Det finns goda möjligheter att bättre utnyttja den unika
träråvaran i norra Sverige. Ett regionalt FoU-nätverk i
samverkan med näringslivet bör därför inrättas snarast med
syfte att utveckla utnyttjandet av trä för att långsiktigt
stärka regionens tillväxt- och konkurrenskraft.
Den svenska skogsnäringen har under lång tid haft god
lönsamhet trots att de producerade varorna till stor del varit
av bulkkaraktär. Den årliga nettoexporten har varit över 50
miljarder kronor under en följd av år. De senaste åren har
dock konkurrenskraften och lönsamheten försämrats.
Orsaken är inte enbart den djupa lågkonjunkturen utan
även strukturella förändringar har haft stor betydelse.
Dessutom har returfiber börjat i större utsträckning ersätta
färsk fiber vid massa- och papperstillverkning. Industrier
förläggs därför närmare befolkningstäta områden, dvs. i
andra länder. Överkapacitet beträffande tillverkning av
massa och papper ger ytterligare prispress. Inom
skogsnäringen har man mött den hotande konkurrensen
med i första hand rationaliseringsåtgärder.
Vi står idag inför en ny situation där tillväxten vida
överstiger den årliga avverkningsnivån. En situation där vi
inte behöver allt virke vi kan producera leder i ett första steg
till sjunkande virkespriser, i ett andra till att skogsbruket
inom vissa områden helt upphör. Detta kommer naturligtvis
att slå hårdast mot de områden som har de längsta
transportavstånden. Det betyder att situationen för
skogsbruket mycket snart kan bli ogynnsam för stora delar
av norra Sverige trots att råvaran är unik ur kvalitativ
synpunkt. Effekterna av detta kan självfallet bli mycket
allvarliga när det gäller sysselsättning, infrastruktur etc.
Byggnads- och anläggningssektorn svarar för ca 70% av
barrträförbrukningen i de flesta av Västeuropas länder.
Substitution (plast, stål, aluminium, glas och betong)
förekommer på många områden och utgör ett reellt hot mot
avsättningen av sågade trävaror. De vikande
marknadsandelarna för sågade trävaror beror bl.a. på:
minskande kostnadsfördelar för trä i förhållande till
konkurrerande materialökad betydelse av låga
underhållskostnader vilket är en fördel för plast och
metallerökad betydelse av att kunna leverera färdiga
komponenter och/eller byggsystembristande
marknadsföring och produktutvecklingsjunkande
kvalitet för sågade trävaror och träprodukter.
Karaktäristiskt för träindustrin i norra Sverige är att den
till övervägande delen har låg förädlingsgrad och består av
småföretag med små möjligheter att inhämta och omsätta
ny kunskap. Samtidigt förefaller branschens möjligheter till
satsning på FoU vara små trots att träindustrin har stor
ekonomisk betydelse för regionen. Nämnda orsaker är
därigenom svåra att åtgärda med enkla medel. Det krävs
därför en långsiktig kunskapssatsning för att skapa
kontinuerlig konkurrensförmåga.
Denna kunskapssatsning berör i stor del dem som redan
är sysselsatta. Detta blir kanske den viktigaste
kompetensinsatsen, eftersom var femte svensk i dag ännu
har enbart grundskoleutbildning eller ännu kortare
utbildning. Så stor andel som 40% av de anställda i industrin
tillhör denna grupp. När det nu ställs krav på
kvalitetsökningar i produktionen, införande av ny teknik
och ökade internationella kontakter innebär bristande
utbildning svårigheter för den enskilde lika väl som för
verksamheten i stort.
Kompetensutredningen och Produktivitetsdelegationen
visar tydligt hur viktigt det är för hela samhället, att en
betydande ökning sker av kompetensutvecklingen ute på
arbetsplatserna. Det är även nödvändigt att detta kopplas
ihop med en förändrad arbetsorganisation, där arbete och
lärande går hand i hand. Undersökningar har visat att det
framförallt är småföretagare och anställda i småföretag som
får allra minst personalutbildning.
Med den höga kompetens som
arbetsmarknadsutbildningen har i Norrlandslänen borde en
satsning göras som fick de norrländska företagen att framstå
som föregångare i denna utveckling. Här är det av största
vikt att både arbetsgivare och arbetstagare tillsammans med
utbildarna finner en praktisk hantering i genomförandet.
På forskningssidan har Norrland en hög kompetens. I
Umeå finns Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Umeå
Universitet med Handels- och Designhögskola, Försvarets
Forskningsanstalt och Rikssågverksskolan samt
branschinstitut som SkogForsk och Träinformation. Det
finns således hög kompetens och avancerad utrustning inom
såväl grundläggande som tillämpade biologiska, fysikaliska,
kemiska samt estetiska, ekonomiska och till viss del
tekniska ämnen. SLU och Umeå Universitet har redan
startat ett forskningssamarbete som syftar till att bättre
förstå det ekologiska samspelet i boreala skogar.
Forskning inom ett antal tekniska ämnen (exempelvis
material och bearbetningsteknik, anläggningsteknik,
maskinteknik) finns vid Högskolan i Luleå som även har en
avdelning för träteknik i Skellefteå. I Skellefteå finns
dessutom branschinstitutet Trätek.
Trots att det finns hög kompetens och avancerad
utrustning inom regionen är det mycket liten andel av FoU-
resurserna som är inriktade mot träteknisk forskning och
träfiberforskning. Detta kan åtgärdas genom
resursförstärkning och samverkan mellan olika
forskningsinstitutioner samt mellan näring och forskning.
Därigenom kan man bilda ett nätverk som knyter ihop
''produktion och produkt''. En sådan samverkan borde
möjliggöra utveckling av träutnyttjandet med bibehållande
av biologisk mångfald på både kort och lång sikt.
En nätverkssatsning på långsiktig
kompetensuppbyggnad i Umeå, Skellefteå och Luleå är
sålunda mycket viktig för regionens framtid men kräver
resursförstärkning. Regeringen bör i ett första skede
tillsätta en grupp med representanter från näring och
forskning inom regionen som utreder hur satsningen skall
göras. Utredningen bör också beakta möjligheterna till
nätverkssamarbete med högskolorna i Sundsvall,
Härnösand och Östersund.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att genomföra de förslag till forskningssatsningar
inom träindustrin som anges i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kompetensutveckling i företagen
inom träindustrin.
Stockholm den 25 januari 1994
Mats Lindberg (s)
Georg Andersson (s)
Carin Lundberg (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Lena Boström (s)