Av EES-avtalet följer att den tidigare svenska ordningen för provning och kontroll måste ändras. Det nuvarande riksprovplatssystemet (RPP) skall avlösas med ett öppet system där både offentliga och enskilda organ som uppfyller kraven på kompetens skall kunna konkurrera om uppdragen.
Riksdagen godkände hösten 1992 den s.k. EES- propositionen. Den innehåller bl.a. riktlinjer för avveckling av riksprovplatssystemet. Detta arbete pågår med målsättningen att avvecklingen skall vara genomförd den 1 januari 1995.
En viktig del i det nya systemet är att göra en principiell åtskillnad mellan den rent tekniska provningsverksamheten och myndighetsutövandet.
Enligt vår uppfattning kan det nya systemet fungera bra inom områden som regleras av direktiv enligt den s.k. nya modellen. Systemet kan dock vara mindre bra för områden med äldre produktdirektiv. Dessa senare dominerar helt bland de rättsakter som ingår i EES-avtalet (ca 600 mot 14 enligt den nya modellen).
De äldre direktiven kräver vanligen ett myndighetsgodkännande av produkten. I varje land och för varje direktiv finns normalt endast ett godkännandeorgan. I Sverige torde det närmast vara den ansvariga sektormyndigheten som skall ha denna roll. I den nu aktuella propositionen om marknadskontroll föreslås att ansvaret för denna områdesvis fördelas på redan befintliga sektormyndigheter.
Här kan uppstå ett problem om sektormyndigheten både har ansvaret för typgodkännande av produkter och samtidigt skall övervaka att marknaden inte tillförs produkter som är säkerhetsmässigt undermåliga. Inom EG har man tydligt markerat att marknadskontrollen måste organiseras så att jävssituationer liknande den nyssnämnda undviks. I dagens svenska RPP-systen uppstår inte detta problem.
Det nuvarande svenska systemet ger kostnadsmässiga fördelar. Det säger sig självt att det är effektivare om ett och samma organ kan organisera och genomföra såväl certifierings- som provningsverksamhet.
Ett system som leder till ökade kostnader kan medföra en risk att kompetenta organ tappar uppdrag och marknad. Det kan på sikt leda till att Sverige förlorar egna certifierings- och provningsresurser. Det är ur näringspolitisk synpunkt viktigt att vi behåller egen kompetens på området.
Det är viktigt att beakta denna aspekt när nu ett nytt system byggs upp och arbetsuppgifter fördelas mellan myndigheter och provningsorgan. För de områden som regleras av äldre direktiv bör det enligt vår uppfattning vara möjligt att i vissa fall låta samma organ ha såväl provnings- som certifieringsuppgifter. Ett sådant område kan vara typgodkännande av hel bil.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv provningsverksamhet.
Stockholm den 17 mars 1994 Axel Andersson (s) Bo Finnkvist (s) Sylvia Lindgren (s)