Den djupa, världsomspännande konjunktursvackan som
nu föreligger har drabbat länet hårt. Vid årsskiftet var
nästan 25 000 personer utan arbete, 15 448 öppet och drygt
9 400 i åtgärder.
Trots denna negativa bild har länet möjligheter till
utveckling. Grunden för denna utveckling kan tillskapas
genom politiska beslut som innebär att vi återskapar en
näringspolitik i vårt land. Näringspolitiken ska inte bara
bedrivas på central nivå, den bör även systematiskt bedrivas
på regional och lokal nivå.
Staten måste här bidra till näringslivets utveckling, dels
genom att sätta regler och ge allmänna förutsättningar och
dels genom att uppträda på ett mer aktivt sätt.
Länets basindustrier har under lång tid utgjort och är
fortfarande ryggraden i Norrbottens näringsliv.
De omfattande investeringar i mångmiljardklassen som
för närvarande pågår vid LKAB i Kiruna säkerställer
fortsatt gruvdrift. En ny malmhamn är under projektering.
Även SSAB har under senare år visat positivt resultat.
Här förväntas investeringar. Skogsindustrin med ASSI och
SCA har stor betydelse för hela länet och det är av största
vikt att forskning och produktutveckling sker så att man
skapar de produkter som framtidens marknad vill ha. Inom
trä och träförädling måste ett branschutvecklingsprogram
till för den unika råvaran som den norrländska furan utgör.
De framtida jobben kommer att skapas i små och
medelstora företag och då är det viktigt för vårt län att skapa
förutsättningar med infrastruktur för information och
tjänsteproduktion samt en stark och väl fungerande
offentlig sektor. Särskilda insatser bör göras för att stödja
kvinnor som vill starta egna företag eller på annat sätt
engagera sig i små eller medelstora företag.
Kapitalförsörjningen måste fungera om företagen skall
utvecklas. Staten har ett ansvar att se till detta.
Utvecklingsfonden och Norrlandsfonden är två viktiga
instrument som bör få ökade resurser för att jobba med
olika mjuka finansieringar i färska företag.
Högskolan i Luleå spelar en viktig roll för utbildning och
kompetensutveckling, en ökad satsning är nödvändig. En
ökad satsning på distansutbildning skapar förutsättningar
för hela länet.
Vi vill starkt betona att denna länsmotion inte skall ses
som ett samlat program som täcker hela länets behov, utan
motionen visar många betydelsefulla uppslag som, om de
genomfördes, väsentligen skulle förbättra den
bekymmersamma situation som länet för närvarande
befinner sig i.
Basindustrierna
LKAB
I början av 1980-talet befann sig LKAB i en mycket djup
ekonomisk kris, som den då handlingsförlamade borgerliga
regeringen icke orkade lösa. Omedelbart efter det att
socialdemokraterna återupptog regeringsansvaret vidtogs
kraftfulla åtgärder inte enbart för att rädda utan också för
att utveckla företaget. I dag skördar vi, trots den allmänna
djupa lågkonjunkturen, frukterna av dessa satsningar.
De omfattande investeringsarbeten i
mångmiljardklassen som för närvarande pågår sysselsätter
drygt 500 personer i Kiruna i en ny huvudnivå och utökad
pelletskapacitet vilka beräknas tas i drift 1997 resp. 1995.
Pelletskapaciteten väntas med det nya pelletsverket öka
med cirka 4 miljoner ton. Den växande marknaden för
direktreduktionspellets i bland annat Sydostasien i
kombination med en vikande marknad för
högfosformalmen kan inom en snar framtid skapa utrymme
för investeringar i ytterligare ökad pelletskapacitet.
Staten som ägare bör enligt vårt förmenande redan nu
aktivt gå in i företaget genom olika insatser för att
underlätta ett beslut om ökad pelletskapacitet genom
ytterligare ett pelletsverk i Malmfälten.
Som en av landets största energiförbrukare borde
LKAB också av ägaren staten ges i uppdrag att så långt som
möjligt, i syfte att skapa sysselsättningstillfällen i länet,
ersätta all importerad energi med inhemsk. Om företaget
skulle finna det lönsamt att ersätta kol och olja med
träbränsle skulle en stor marknad finnas inom vårt eget län
för vår skogsråvara.
