av prop. 1993/94:206 Innovationsstöd

Inledning

Den svenska industrin befinner sig i en svår situation.
Den måste förnyas och utvecklas så att den kan möta allt
starkare krav på miljöanpassning och ständigt ökande
konkurrens. För detta krävs nya produkter, ny
produktionsteknik, arbetsorganisation och management. I
detta sammanhang har innovationer och innovatörer en
central roll.

Svenska företag fångar tyvärr inte upp nya FoU-
intensiva produkter. Viktiga svenska uppfinningar
utvecklas i allt högre grad utanför landet och av utländska
företag. Uppfinnare på större företag får endast en bråkdel
av den vinst som deras uppfinningar genererar, och
fristående uppfinnare som vill utveckla sina produkter har
svårt att göra det i Sverige.

Denna utveckling måste vändas. Villkoren för
innovationer och innovatörer måste radikalt förbättras. För
detta krävs breda och mångfacetterade satsningar och ett
flexibelt system. Det behövs en näringspolitik som
medvetet verkar i innovationsfrämjande riktning. Staten
har med andra ord ett övergripande ansvar för
innovationspolitiken.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att det bildas en stiftelse,
Innovationscentrum, för att främja innovationer. Denna
skall tillföras ca 500 miljoner kronor av löntagarfondsmedel
och samverka med befintliga organ, främst NUTEK. Med
detta förslag väljer regeringen en delvis annan lösning än
den som föreslås av den särskilde utredaren i
innovationsutredningen. Utredaren föreslår en fristående
enhet inom NUTEK. Regeringen går också emot i stort sett
alla de remissinstanser som är negativa till att skapa ett nytt
organ. Regeringens huvudsakliga syfte tycks än en gång
främst vara att skingra löntagarfonderna och först i andra
hand att skapa ändamålsenliga lösningar på innovatörernas
problem.

Vänsterpartiets förslag

Riksdagen bör med hänvisning till remissinstanserna och
till det följande avslå regeringens förslag om stiftelsen
Innovationscentrum.

Vänsterpartiet anser att det är naturligt att utveckla de
innovationsfrämjande funktioner som finns inom NUTEK,
de regionala utvecklingsbolagen och Industri- och
nyföretagarfonden på ett målmedvetet sätt. Det är inte
ändamålsenligt att bygga upp nya byråkratier bara för att ge
sken av att man gör något nytt.

I Vänsterpartiets näringspolitiska motion 1993/94:N281
föreslår vi därför att NUTEK tillförs 100 miljoner kronor
utöver regeringens förslag på anslaget för
småföretagsutveckling för att främja uppfinnare och
uppfinningar. Det gäller bl.a. uppfinnarföreningens (SUF)
rådgivningsverksamhet och produktråden vid
utvecklingsbolagen. Vi ställer oss också positiva till flera av
de förslag om uppfinnarveckor, utbildning m.m. som
presenteras i innovationsutredningen.

Vi anser att NUTEK bör göra en större satsning på sitt
aviserade program för upphandling av FoU-tjänster från
små och medelstora företag (SNITS) än de 10 miljoner
kronor som avsatts. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Metoden att kanalisera en viss procentsats av statlig
teknikupphandling till små och medelstora företag har med
framgång prövats i andra länder. Detta bör även prövas i
Sverige. Vi instämmer därför i utredarens förslag att minst
1 % av all statlig teknikupphandling kanaliseras till små och
medelstora företag. Även detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att inrätta en
stiftelse, Innovationscentrum, med löntagarfondsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NUTEK:s
teknikupphandlingsprogram (SNITS),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minst 1 % av all statlig
teknikupphandling bör kanaliseras till små och medelstora
företag.

Stockholm den 18 april 1994

Rolf L Nilson (v)

Hans Andersson (v)

Lars Bäckström (v)

Berith Eriksson (v)

Johan Lönnroth (v)

Eva Zetterberg (v)