Den svenska trämekaniska industrin har en nettoexport
på 15--20 miljarder kronor. Träindustrin är dessutom
nödvändig för att den än större massa- och pappersindustrin
skall kunna utvecklas positivt i framtiden. Att denna
industri i dag är av stor betydelse för landet står utom allt
tvivel. Träindustrin kan få en ännu större betydelse för
Sverige och för den svenska handelsbalansen i framtiden.
För att vi skall uppnå detta mål krävs dock ''en
kunskapsförsörjning i absolut världsklass'', enligt
betänkandet ''Kunskap för konkurrenskraft'' (Ds 1991:62).
Slår man sig till ro finns stor risk att träindustrins lönsamhet
och omfattning reduceras under de närmaste åren. Detta
vore katastrofalt för hela landets ekonomi och miljö, men
givetvis allra värst för de delar av landet där skogsråvaran
finns, dvs. där man har störst problem med långsiktig
sysselsättning.
Kunskap överförs till industrin, dels i form av utbildade
människor, dels i form av forskningsresultat. I båda fallen
måste de tekniska högskolorna vara en av de viktigaste
resurserna för att denna kunskapsförsörjning skall bli
effektiv. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att
det är så svårt att finansiera forskningsverksamheten vid de
två högskoleavdelningarna som finns i Sverige med
ämnesinriktning träteknik/träteknologi, nämligen Luleå
Tekniska Högskola (LuTH) respektive Kungl Tekniska
Högskolan (KTH). Regeringen har i de senaste forsknings-
och utbildningspropositionerna klart uttryckt att en ökad
satsning på högskolorna bör komma till stånd. Träforskning
finns dessutom specifikt angiven i sammanhanget.
Träindustrin har en utpräglat småskalig industristruktur.
Det är av den anledningen speciellt svårt att samla
företagen till ekonomiska satsningar på gemensamma,
långsiktiga, grundläggande FoU-program. NUTEK har ett
särskilt ansvar att värna om de mindre och medelstora
företagens utveckling. NUTEK har emellertid inga medel
för att stödja FoU-projekt inom det trätekniska området vid
de tekniska högskolorna, trots att mycket intressanta
projektförslag presenterats. Teknikvetenskapliga
ForskningsRådet (TFR) har hitintills enbart beviljat medel
till teoretisk och mycket grundläggande forskning bedriven
i stora etablerade forskningsmiljöer. Sådana existerar ej i
Sverige inom det träteknologiska området.
För att träenheterna vid LuTH och KTH skall kunna
utvecklas och komma över en kritisk storlek krävs att
basfinansieringen från staten ökas väsentligt. För att kunna
anställa doktorander måste man ha längre
finansieringsåtaganden än ett år. Den trämekaniska
industrin har redan visat att man tror på de nämnda FoU-
enheterna genom att till dem anslå en del av de kollektiva
FoU-medel som man samlar in. Detta har givit vissa mycket
intressanta resultat. En ytterligare ökning av FoU-medel
från industrin är för närvarande inte realistisk. För att
säkerställa utvecklandet av internationellt
konkurrenskraftiga forskningsenheter inom trämekanisk
forskning i linje med tidigare uttalad målsättning torde
krävas medel i storleksordningen 10 miljoner per år under
i första hand fem år till de nämnda två tekniska
högskolorna. En väg kan vara att genom NUTEK
omdisponera medel till denna för landets ekonomi
långsiktigt viktiga forskning och utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs iatt riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att genom omfördelning av forskningsmedel
stärka resurserna för de tekniska högkolornas långsiktiga
FoU och utbildning inom det trämekaniska området.
Stockholm den 24 januari 1994
Pontus Wiklund (kds)