Enligt många länsbors mening, vilket vi till fullo delar,
är det synnerligen nödvändigt att riksdagen omedelbart
återkallar bemyndigandet för regeringen att privatisera de
statliga företagen. En privatisering av t.ex. LKAB skulle
starkt försvaga möjligheterna till ytterligare nödvändiga
framtida investeringar.
SSAB
Under senare år har SSAB gjort betydande vinster. Trots
den positiva utvecklingen har investeringsviljan vid
företagets anläggningar i Luleå varit begränsade och
kortsiktiga. Det är viktigt att betydande långsiktiga
investeringar genomförs för att Luleås ställning som
metallurgiskt centrum kan säkerställas. Därför bör flera
angelägna viktiga projekt komma till stånd.
Ett angeläget utvecklingsprojekt är direktgjutning av
band via stränggjutning, ett annat för att öka kapaciteten
och effektiviteten vid masugnarna genom att bygga en
större kolinjektionsanläggning. Därmed höjs inte enbart
produktionen, utan en avsevärd besparing av energi sker
också. Dessutom bör en utbyggnad och modernisering av
syrgasverket komma till stånd, dels för att klara en ökad
kapacitet men också för att undvika produktionsstörningar
i den gamla anläggningen.
Massa- och pappersindustrin
Massa- och pappersindustrin i länet spelar i likhet med
övrig basindustri en viktig roll. Den norrbottniska
skogsindustrin måste i likhet med skogsindustrin i landet i
övrigt investera i ökad förädling och modern teknik för att
klara konkurrensen i det nya Europa.
Denna industris betydelse för landet och länet talar för
att den statliga basen för forskning och utveckling bör
stärkas samtidigt som industrins egen FoU bör öka.
Ett fortsatt statligt ägarengagemang i länets
basindustrier är bra för den långsiktighet som behövs.
Arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen har misslyckats. Sveriges
ekonomi är körd i botten. Arbetslösheten är den högsta
sedan 1930-talet och Norrbotten är mycket hårt utsatt. Vid
årsskiftet var ca 15 500 personer öppet arbetslösa och
ytterligare drygt 9 400 återfanns i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. 7 av länets 14 kommuner har en arbetslöshet på
över 10 %.
Arbetsmarknadssituationen har lett till att närapå varje
familj i länet har någon familjemedlem som saknar arbete.
Värst drabbade är våra ungdomar som inte får en reell
chans till fast förankring på arbetsmarknaden. Även
kvinnornas arbetsmarknadssituation försämras nu raskt
genom de neddragningar som sker i gemensamma sektorn.
För att ta oss ur denna svåra situation måste vi ha en väl
fungerande arbetsmarknadspolitik, där prioriteringen läggs
på effektiva aktiva insatser. Tyvärr måste vi konstatera att
utvecklingen går åt motsatt håll. Allt fler återfinns i passivt
kontantstöd i stället för aktiva framåtsyftande åtgärder.
Exempelvis har regeländringar för utbildningsbidrag
gjort att många helt enkelt inte har råd att använda sin
arbetslösa tid till kompetenshöjning. Reglerna måste
återställas. Utbildningsbidragen bör ligga i samma nivå som
arbetslöshetsersättningen.
De två nya arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, ALU, som enligt
riksdagens beslut skulle tillgripas som sista åtgärder,
tenderar nu att bli de dominerande åtgärderna. Detta är
allvarligt och dessa åtgärder kan tränga undan ordinarie
jobb och äventyra arbetsmarknadens funktionssätt.
Ytterligare ett orosmoln hänger över de arbetslösa
norrbottningarna: vad kommer att hända med
arbetslöshetsersättningen? Om den får den utformning som
aviserades i regeringens proposition under hösten -93, blir
det katastrof.
I vårt län har vi många med säsongsanställningar, många
deltidsanställda som önskat och sökt utökad arbetstid men
ej lyckats få det. För dem blir det svårt att klara de nya
villkoren.
