med anledning av prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens

Den svenska elmarknaden har en struktur som vuxit
fram under drygt ett sekel. När de första elverken bildades
var syftet främst att få fram elektrisk belysning och
distribution av densamma.

För Norrland har elkraftförsörjningen varit av
avgörande betydelse för industrins utveckling.
Prisvärd/billig energi har varit ett viktigt medel för inte
minst både gruvnäringen och skogsindustrins produktion.

Det integrerade svenska elsystemet har under 1900-talet
byggts upp från lokala produktions- och
distributionsområden. Samverkan har skett mellan
producenter, distributörer, stat och kommuner. Effekten
har blivit att de samlade kostnaderna för elförsörjningen
kunnat nedbringas, vilket har gagnat konsumenterna.

Överföringen av el från kraftstationerna sker på
ledningsnät som indelas i tre nivåer -- storkraftnät,
regionala nät och lokala nät. Dessa detaljdistributörer har
ensamrätt, men även skyldighet att leverera el till kunder
inom sina koncessionsområden. Strukturomvandlingen
inom eldistributionen under efterkrigstiden har inneburit
att antalet företag minskat från cirka 3000 till cirka 300.

Den reformerade elmarknaden förutsätter nu enligt
propositionen en ny och klar rollfördelning av den
nationella elförsörjningen. Driften av nätföretag skall
omfattas av särskilda regler, och produktion eller handel
med el skall bedrivas i ett företag som inte får bedriva
nätverksamhet.

Kommuner i Norrland har vid flera tillfällen krävt
kompensation för vattenkraftsutbyggnaden. Kraven har
varit formulerade som exempelvis önskemål om
återbetalning av de stora vinster som vattenkraften
genererar och ersättning av kostnader från
vattenregleringsföretagen, som i dag drabbar enskilda och
kommuner intill regleringsmagasinen vid översvämningar,
senast hösten 1993.

Av utredningar om elförsörjning och övrigt material
framgår att man på olika sätt har påpekat vikten av att
glesbygden inte drabbas för hårt. Till exempel skall samma
taxa på nätavgiften tillämpas inom samma
koncessionsområde. En väg till detta skulle vara att utforma
dessa områden så att de innehåller en lämplig fördelning
mellan tätort, där nätkostnad per capita är låg, och
glesbygd, där kostnaden är hög.

Några vägar för hur detta praktiskt skall genomföras
framgår inte av propositionen. En lösning kunde vara att i
Norrland, där delar av lågspänningsnäten (lokala näten)
som ägs av staten (Vattenfall) säljs ut till kommunerna på
ett sådant sätt att glesbygden slipper drabbas av
kostnadsökningar på nättariffdelen. Riksdagen bör uppdra
till regeringen att utreda denna fråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att glesbygden ej får drabbas av
kostnadsökningar på nättariffdelen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om att sälja ut de
lokala näten utreds.

Stockholm den 14 mars 1994

Ulla Orring (fp)

Sigge Godin (fp)