Skogsindustrin är idag en ekonomisk motor för Sverige,
som med mer än hälften bidrar till nettoexportintäkterna.
Enbart massa- och pappersindustrin står för cirka 50% av
exportnettot. Dessa intäkter har god regional spridning och
ger ekonomisk bärkraft i regioner utanför storstäderna.
Skogsindustrin har stor betydelse för näringar såsom
skogsbruk, transporter och verkstadsindustri m.m.
Avverkningsmöjligheterna i den ständigt växande
svenska skogen utnyttjas bara till 60 %. Skogen utgör därför
en väsentlig dold reserv med stor potential för framtida
tillväxt av ekonomi och sysselsättning.
Skogsbruket och skogsindustrin är sannolikt de enda
storskaliga industrisystem som kan klara Rio-konferensens
mål om uthållighet och utveckling. Det skogsindustriella
systemet med förnybara råvaror och produkter som kan
återanvändas är i balans med det stora naturliga kretslopp
som styr vårt klimat och vår miljö. Skogsbruk och
skogsindustriell verksamhet kommer att få en ökad
betydelse för världens växande framtida behov av såväl
råvaror som energi.
Det finns därför på lång sikt en hållbar bas i Sverige för
framställning av i traditionell mening skogsindustriella
produkter, men även andra produkter såsom t.ex.
polymena material, där vedråvaran utgör utgångspunkten.
Med skogsindustrin som bas kan också leveransföretag
och tjänsteföretag utvecklas.
Skogsindustrin befinner sig i dag i en situation då det
föreligger ett starkt ökat behov av resurser för förstärkning
av forskning och utbildning på det skogsindustriella
området. Detta har stor betydelse för Sveriges fortsatta och
långsiktiga konkurrenskraft på den internationella
marknaden.
De kommande åren blir mycket avgörande för Sveriges
möjligheter att behålla en stark massa- och pappersindustri.
Denna står inför snabb och total omställning från
bulkprodukter till teknikintensiva och högt specialiserade
produkter.
Det handlar om mera kundspecifika produkter, med
kortare produktcykler, en större teknikandel i produkt och
produktsystem samt högre teknikinnehåll i produktionen
för kvalitet och effektivitet.
Svenska företag har på vissa områden en hög teknisk
kompetens. Men för att klara en fortsatt utveckling krävs
en ökad vetenskaplig bas. För att omsätta vetenskapliga rön
i industriell skala behövs också ett effektivt system för att
vidareutveckla och länka samman den grundläggande
forskningen med den industriella verkligheten. Det behövs
ett sammanhållet forskningssystem.
Det svenska forskningssystemet inom skogsindustrin
bygger på ett samarbete på hög vetenskaplig nivå mellan
industrin, Träforskningsinstitutet (STIF) och Tekniska
högskolan i Stockholm samt på goda kontakter med svenska
högskolor och universitet och med internationell forskning.
För att klara den internationella konkurrensen är det av
största vikt att staten vidareutvecklar detta system genom
resursförstärkning för såväl STIF som KTH:s
skogsindustriella forskning.
I en statlig utredning (Ds 1991:62) fastslås tydligt att
antalet professurer och högskolebefattningar som verkar
för skogsindustrin är klart otillräckligt i förhållande till
branschens betydelse.
Det har i olika sammanhang framförts att staten måste
bidra med bättre resurser för fler professurer med
skogsindustriell inriktning, vilka kan bidra till
grundforskning, forskarutbildning, vidareutbildning och
efter behov grundutbildning. Det är nödvändigt att
skogsindustrin medverkar i denna resursförstärkningar.
Svensk skogsindustri är i dag mycket internationell, och
det är viktigt att Sverige upppehåller hög kompetens och
kan spela en viktig roll i ett europeiskt forskningsnätverk
inom det skogsindustriella området.
En offensiv satsning ger oss möjlighet att få behålla såväl
industriproduktion som vetenskaplig kompetens i Sverige.
Frågan är väl utredd av bl.a. professor Lennart Schotte
(Kunskap för konkurrenskraft -- skogsindustriell
kunskapsförsörjning, Ds 1992:62) och Morten Knudsen
(FoU för industriell utveckling, SOU 1991:83). Båda drar
slutsatsen att STIF och KTH är en utmärkt bas, men att
ökade resurser är nödvändiga.
Träförädlingsindustrin är för närvarande, i likhet med
massa- och pappersindustrin, i stort behov av ökade statliga
insatser för forskning och utveckling. Svenska sågverk och
träföretag är för svaga för att med egna medel driva
forskning och utveckling.
De branschprogram för skogsindustrin som har
avvecklats vid Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) bör åter startas. Stora insatser kan också göras
genom branschförbund och branschforskningsinstitutet
TRÄTEK.
Forskningen för fortsatt förädling av skogsråvaran är
mycket blygsam. Det är av stor strategisk betydelse för
landet att tendensen till minskade statliga satsningar på
forskning inom den skogsförädlande sektorn bryts och att
ökade resurser i fortsättningen ges.
Branschforskningen inom TRÄTEK är viktig, men
underdimensionerad i förhållande till de framtidsinriktade
behoven.
För den träförädlande industrin krävs nu både riktade
och snabba åtgärder och långsiktiga satsningar. Det är av
stor strategisk betydelse för landet att tendensen till
minskade statliga satsningar på forskning inom den
skogsförädlande sektorn bryts och att ökade resurser
tillförs.
Staten har ansvaret för att Sverige har en stark
forskningsinfrastruktur. En sådan består av ett system som
klarar industrins behov av grundläggande forskning,
rekrytering och utbildning av teknisk personal samt
överföring av vetenskapligt kunnande till industriell
verklighet.
Det är av stor vikt att forskningen leder till att ny teknik,
präglad av insikter om och nödvändigheten av att
åstadkomma en ekologiskt uthållig samhällsutveckling.
Det finns därför anledning att överväga hur forskningen
om naturresurserna ska byggas ut och integreras med
teknisk/industriell utveckling. Lantbruksuniversitetets roll
bör diskuteras i detta sammanhang. En kraftig förskjutning
av Lantbruksuniversitetets profil från areella näringar till
naturresursorienterad forskning bör ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade resurser för
forskningen inom skogsindustrin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av branschprogram för
skogsindustrin.
Stockholm den 25 januari 1994
Birgitta Johansson (s)
Hans Gustafsson (s)
Axel Andersson (s)
Bo Finnkvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Leif Marklund (s)
Mats Lindberg (s)
Bo Bernhardsson (s)
Sylvia Lindgren (s)