Regeringen, med arbetsmarknadsministern i spetsen,
har dock förklarat att arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1
juli 1994 inte skall få den utformning som regeringen angivit
i sin proposition, som nu är bordlagd i riksdagen. Vi vågar
inte riktigt tro på detta eftersom vi i den nyligen framlagda
finansplanen kan läsa att i den nya
arbetslöshetsförsäkringen skall man bara kunna kvalificera
sig till 150 nya ersättningsdagar genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket är i
överensstämmelse med förslaget i nämnda proposition.
Nu måste krafttag tas om vi i Norrbotten skall kunna
klara upp våra problem. Vi måste kunna bedriva en aktiv
arbetsmarknadspolitik, kunna erbjuda utbildning och
kompetenshöjning, kunna få tillräcklig ekonomi för
utbildningsvikariat och beredskapsarbeten.
Arbetslöshetsersättningens villkor får inte försämras.
Kan vi inte klara detta riskerar vi en stor utflyttning från
länet när konjunkturen vänder. Människor som inte vill
flytta men som känner sig tvingade. Detta gäller framförallt
de unga. Norrbotten har inte råd med det. Vi måste känna
ett nationellt ansvar för ett fungerande län.
Riskvilligt kapital
En viktig förutsättning för länets näringsliv är en ökad
tillgång till riskvilligt kapital. I bankkrisens spår har läget
ytterligare försämrats.
Utvecklingsfonden och Norrlandsfonden bör förstärkas
Utvecklingsfondens verksamhet riktar sig ofta mot
mjuka finansieringar i färska företag. Fonden har hög
kompetens att bedöma företags utvecklingsmöjligheter.
Näringspolitiska medel som i dag utgår från
Arbetsmarknadsdepartementet bör i större utsträckning
riktas mot utvecklingsfonderna.
Norrlandsfondens målgrupp är små och medelstora
företag. Ett av fondens huvudmål är att stödja industriellt
utvecklingsarbete genom bidrag och lån.
Norrlandsfonden bör öka sina satsningar på projekt med
högt kunskapsinnehåll vad gäller teknik, marknad och
affärsmöjligheter. Detta är nödvändigt för att åstadkomma
en kraftfullare förnyelse av länets industri.
Norrlandsfondens nuvarande finansieringskapacitet är
dock inte tillräcklig, ett kapitaltillskott till fonden är därför
nödvändigt.
Under en rad av år har vi ställt krav på att Norrbotten
bör få större del av de vinster som statskassan tillgodogör
sig genom vattenkraften. Detta skulle underlätta och öppna
möjligheter för regionen och kommunerna att utvecklas
utifrån sina egna förutsättningar.
Inom ramen för den sammanhängande regionalpolitiken
bör man klara ut frågan om hur en rimlig del av
vattenkraftens vinster återförs till de kraftproducerande
regionerna.
Från högskola till universitet
Högskolan i Luleå är central i kompetensuppbyggnaden
i Norrbotten och alla forskningsmedel är av mycket stort
och strategiskt värde. Både utbildningen och forskningen
vid Högskolan är mycket viktig för Norrbottens utveckling
och för alla ungdomar och vuxna som vill studera.
Utbildningen och forskningen är därtill beroende av
varandra. Verksamheten vid Högskolan i Luleå måste
därför breddas med forskning inom fler fakulteter än den
tekniska.
Högskolan har i dag fasta forskningsresurser på teknisk
fakultet. Vid sidan av den tekniska utbildningen finns
lärar-, ekonom-, systemvetar- och kyrkomusikerutbildning
samt ett humanistiskt och samhällsvetenskapligt kursutbud.
Av Högskolans drygt 5 000 studenter följer ungefär hälften
utbildning utanför det tekniska och naturvetenskapliga
området. Högskolans icke-tekniska verksamhet är så pass
omfattande att enbart denna del av högskolan svarar mot
någon av de mindre och medelstora högskolorna.
De icke-tekniska utbildningarna vid Högskolan saknar
fortfarande forskningsöverbyggnad, trots den stora
omfattningen och vikten vid Högskolan. Det är därför
beklagligt att regeringen inte anslagit medel för
forskningsstödjande åtgärder till Högskolan i Luleå. I Luleå
har t.ex. lärarutbildningarna på detta sätt hamnat i en unik
situation genom att de varken kan basera sin
forskningsanknytning på ett fakultetsanslag eller på ett
anslag för forskningsstödjande åtgärder.
