Statistik som finns över företagande är bara delvis
uppdelad på kön och ger inte någon bra uppfattning om hur
många kvinnliga företagare det finns. 17 % av de enskilda
firmorna ägs av kvinnor. Av alla som startade företag 1991
var 17 % kvinnor. Uppskattningsvis drivs 15 % av landets
företag av kvinnor (källa: NUTEK 1992).
Nyföretagarstatistik visar att tjänsteföretagen
dominerar, medan tillverkande företag krymper i antal. Om
man dessutom delar upp branscherna på kön, finner vi
ytterst få kvinnliga företagare inom tillverkningssektorn.
Kvinnor startar företag på ett annat sätt än män. Många
yngre kvinnor flyttar från glesbygden och få av dem
återvänder. De kvinnor som stannar söker sig oftare än i
tätorter till egenföretagande som en ersättning för den
anställning de inte kan finna.
Kvinnors företag ligger oftast inom tjänstesektorn, där
realsäkerheter saknas. Kvinnor ställer andra krav på
lönsamhet och finansiering, och är mera villiga att avvakta
med en egen utdelning på verksamheten. Kvinnor startar
oftast enskild firma, kooperativ eller annan typ av företag
som missgynnas av gällande regler när det gäller att få lån.
När kvinnor söker stöd hos samhällets organisationer
(näringslivssekreterare, utvecklingsfonder, banker och
andra) möts de i stor utsträckning av en värld dominerad av
männens språk och arbetsformer och av handläggare som
har svårt att förstå kvinnors affärsidéer.
Kvinnor lånar i regel lägre belopp än män.
Kapitalinsatsen är lägre när kvinnor startar företag, kvinnor
vill vara säkra på att ekonomin håller. Kvinnor tycks ha
svårare än män att få banklån. Det pekar på att bankerna
inte ännu har upptäckt att kvinnligt företagande kan vara
en intressant lånemarknad. Kvinnor klarar sig, eller tvingas
klara sig, på hälften av den finansiering (eget kapital, lån
och bidrag) som manliga nya företagare får.
Kvinnor vill inte ta stora risker utan tar små steg, när det
gäller företagande. De som vill starta företag utan att ta
stora risker skall inte missgynnas, snarare tvärtom!
I dag tillgängliga finansieringsformer tar inte i tillräcklig
utsträckning hänsyn till kvinnliga nystartares situation och
det är inte överraskande att endast var sjunde företagare
och var femte företagsstartare är kvinna.
Att driva eget företag skall kunna vara ett alternativ till
anställning. Det är också intressant och angeläget att det
kommer igång entreprenader inom områden som tidigare
drivits helt i samhällets regi. Vi vet att det är kvinnor som
dominerar inom offentlig sektor. Det vore naturligt om
kvinnor blev de nya entreprenörerna.
Finansiering
För att underlätta för kvinnliga företagare är det viktigt
att det finns tillgång till kapital. Det måste finnas goda
möjligheter till olika former av lån från utvecklingsfonder
m.m., utan krav på att det är ett aktiebolag. Många kvinnor
föredrar t.ex. kooperativa företagsformer.
Starta-eget-bidrag
I stödområdena är det vanligt att ha flera jobb, antingen
parallellt eller säsongsvis. Det borde vara möjligt att
studera på halvtid eller ha annat arbete på halvtid. Därför
bör starta-eget-bidraget kunna användas med flexibelt, i
synnerhet i stödområden. Detta behöver utredas.
Nyföretagarlån
Nyföretagarlånet är inte anpassat för kvinnliga
nyföretagare. Lånebeloppet har för hög nedre
beloppsgräns. NUTEK:s undersökningar visar att kvinnliga
företagare är försiktiga när det gäller att ta lån. Nivån bör
sättas så att den passar även för kvinnliga företagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansieringsmöjligheter,
anpassning av starta-eget-bidrag samt lägre nedre
beloppsgräns för nyföretagarlån för kvinnliga företagare.
Stockholm den 25 januari 1994
Märtha Gårdestig (kds)