För finansiering av kooperativ verksamhet genom
medlemsinlåning i form av sparkassor finns fem starka skäl
att inte låta dessa omfattas av finansiell lagstiftning:
1. Det är över huvud inte fråga om finansiell verksamhet
i vedertagen mening;
2. Medlemsinlåningen är en del av den kooperativa
särarten eller dualismen, samtidigt individuell och
gemensam nytta;
3. Medlemsinlåningen är en del av föreningens
finansiering, och regler om t.ex. soliditet och placering för
medel som står inne i sparkassan skulle därför snedvrida
konkurrensen för föreningens huvudverksamhet i
förhållande till konkurrenserna;
4. Det kan uppstå gränsdragningsproblem mellan
sparkasseverksamheten och huvudverksamheten. Det finns
ingen anledning för lagstiftaren att indirekt dra in även
huvudverksamheterna i lagstiftning som inte är avsedd för
den verksamheten. Denna prövning sker redan vid
granskningen av stadgarna hos registreringsmyndigheten.
En sådan väg måste avvisas även ur principiell, kooperativ
synvinkel, dvs. att staten skulle reglera det kooperativa
företagets kapitalanskaffning;
5. Sparkassorna bidrar till konkurrens och mångfald och
ökar hushållens valmöjligheter.
Sparkassorna omfattas därför vare sig av bankrörelselag,
kreditmarknadsbolagslag eller EG:s kreditinstitutkreditiv.
Något behov av reglering finns inte och skulle vara
direkt skadligt för både kooperativ särart och konkurrensen
på marknaderna.
Spar- och låneföreningar
Spar- och låneföreningar är, till skillnad från sparkassor,
att betrakta som finansiell verksamhet. Som framgått av
rättsöversikten och den internationella utblicken torde inte
heller spar- och låneföreningar (credit unions) omfattas av
någon lagreglering annat än lagen om ekonomiska
föreningar. Bankrörelselag, kreditmarknadsbolagslag och
EG-direktiv är, med olika motiveringar, inte tillämpliga.
Det förhållande att sådana föreningar är reglerade på
många håll utomlands, utgör inte skäl för reglering i
Sverige.
Samhället bör stimulera tillkomsten av nya aktörer på
finansmarknaden. En öppen attityd och ett klarlagt
rättsläge är därvid viktigt. I lagstiftningen bör därför explicit
klargöras, att finansiell verksamhet kan bedrivas som
ekonomisk verksamhet, t.ex. genom en samtidig
tillåtlighetsbestämmelse och undantag i bankrörelselag med
hänvisning till lagen om ekonomiska föreningar: ''Spar- och
låneverksamhet som bedrivs i ekonomisk förening med in-
och utlåning enbart från och till medlemmarna får bedrivas
utan hinder av denna lag.''
Befintliga spar- och låneföreningar bör som ''fenomen''
anmälas till EU som tillägg till EES-avtalet (sådant tillägg
erfordras inte beträffande sparkassorna).
Vad sedan gäller kreditmarknadsbolagslagen är den för
närvarande av intresse enbart för Landshypotek, av de
kooperativa aktörer som behandlats ovan. För
Landshypotek krävs dock ändring med innebörd att
finansieringsverksamhet också får bedrivas i form av
ekonomisk förening. LRF har utarbetat såväl lagförslag
som stadgeförslag angående detta.
Kooperativa banker
Bankrörelselagen torde inte vara av intresse för någon
av de kooperativa aktörer som omnämnts tidigare dels med
tanke på skyldigheten att ta emot inlåning, dels med tanke
på den relativt stora byråkrati som följer av att vara bank.
I bankrörelselagen bör möjligen finnas en hänvisning till
''Lag om kooperativa spar- och lånekassor''.
Som framgår av den internationella översikten är
kooperativa banker vanliga i Europa. I svensk lagstiftning
skall också finnas utrymme för bank i kooperativ form.
Formellt sett finns möjligheten i dag genom
föreningsbankslagen. Denna lagstiftning har dock växt fram
i symbios med den befintliga Föreningsbanken och ger inget
utrymme för nya kooperativa banker.
Lagen om föreningsbanker bör omarbetas så att den i
realiteten ger utrymme för nya kooperativa banker. Bland
annat bör kravet på minimikapital sänkas till 1 miljon ecu
vilket likställer en föreningsbank med en sparbank.
Även firmafrågan måste få en lösning. Av
föreningsbankslagen framgår att ordet föreningsbank skall
ingå i firman. Genom särskild lagstiftning har
Föreningsbanken tillåtits att ta firman med sig in i
bolagsformen. Samtidigt skall registreringsmyndigheten se
till att firman inte kolliderar eller är förväxlingsbar med
befintliga firmor. Den ekvationen torde inte gå ihop.
Lösningen skulle kunna vara att kooperativ bank skiljs från
uttrycket föreningsbank.
Bankgarantin
Det är otillfredsställande att sparkassor och spar- och
låneföreningar inte omfattas av den statliga bankgarantin.
Detta straffar de ''goda'' aktörerna och snedvrider
konkurrensen. Bankgarantin bör därför omfatta även dessa
aktörer.
Registrering och tillsyn
Enligt 8:17 lagen om ekonomiska föreningar kan varje
röstberättigat stämmoombud väcka förslag om att
länsstyrelsen skall utse granskare för särskild granskning av
föreningens förvaltning och räkenskaper eller av vissa
åtgärder eller förhållanden i föreningen. En tiondel av
antalet röstberättigade räcker för att biträda
granskningsyrkandet. Det finns således en mycket stark
möjlighet för en minoritet att begära granskning av t.ex.
kapitalförvaltningen.
Det är mot denna bakgrund tveksamt om behov
föreligger av offentlig tillsyn. Om sådan ändå bedöms
angelägen, bör tillsynen utövas av alternativt
registreringsmyndigheten (PRV) eller
granskningsmyndigheten (länsstyrelsen).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglering av sparkassor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en tillåtlighetsbestämmelse
införs i bankrörelselag och kreditmarknadsbolagslag med
avseende på spar- och låneföreningar med hänvisning till
lagen om ekonomiska föreningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att spar- och låneföreningar bör
anmälas till EU som underlag till EU:s
kreditinstitutdirektiv genom tillägg i EES-avtalet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att föreningsbankslagen
bibehålls och moderniseras samt att kapitaltäckningskravet
för kooperativa banker jämställs med sparbanker,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bankgarantin bör utsträckas
till att omfatta inlåningsmedel i sparkassor och spar- och
löneföreningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om offentlig tillsyn,
7. att riksdagen vid avslag på yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna att om offentlig tillsyn ändock
bedöms erforderlig, t.ex. till följd av bankgarantin, bör
tillsynen i första hand utövas av registreringsmyndigheten
(PRV) eller granskningsmyndigheten (länsstyrelsen).
Stockholm den 24 januari 1994
Roland Sundgren (s)
Anita Johansson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Nils T Svensson (s)
Oskar Lindkvist (s)