Samverkan mellan teknisk utbildning och forskning och
andra fakultetsområden är ett angeläget utvecklingsområde
vid Högskolan i Luleå. Detta skulle främjas om Högskolan
tilldelades ytterligare forskningsmedel.
Högskolan i Luleå bör mot denna bakgrund anvisas ett
anslag på 14 miljoner kronor, i enlighet med förslag i den
socialdemokratiska partimotionen, för forskningsstödjande
åtgärder och för att påbörja uppbyggandet av en bredare
fakultetsorganisation.
Framtida resurser till teknisk forskning vid Högskolan i
Luleå
Resursberedningen har presenterat ett betänkande som
f.n. remissbehandlas. Beträffande tilldelningen av
fakultetsmedel har beredningen föreslagit ett system som
skulle innebära mycket stora negativa konsekvenser för
Högskolan i Luleå. Under en treårsperiod skulle
Högskolan, enligt utredningens egna beräkningar, förlora
bortåt 10 miljoner kronor av det tekniska fakultetsanslaget.
I beredningens förslag tas inte hänsyn till att Högskolan
i Luleå relativt sett är en ung högskola och att här bedrivs
tillämpad forskning i hög utsträckning. Tvärtom får just
dessa faktorer, i beredningens förslag, mycket negativa
konsekvenser för Högskolan, trots att den på detta sätt ju
uppfyller statsmaktens sedan lång tid uttalade intentioner
för verksamhetens inriktning.
Högskolan i Luleå måste även fortsättningsvis ges
möjlighet att slå vakt om den tillämpade tekniska
forskningen. Regeringen måste därför ersätta
Resursberedningens förslag med ett förslag med kriterier
beträffande resurstilldelningen till teknisk fakultet som inte
diskriminerar Högskolan i Luleå.
Bevara Vårdhögskolan i Boden
En särskild utredare har i sitt betänkande
''Vårdhögskolor'' lagt förslag som i praktiken skulle
innebära att Vårdhögskolan i Boden läggs ner. Enligt
utredningen skulle social- och omsorgslinjen samt
rehabiliteringslinjen (med arbetsterapi och sjukgymnastik)
flyttas till universitetet i Umeå. Som en konsekvens av detta
hotas då också sjuksköterskeutbildningen i Boden,
eftersom den skulle bli den enda utbildningen som blir kvar
och alla utbildningar behövs för att vårdhögskolan ska vara
intressant och kunna locka studerande. Vid skolan bedrivs
också forskningsverksamhet som behöver en stabil
utbildningsbas att bygga på.
En nedläggning av Vårdhögskolan i Boden skulle få
stora negativa konsekvenser för hälso- och sjukvården i
norra Sverige. Högskolan har byggts upp för att man inom
hälso- och sjukvården behöver välutbildad personal och
man ger utbildning med hög kvalitet. Den snabba tekniska
utvecklingen samt pensionsavgångarna i slutet av 90-talet
kräver utbildningsplatser inom denna sektor i Norrbotten.
Vårdhögskolan har också regionalpolitisk betydelse för
Norrbotten. Den bidrar till kompetensutvecklingen i
regionen och den har stor betydelse för kvinnorna i
Norrbotten och övre Norrland. Här kan de få
högskoleutbildning i sina yrken, men de får också möjlighet
att genom forskningsverksamhet och samarbete med bl.a.
Högskolan i Luleå och Umeå universitet möta annan
utbildning och forskning. Det är därför ur regional
synpunkt, men också med kvinnoögon sett, viktigt att
vårdhögskolan får fortsätta sin verksamhet.
Erfarenhet från hela landet visar dessutom att det är
viktigt att ha nära mellan studieort och hemort. Dels för att
kunna motivera fler till högskolestudier och dels för att de
som utbildar sig ska kunna stanna i den region de kommer
från. Om regeringen menar allvar med sina propåer om att
det behövs fler högskoleutbildade i landet kan den därför
inte lägga ner en högskola och hänvisa studerande 30 -- 70
mil bort.
