I Sverige har vi på senare år fått en ny yrkeskår som är i stark tillväxt -- försäkringsmäklarna.
I många europeiska länder har denna yrkesgrupp funnits i hundratals år. I Sverige har det genom ändrad lagstifting först på senare år blivit möjligt att etablera sig som försäkringsmäklare.
Mäklarna svarar för oberoende försäkringsrådgivning och står under tillsyn av Finansinspektionen.
För att få verka som försäkringsmäklare föreskrivs att man skall vara ansvarsförsäkrad. Ansvarsförsäkringen skall garantera att en enskild kund/försäkringstagare inte skall riskera att gå miste om ett avtalat försäkringsskydd, beroende på eventuella försummelser eller misstag från försäkringsmäklarens sida. Att det måste vara så ifrågasätts inte av någon.
De regler som gäller för svenska försäkringsmäklares ansvarsförsäkringar ställer dock andra och större krav än vad som är gängse inom EU.
Bakgrunden till detta är att det för ansvarsförsäkringar finns två förhärskande principer. Den ena bygger på principen inträffandegrund (Occurrence), den andra på principen skaderapporteringsgrund (Claims Made). De båda principerna skiljer sig genom identifieringen av när försäkringen kan tas i anspråk. Det finns olika fördelar och nackdelar med båda principerna.
Något förenklat innebär nuvarande regler att svenska försäkringsmäklare måste försäkra sig enligt Occurrence- principen medan man inom EU i huvudsak tillämpar Claims Made-principen.
För kunden/försäkringstagaren är skillnaden mellan de båda principerna relativt marginell. Däremot kan detaljreglernas utformning ha viss betydelse.
För försäkringsmäklaren däremot är skillnaden av avgörande betydelse. Enligt de regler som nu gäller kan en svensk ensam försäkringsmäklare få betala en försäkringspremie på upp till 150.000:-/år jämfört med ca 30.000:- för motsvarande försäkring med de regler som mestadels gäller inom EU.
Försäkringsmäklarbranschen består i stor utsträckning av små, ofta enmansföretag. Med de höga försäkringskostnader som dessa till följd av de svenska reglerna drabbas av, torde väldigt få i längden kunna fortsätta med sin verksamhet. Särskilt inte i konkurrens med företag inom EU.
Det finns därför skäl att inom ramen för den pågående EU-anpassningen se över det regelverk som styr försäkringsmäklarans verksamhet och göra de justeringar som krävs för att svenska försäkringsmäklare inte skall diskrimineras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringsmäklares ansvarsförsäkringar.
Stockholm den 24 januari 1994 Roland Larsson (c)