Riksdagen tog hösten 1991 ställning till ett samlat småföretagspolitiskt program på grundval av propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93). Programmet syftar till att skapa goda generella villkor för företagande och en av huvudpunkterna var att skapa en effektiv kapitalmarknad för småföretag.
Riksdagen tog sedan under hösten 1993 ställning till proposition 1993/94:40 angående småföretagsutveckling. Denna proposition innehöll förslag om att utveckla de regionala utvecklingsfonderna och avbryta indragningen av kapital från dessa.
Regeringen har aviserat en särproposition under våren 1994 angående förbättrade villkor för innovatörer. Propositionen är ett resultat av den nyligen avlämnade Innovationsutredningen (SOU 1993:84) Innovationer för Sverige.
De samlade förslagen för att återupprätta Sverige som tillväxtfarande möter ny- och småföretagare betydande problem som är hinder för den inneboende skaparkraft och vilja till eget företagande som många bär på.
Ett av de främsta problemen är att riskkapital som bevisligen finns i såväl bank- och finanssystemet som i de statliga stödformerna inte på långt när når alla de nya småföretagare som vill etablera sig runt om i landet.
Det står helt klart att den sista länken mellan banken och den enskilde företagaren fortfarande saknar ett viktigt moment. Samtidigt är det mycket stora sociala risker för den enskilde företagaren när exempelvis den egna fastigheten måste lämnas som säkerhet för företagets krediter.
Ett system bör skapas där man både kan eliminera de största sociala riskerna för företagaren och göra det enklare för banken att göra kreditprövningen. Det skulle kunna uppnås genom ''lokala investmentbolag'' som skulle kunna dels garantera en del av krediten, dels fungera som mentorer och rådgivare för det nya företaget.
Genom att investmentbolaget har kännedom om de lokala förhållandena i branschen och i regionen kan bankens kreditprövning underlättas. Ett system av detta slag behöver inte kosta några nya statliga medel. Befintliga organ som svarar för riskkapitalförsörjningen bör kunna svara för den angivna garantin i det lokala investmentbolaget.
Riskkapitalförsörjningen för ny- och småföretagande, beskriven enligt ovan, bör därför skyndsamt utredas så att flaskhalsar och systemfel kan elimineras. Utredningen bör göras med perspektiv från den lokala företagaren och de problem som denne möter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapitalförsörjningen för ny- och småföretagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsam utredning av möjligheterna att bilda lokala investmentbolag.
Stockholm den 25 januari 1994 Karin Starrin (c)