Det är mot denna bakgrund mycket viktigt att
Vårdhögskolan i Boden även i framtiden ges möjlighet och
resurser att forsätta med sin verksamhet.
Studiestöd till YTH-studerande
Regeringens förslag om borttagande av det särskilda
studiestödet till YTH kommer sannolikt att innebära stora
svårigheter att rekrytera studerande till Högskolan i Luleås
120 platser på YTH-linjer. Redan i dag avstår eller avbryter
studerande sin utbildning p.g.a. ekonomiska svårigheter.
Konsekvensen blir då att högskolan måste skära ner på
antalet utbildningsplatser avsevärt, med negativa följder för
kompetensuppbyggnaden i länet.
Vi kan alltså inte acceptera att det särskilda studiestödet
till YTH-studerande avskaffas utan vidare motivering, utan
föreslår att detta bibehålls.
Rymdverksamheten i Kiruna
Verksamheten inom rymdsektorn i Kiruna har varit
mycket framgångsrik genom bland annat försäljning av
tjänster inom rymdteknik och fjärranalys, varvid de
utländska kunderna varit de mest dominerande.
Verksamheten har gett mycket positiva effekter inom
kommunen inom dataområdet och inom geografisk
informationsbehandling som saknar motsvarighet inom
liknande regioner i Sverige.
Sverige är tack vare satsningarna på rymdsektorn en av
de ledande aktörerna inom jordobservation från satellit.
Möjligheterna till ytterligare utveckling och framför allt att
göra Kiruna till ett internationellt centrum för
miljöövervakning med hjälp av satellitdata ter sig nu som
mycket goda.
Med tanke på att marknaden förutses fortsätta
expandera under många år framöver finns det all anledning
att fortsätta sådana lyckosamma statliga satsningar. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kommunikationer
Den snabba internationaliseringen ställer allt högre krav
på ett väl utbyggt och fungerande kommunikationsnät. Det
handlar om tidsenliga vägar, men också om upprustning av
järnvägsnätet, om förutsättningar för sjöfarten,
modernisering av hamnar och om ett utbyggt telenät som tål
ökade påfrestningar genom den kraftiga tillväxten på
dataområdet.
En sund och balanserad regional utveckling förutsätter
att regering och riksdag ser det självklara i att eliminera
geografiska olägenheter. Norrbotten befinner sig i en sådan
vid jämförelse med marknaderna i Centraleuropa.
Till de satsningar som snarast bör infrias hör den av SJ
planerade container- och godsterminalen mellan
Gammelstad och Luleå.
Vägar
Norrbottens län omfattar en fjärdedel av landets yta.
Vägnätet är i stort utbyggt. De största investeringsbehoven
gäller reinvesteringar och underhåll av befintliga vägar till
en standard som motsvarar kraven på framkomlighet,
bärighet, säkerhet och miljö. I detta ingår åtgärder för att
åstadkomma sammanhängande vägstråk med god
framkomlighet. Det betyder satsningar på huvudvägnätet
och på viktiga länsvägar med tillhörande matarvägar.
Sjöfart
Ny farled i Luleå
Muddring av Sandgrönnleden förbättrar sjöfarten till
Luleå genom att större fartyg kan anlöpa
hamnanläggningarna. Det är viktigt för malmexporten,
men också stålindustrins transporter av insatsvaror, t.ex.
koltransporterna. Dessa kan för närvarande inte gå in med
full last p.g.a. den grunda farleden.
Ny farled till Karlsborg i Kalix kommun
Farleden samt hamninvesteringar har utretts. De
föreslagna åtgärderna har inte genomförts. Djupgåendet
begränsas till 6 meter, vilket begränsar ASSI:s export av
pappersprodukter. De föreslagna åtgärderna skulle göra det
möjligt att klara fartyg på upp till 12 000 ton.
Vi anser det viktigt att projekten genomförs så snart som
möjligt.
Järnvägar
De planer på byggandet av kustjärnvägen mellan
Sundsvall och Umeå (Botniabanan) samt mellan Umeå och
Haparanda (Norrbotniabanan) är angelägna
framtidssatsningar. Arbetet för en byggstart bör därför
påskyndas.
