Det var en smärtsam process när de svenska varven
avvecklades under 1980-talet. Tusentals arbetstillfällen
försvann och ett mångårigt kunnande skingrades. Hoppet
knöts till ersättningsindustrier. Det var främst bilindustrin,
SAAB i Malmö och Volvo i Uddevalla, som skulle ge de nya
jobben. Hur det gick med detta vet vi i dag: SAAB kom
aldrig igång fullt ut i Malmö och Volvos Uddevallafabrik är
nerlagd.
Sverige har som kanske enda land avvecklat det statliga
varvsstödet i förhoppning om att konkurrentländerna skulle
leva upp till sina utfästelser att avskaffa sina stöd. Så har
dock inte skett. Den kvarvarande svenska varvsindustrin
har istället tvingats konkurrera med utländska varv som
kunnat arbeta utifrån en situation med betydande
subventioner i ryggen. Detta har gjort att t.ex. den danska
varvsindustrin i dag står stark.
Trots dessa svåra betingelser har en starkt reducerad
svensk varvsindustri överlevt. I dag finns varvsindustri bl.a.
i Malmö (Kockums verkstäder), Göteborg (Cityvarvet),
Landskrona (Öresundsvarvet och Bruces), Oskarshamn
(Oskarshamnsvarvet), samt ytterligare mindre varv i
Göteborg, Falkenberg, Fårösund, och på Tjörn. Den totala
sysselsättningen kan ligga på ca 700 anställda.
Vi kan instämma i principen att det är långsiktigt bäst att
näringar klarar sig av egen kraft. Men
konkurrenssituationen blir orimlig om man är ensam om att
leva efter den goda principen.
Det finns idag anledning att känna en viss optimism när
det gäller framtiden för den svenska varvsindustrin. Det
finns ett stort uppdämt behov av nytt tonnage.
Världshandeln kommer att öka mer än tillväxten i
ekonomierna. Gatt-avtalet kommer att medföra en ökning
av de sjöburna transporterna. Den åldrade 1970-talsflottan
behöver ersättas av nytt tonnage. Bl.a. miljökrav och
kostnadseffektivitet ställer krav på fartyg av högre kvalitet.
För att tillgodose dessa behov behövs en högteknologisk
varvsindustri. Det är vår uppfattning om att svensk industri
har en roll att fylla på detta område. Det krävs emellertid
en överbryggningsperiod så att kvarvarande industri inte
slås ut.
Regeringen måste enligt vår uppfattning verka för
konkurrensneutralitet och därmed skapa rimliga
konkurrensmöjligheter för de existerande svenska varven.
Om det är nödvändigt bör ett nytt begränsat statsstöd
övervägas. Ett minimikrav är att utöka exportgarantierna.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
En särskild projektgrupp undersöker nu möjligheterna
att starta ett nytt storvarv i Uddevalla. Tanken är att
utnyttja befintlig dockanläggning och industriell
infrastruktur, samt det varvskunnande som finns i regionen,
till en ny högteknologisk satsning inom
produktionssegmentet -- VLCC. Planerna kan uppfattas
som djärva men det finns både kompetens, erfarenhet och
realism bakom och i planerna.
Svensk exportindustri har fått sitt konkurrensläge
radikalt förbättrat genom deprecieringen av kronan.
Kompetens i form av skeppsbyggare och tekniker finns
kvar. Underleverantörsindustrin är intakt och har
utvecklats genom högteknologi och produktutveckling.
Förutsättningarna för en svensk varvsindustri inom
segmentet VLCC fartyg finns bl.a. genom följande
förutsättningar.
Japanska varvsarbetarlöner är i dag väsentligt högre än
i Sverige -- uppemot dubbelt så höga. Den danska lönenivån
är väsentligt högre än den svenska. I Korea närmar sig
lönerna den svenska lönenivån.
Den svenska valutan ligger i dag väsentligt under den
danska, ca 20 %. Den japanska yenen har femfaldigats
gentemot kronan sedan mitten av 1970-talet, och USA-
dollarn fördubblats.
Att bygga upp en ny svensk varvsindustri kan inte
innebära en tillbakagång till flydda dagar. De varv som skall
klara morgondagens konkurrens måste utnyttja modern
produktionsteknologi och fungera som en
produktionsenhet för sammansättning av prefabricerade
komponeneter. Det förutsätter ett intimt samarbete med
underleverantörer som finns bl.a. inom den svenska
stålindustrin.
Slutsatsen är att konkurrenskraftig och lönsam
varvsverksamhet är möjlig i Sverige. Vi anser att
utrednings- och planeringsarbetet i Uddevalla är värt ett
aktivt stöd från statsmakterna. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet för svensk
varvsindustri,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till utredning och planering
för varvsindustri i Uddevalla.
Stockholm den 24 januari 1994
Rolf L Nilson (v)
Lars Bäckström (v)