Jag har tidigare -- bl a i en motion till 1989/90 års
riksmöte -- aktualiserat frågan om hur spararna, i vad som
idag går under benämningen värdepappersfonder, ska ges
ökat inflytande över fondernas placeringar och det
inflytande som fondernas aktieinnehav ger på respektive
bolags bolagsstämma.
Bakgrunden till min motion var att de som sparade i en
aktiefond, enligt tidigare lagstiftning, hade rätt att utse
ledamöter i de s.k. fondbolagens styrelse, vilka
administrerar värdepappersfonderna. Dessa ledamöter
utsågs i sin tur på en s.k. andelsägarstämma. Genom förslag
från den dåvarande socialdemokratiska regeringen kom
denna rättighet i praktiken att starkt begränsas.
I motion N367 1989/90 framhöll jag bl.a.:
Delägarna i en aktiefond har, enligt gällande lagstiftning,
rätt att utse en ledamot i fondbolagens styrelse för varje
påbörjat tretal ledamöter. Dessa ledamöter väljs på en s.k.
andelsstämma. På andelsstämman har ägarna rätt att
förutom att välja ledamöter i det s.k. fondbolag som
förvaltar fondens tillgångar även ställa frågor och få
information om förvaltningen. Om delägarna är missnöjda
med förvaltningen kan de besluta att byta fondbolag. De
har även rätt att utöva rösträtt för fondens aktier.
Frågan huruvida de som sparar i en värdepappersfond
också ska ges inflytande över hur fonderna t.ex. använder
sina röster på de bolagsstämmor, där fonderna genom sitt
ägande har möjlighet att utöva inflytande, fick hösten 1993
förnyad aktualitet genom debatten om det föreslagna
samgåendet mellan Volvo och Renault. Belysande för
denna diskussion var att intresset för hur
värdepappersfonderna skulle agera på Volvos
bolagsstämma var mycket litet. Det tycks ha varit en
allmänt accepterad uppfattning att fonderna skulle utöva
sitt inflytande på stämman på det sätt som de
banker/fondkommissionärer m.fl., som administrerar
själva fondbolagen, önskade. Däremot var intresset för hur
de som satsat sina sparmedel i fonderna önskade att
fondernas ägare skulle agera på Volvos stämma nära nog
obefintligt.
I en reservation till näringsutskottets betänkande nr 4 --
där min motion behandlades -- framhöll representanter för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och
Miljöpartiet i en reservation bl.a. följande.
Utskottet delar motionärens uppfattning att det är
betydelsefullt att andelsägarna -- genom
andelsägarstämmor eller på motsvarande sätt -- får ett
direkt inflytande på sammansättningen av fondbolagens
styrelser.
Som tidigare antytts beslöt riksdagen för mindre än ett
år sedan att de försäkringstagare som tecknar livförsäkring
med aktiefondsanknytning skulle -- med analog tillämpning
av bestämmelserna i aktiefondslagen -- få ett sådant
inflytande i de fondbolag som förvaltar
försäkringspremiefonder. Det framstår därför som föga
konsekvent att nu införa en ordning som i realiteten torde
leda till att finansinstituten stärker sitt grepp över
fondbolagen och att andelsägarstämmor blir sällsynta.
Liksom regeringen anser utskottet att det är önskvärt
med en avreglering i fråga om värdepappersfondernas
organisation och verksamhet. Det bör dock inte drivas så
långt att det demokratiska inslaget som systemet med
andelsägarstämmor representerar går förlorat. Utskottet
förordar därför, i anslutning till berörda yrkandet i motion
1989/90:N367, att regeringens förslag till lag om
värdepappersfonder kompletteras med en paragraf av
samma innebörd som 7 paragrafen aktiefondslagen. Den
reservbestämmelse enligt vilken andelsägarrepresentanter i
vissa fall kan utses av länsstyrelsen bör dock gälla endast
övergångsvis. Det är risk för att personer som utses av
länsstyrelsen kommer att uppfattas som statliga
kontrollanter. Regeringen bör med det snaraste återkomma
till riksdagen med förslag till en lämpligare utformning av
paragrafen.
Det pågår för närvarande inom regeringskansliet en viss
översyn av det regelverk som reglerar
värdepappersfondernas och de s.k. fondbolagens
verksamhet. Därvid bör de frågor som jag berört i denna
motion aktualiseras och regeringen skyndsamt återkomma
till riksdagen med förslag.
I den tidigare refererade motionen aktualiserade jag
även de problem som kan uppstå genom kopplingen mellan
aktiefonder och banker. Jag framhöll därvid bl.a. följande.
För närvarande är många fonder, enligt min uppfattning,
i alltför hög grad knutna till de stora bankerna. Risken finns
härigenom bl.a. att fonderna utnyttjas för att stärka
respektive banks ''intressesfär'' i stället för att prioritera en
god avkastning å aktiespararnas insatta kapital. Denna
fråga bör ges ökad uppmärksamhet genom att
möjligheterna för bankerna att äga aktier i placeringssyfte
övervägs. Det kan därvid uppkomma intressekonflikter
mellan fondernas intresse och bankens intresse. Särskilt
allvarlig kan denna risk bli ifall aktiefondägarnas kontroll
via andelsstämmor försvinner.
Även denna frågeställning har fått förnyad aktualitet
genom utvecklingen i Volvo och att flera av de tidigare
fondkommissionärerna -- t.ex. Hagströmer & Qviberg --
ansökt om bankoktroj för att därmed kunna bedriva
bankverksamhet.
En ökad bodelning mellan
värdepappersfonder/fondbolag/banker är önskvärd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om andelsägarinflytande i s.k.
värdepappersfonder och fondbolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kopplingen mellan banker,
fondbolag och värdepappersfonder.