Utvecklingen av regionala snabbtåg måste också
fortsätta för att minska restiderna mellan
Malmfältskommunerna och kusten, samt bidra till att göra
tågresandet mera kundvänligt.
Post och Tele
Utvecklingen på post- och teleområdet behöver också
belysas. Oavsett om Posten och Telia bytt företagsform och
övergått till en mer strikt företagsekonomisk modell får de
regionalpolitiska uppgifterna inte överges. Det finns starka
skäl att uppmärksamma Postens och Telias försämrade
servicegrad och taxesättning så att utvecklingen inte
undergräver inlandskommunernas levnadsbetingelser.
Vid riksdagens behandling av bolagiseringen av
Postverket och Televerket krävde vi en
koncessionslagstiftning som garanterar att riksdagens
regionala och sociala mål för Postens och Telias verksamhet
kan uppfyllas. Vi står fast vid detta krav.
Data- och telekommunikationer
De moderna data- och telekommunikationerna har en
värdefull roll för ett modernt Norrbotten som vill utveckla
befintliga företag och göra anspråk på nyetableringar. Den
nya kommunikativa tekniken öppnar nya möjligheter och
minskar avstånden avsevärt. Den är viktig för hela länets
utveckling. Vi anser att en snar utbyggnad av data- och
telekommunikationerna (höghastighetskabel och AXE-
system) måste komma till stånd.
Flygtrafiken i Norrland
Det är viktigt att flygtrafikförsörjningen upprätthålls på
ett tillfredsställande sätt. Inte minst persontransporterna till
regionsjukhuset i Umeå. Luftfartsverket föreslår i sin
slutrapport ''Flyget inom Norrland 1993'' att
flygförsörjningen upprätthålls genom att staten upphandlar
flygtrafik på sträckorna Östersund--Umeå, Kiruna--Luleå--
Umeå, Gällivare--Umeå och Sundsvall--Umeå.
Vi delar Luftfartsverkets uppfattning om en samordnad
upphandling i Norrland på de linjer som verket angivit.
Därigenom kan de statliga medlen ges en betydligt
effektivare användning och den för Norrland livsviktiga
flygtrafikförsörjningen tryggas. Medlen för upphandlingen
bör finansieras från anslaget E 2 Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m.
Flygplatser
Kiruna flygplats
En utbyggnad av banan på Kiruna flygplats är nödvändig
för att de stora flygplan som används vid ozonforskningen
skall kunna starta på ett tillfredsställande sätt. Den viktiga
forskningen som nu startas sker på ett brett internationellt
plan där Kiruna, genom sitt geografiska läge, har goda
förutsättningar att delta om flygplatsen ges en längre
startbana. Vi anser att investeringarna i startbanan snarast
bör komma till stånd.
Luleå flygplats
Luleå flygplats tillhör de mest trafikerade i landet. För
att flygtrafiken skall kunna upprätthållas på ett
tillfredsställande sätt krävs en ny hangarbyggnad. Det är
angeläget att medel ställs till förfogande så att
byggnationerna kan komma i gång.
Areella näringar
I Norrbotten spelar de areella näringarna en central roll
för upprätthållande av sysselsättning, övrigt näringsliv,
samhällsservice, infrastruktur m.m. Staten har av bland
annat dessa skäl tagit på sig ett särskilt ansvar för att
jordbruksnäringen skall kunna utvecklas och leva vidare.
För att framför allt de mindre jordbruksföretagen skall
kunna uppnå en varaktig sysselsättning och inkomst bör
jordbruket kombineras med andra verksamheter. Det är
därför av största vikt att en del av stödet till jordbruket i
Norrbotten blir så utformat att stöd till
kombinationsverksamhet möjliggörs.
Jordbruket i Norrbotten har gynnsamma förutsättningar
ur kvalitets- och miljösynpunkt. Det norrländska klimatet
gör att odlingen kan ske med ett minimum av kemiska
bekämpningsmedel jämfört med andra områden. Dessa
fördelar kan tas till vara och utvecklas i en lokal
förädlingsindustri.
För att jordbruksnäringen skall bibehållas i länet krävs
ett Norrlandsstöd av minst dagens omfattning.
