Det är stötande och orimligt att myndigheter kan vidta
åtgärder som snedvrider konkurrens utan att drabbas av
någon påföljd.
Under våren 1993 diskuterades ett fall där en handlare
i Skåne fått problem p.g.a. att AMS betalat ut starta-eget-
bidrag till en ny handlare, när orten bara kunde bära en
handlare. Konkurrensverket fann att bidraget hade
konkurrenssnedvridande effekter. Även om risken förr har
upplevt som relativt begränsad, så finns det anledning att
vara än mer uppmärksam i dag när kommuner och
myndigheter av olika slag genom subventioner försöker
åstadkomma nya arbeten. Risken finns att man då slår ut
andra. Detta är en fara som inte får negligeras. Inte minst
AMS måste ta hänsyn till konkurrenssituationen vid
bidragsgivningen i synnerhet vid beslut om starta-eget-
bidragen.
Det krävs att påföljd kan utdömas mot den som felat.
Konkurrensverket fann situationen utan påföljdsmöjlighet
mycket otillfredsställande. Länsarbetsnämndens stadgar
måste innehålla kraftiga hänvisningar till risken med
konkurrenssnedvridning. Det finns anledning att se över att
länsarbetsnämndens stadgar överensstämmer med
länsstyrelsens konkurrensregler från 1 juli 1992.
Marknadsdomstolen kan endast vidta åtgärder mot
näringsidkare, till vilka t ex AMS/LAN inte räknas. Det
måste också framgå att det krav på långsiktigt
tillfredsställande lönsamhet, som finns för utgivande av
starta eget-bidrag, sträcker sig långt efter den tid att
bidraget slutat falla ut. I annat fall skulle det kunna leda till
att den ene handlaren avlöser den andra och att orten från
att ha haft en handlare som fungerar utan bidrag får en
ständigt nyetablerad handlare som är helt bidragsberoende.
Det är sannolikt att en sådan situation långsiktigt även
skulle höja prisnivån, trots bidraget.
Konflikten har tidigare uppmärksammats av
Konkurrensverket och Näringsfrihetsombudsmannen.
Inte minst i tider när kommuner och andra är angelägna
att via subventioner initiera nya arbeten är det angeläget att
uppmärksamma konflikten när skattefinansierade åtgärder
slår ut självbärande verksamhet. Men här finns också en
helhetsaspekt att ta hänsyn till. Subventioner i olika led kan
som helhet bli skadligt för samhällsekonomin.
Det kan exemplifieras med situationer som den nedan
beskrivna. Först arbetar den skattefinansierade lokale
näringssekreteraren eller det kommunala
marknadsföringsbolaget med att rekrytera ett företag till
orten. Därefter kommer Näringsdepartementet och
försöker få in företaget i stödområdet, varefter det får
särskilt stöd för att omlokaliseras till stödområdet.
Inkluderande stödet i stödområdet har företaget då fått
subventioner i tre led. När stöden minskar vill företaget
gärna ha bidrag för att flytta tillbaka till ursprungsorten, för
där var egentligen företagsekonomiskt och
marknadsmässigt bäst för företaget att bedriva verksamhet.
Sådana fall med fyra led av subventioner kan knappast vara
tjänliga för den gemensamma samhällsekonomin.
Konsekvenserna av subventionerna till nystartade
företag och vid olika samhällsstödda omlokaliseringar är
inte tillräckligt klarlagda. Det finns därför anledning till en
närmare analys av företagssubventioner av olika slag, vad
avser den långsiktiga konsekvensen för det enskilda
företaget samt för samhällsekonomin. Inte minst måste här
inbegripas myndighetsbeslut som leder till
konkurrenssnedvridning. Om myndigheter inte noga
analyserar sina beslut, utan vidtar åtgärder som snedvrider
konkurrensen och slår ut självbärande företag bör någon
möjlighet till påföljd finnas. Inte minst för att därmed på
ett bättre sätt garantera att dylika myndighetsbeslut, som de
facto kan gripa in i många människors liv, är noga utredda.
Det är inte bara igångsättningsstöd till nya företag som
riskerar att snedvrida konkurrensen. Även rådgivning och
utbildning med det goda syftet att stärka näringslivet kan
underminera fungerande företags existens. På vissa håll i
landet har utvecklingsfonderna i egen regi bedrivit starta-
eget-utbildning och kurser i bokföring m.m. trots att sådana
utbildningar har kunnat upphandlas av lokala
utbildningsföretag.
Genom reformeringen av utvecklingsfonderna och de
nya utvecklingsbolagen har riktlinjerna för deras
verksamhet fastslagits. I propositionen står att
utvecklingsbolagen bör sträva efter att upphandla privata
alternativ till sin verksamhet. De privata
utbildningsarrangörerna nämns särskilt i detta
sammanhang. Skrivningen ger dock inga garantier för att de
nya utvecklingsbolagen inte kommer att kunna snedvrida
konkurrensen genom att starta verksamheter i egen regi.
Det är alltså fortfarande möjligt att utvecklingsbolagens
verksamhet kan komma att snedvrida konkurrensen och slå
ut fungerande företag.
En övergripande utredning med uppdrag att se över hela
området med konkurrenssnedvridningar i samband med
olika myndighetsbeslut och stöd till näringslivet bör i
enlighet med motionens syfte snarast tillsättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn i syfte att konkurrensen
inte snedvrids till följd av myndighetsbeslut.
Stockholm den 25 januari 1994
Charlotte Cederschiöld (m)