Skogsnäringen spelar en viktig roll för sysselsättning,
regional balans och ekonomisk tillväxt i Norrbotten. I
kombination med jordbruket utgör den en väsentlig del av
den ekonomiska basen för många lantbruksföretag.
Enbart från Norrbotten exporteras årligen
skogsprodukter till ett värde av ca 5--6 miljarder kronor
eller ca 20 000 per boende. Det finns behov av att snabbt
utveckla nya förädlingskedjor med skogen som råvarubas.
Utnyttjande av skogen som energikälla bör påskyndas.
Framtiden måste förberedas nu. Bioteknikens industriella
möjligheter måste utforskas och inriktas på industriell
utveckling av biologisk areell produktion.
Den nya skogspolitiken innebär slopande av paragrafer
som bidragit till aktiviteter i inlandet samt även av de bidrag
som kompenserat för klimat och långa transportavstånd.
Därtill har industrin infört avståndsrelaterat
transportpris. Följden av detta är att aktiviteten är väldigt
låg i privatskogsbruket i inlandet. Avverkningsnivåerna
ligger långt under den långsiktigt lämpliga nivån. Ett
samhällsstöd för att stimulera till aktivitet inom
privatskogsbruket har visat sig ha goda effekter.
Utvärderingen av försöksverksamheten ''Särskilda
skogsvårdsinsatser i norra Sverige'' visade aktivitetsökning
med 85 %. De positiva effekterna av stöd i likartad form
bidrar till minskat behov av importvolym av råvara och
minskad arbetslöshet i inlandet.
Ett stöd på 15 miljoner kronor bör anslås för åtgärder på
privatskogen i Norrbotten. Stödet skall vara
aktivitetsfrämjande för skogsvården, kvalitetsskogsbruket
samt miljöanpassade skogsbilvägar.
Miljö
Kolahalvöns miljöproblem såg ut att kunna lösas till viss
del genom framför allt norskt och finskt engagemang. Det
mesta pekar nu mot att det inte blir någonting av dessa
planer beroende på den ryska ekonomin. Detta innebär att
de mycket stora utsläppen på Kolahalvön kommer att
fortsätta inom överskådlig tid med stor risk för miljöskador
på norrbottniska skogar, marker och vattenområden.
Konsekvensen av detta blir för vårt vidkommande:
Miljöövervakningen i länet måste förbättras. Det
program som vi tagit fram blir nödvändigt att få förverkliga.
Resurser för att bygga upp det och låta det löpa kräver
mellan 4 och 5 miljoner kronor årligen. Eftersom
miljöfrågorna i dag i stor utsträckning är globala blir det
nödvändigt att följa förändringarna genom effektiva och
riktiga övervakningssystem. Kontrollen av de egna
utsläppen minskar i betydelse.
Samarbetet med Kolahalvöns miljövårdare måste få
fortsätta. Kontakter de två senaste åren har skapat ett
positivt samarbetsklimat. Det är främst på utbildningssidan
som vi kan bidra med något bestående. Resursbehovet för
att åtgärda problemen är så enormt så det kan vi glömma.
Likaväl som staten satsar resurser på kontakter och utbyte
med baltstaterna bör man kunna satsa också på Kolahalvön.
Bottenviken med sin bräckvattenmiljö är ett känsligt
område som får ta emot stora mängder avloppsvatten från
både svensk och finsk sida. För närvarande pågår ett antal
projekt som är intressanta, bl.a. en miljögiftskartering som
nu håller på att sammanställas, men mycket återstår att få
svar på. Det blir därför nödvändigt att fortsätta med nya
projekt men dessa ryms inte inom de ordinarie
anslagsramarna, för detta behövs årliga anslag.
De stora avfallsmagasinen för sand vid gruvorna i Aitik,
Laisvall och Viscaria kan bli enorma miljöhot i framtiden
om vi inte kan ställa de rätta kraven på tätning och isolering
av de tungmetaller som finns i avfallssanden. Vi anser att
det behövs kompetens för detta arbete genom att i
exempelvis projektform studera vad som hänt i Laver, en
gruva som lades ned för snart 50 år sedan.
Vi anser också att det är angeläget att, framför allt i
lågkonjunktur, satsa på ''gröna jobb''. Det är både
konstruktivt och samhällsekonomiskt riktigt att satsa på
både miljö och naturvård.
Rennäringen
För boende i fjällområden och utpräglade glesbygder har
rennäringen stor betydelse. Av den anledningen är det
angeläget att ge näringen goda utvecklingsmöjligheter.
Strukturen på samebyar och företagen måste förbättras
så att de naturliga förutsättningarna tas till vara på ett bättre
sätt än som nu sker. Här skulle en utveckling mot högre
avkastning, kvalitetshöjande åtgärder samt högre
förädlingsgrad på produkterna kunna ge en del värdefulla
arbetstillfällen.
I det moderna samhället växer behovet av kunskap och
fortbildning oavbrutet. Rennäringen undgår givetvis inte
denna förändring. Av den anledningen kommer utbildning
att få en allt större betydelse i framtiden.
Områden som bör komma i fråga är företagsutbildning
med kunskaper om ekonomi i syfte att förbereda
företagarna för olika kombinationssysselsättningar som
med största säkerhet blir nödvändiga i framtiden.
Andra områden som också bör uppmärksammas och
utvecklas är forskning och marknadsföring.
Etablering av tjänsteföretag
Under senare år har en hel del lyckade satsningar med
tjänsteföretag gjorts i Norrbotten.
Det är viktigt att Norrbotten med sin tunga basnäring får
ett differentierat näringsliv. Det är viktigt av flera skäl,
bland annat gör det stora beroendet av basnäringarna de
orter där de är lokaliserade mycket känsliga. När
omstruktureringar i dessa företag måste ske, något som i
och för sig är nödvändigt för fortsatt drift, slår det mycket
hårt sysselsättningsmässigt mot dessa orter.
Ett annat skäl är att tjänsteföretag ofta blir mycket bra
kvinnliga arbetsplatser.
Erfarenheter av hittillsvarande etableringar är mycket
goda. Radiotjänst i Kiruna, Linjeflygs (numera
Transwedes) biljettkontor i Gällivare och Hertz
biluthyrning i Arvidsjaur framstår som utmärkta
regionalpolitiska satsningar som dessutom visat sig ha stor
betydelse för de berörda kommunerna.
Det råder inget tvivel om att de nya etableringarna har
klarat sig mycket bra på de nya orterna. Modern teknik och
effektiva kommunikationer gör att verksamheterna sköts
lika bra i Norrbotten som i de mest tätbefolkade delarna av
landet.
Den inslagna vägen bör fortsätta, fler företag med behov
av expansion bör förmås att lokalisera sig i vårt län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Svenskt Stål AB (SSAB),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om LKAB,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av aktiva
arbetsmarknadspolitiska insatser,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsbidragen,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida
arbetslöshetsersättningen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att förstärka
riskkapitaltillgången för Norrbotten,
7. att riksdagen beslutar anvisa Högskolan i Luleå 14 000
000 kr för forskningsstödjande åtgärder i enlighet med vad
som anförts i motionen,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser till teknisk fakultet vid
Högskolan i Luleå,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Vårdhögskolan i Boden,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studiestöd till YTH-
studerande,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt statlig satsning på
rymdverksamheten i Kiruna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en godsterminal
mellan Gammelstad och Luleå,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny farled i
Luleå,4
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en ny farled till
Karlsborg,4
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på järnvägen i Övre
Norrland,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Postverket och Telia,4
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om data- och
telekommunikationer,4
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygtrafiken i Norrland,4
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kiruna och Luleå
flygplatser,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbruksnäringen,5
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd till
särskilda skogsvårdsinsatser för privatskogsbruk i
Norrbottens inland,5
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljön,5
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rennäringen,6
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etablering av tjänsteföretag i
Norrbotten.1
Stockholm den 25 januari 1994
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
1 Yrkandena 3--5 och 24 hänvisade till AU
2 Yrkandena 7--9 hänvisade till UbU
3 Yrkande 10 hänvisat till SfU
4 Yrkandena 12--19 hänvisade till TU
5 Yrkandena 20--22 hänvisade till JoU
6 Yrkande 23 hänvisat till BoU