Regeringen tillsatte förra året en utredning som har till
uppgift att överväga om kommuner och enskilda kan ges en
större roll inom det trygghetsskapande arbetet i samverkan
med polisen. Till denna krets skall även räknas företag och
föreningar. I uppdraget ingår också att se över
lagstiftningen för ordningsvakter och väktare.
I direktiven talas det om att det enskilda ansvaret bör få
en större roll i framtiden för att skapa trygghet och
förebygga brott. De förändringar av regelverket som
kommer att ske skall enligt direktiven ske i kontrollerade
och ur rättssynpunkt betryggande former. Detta är enligt
vår uppfattning något mycket viktigt och självklart i en
rättsstat som Sverige.
Vi vill dock påtala två förhållanden som bör
uppmärksammas av utredningen. Det första kan beskrivas
på följande sätt.
Rikspolisstyrelsens författningssamling (1987:1 FAP
579-2, p. 3:1 c) föreskriver vilka regler som gäller för
väktare att under tjänstgöring bära skjutvapen. Av denna
paragraf framgår bl.a. att:
Efter medgivande av polismyndighet får väktare under
tjänstgöring bära skjutvapen vid bevakning av -- -- -- vissa
slag av värdetransporter eller annat bevakningsobjekt.
Sådant annat objekt kan t.ex. avse bevakning av enskild
person för dennes skydd.
Efter medgivande av polismyndighet får därmed väktare
under tjänstgöring bära skjutvapen vid bevakning av vissa
slag av värdetransporter. Skjutvapen får således inte
rutinmässigt bäras vid alla slag av värdetransporter.
De regler som gäller tillämpas emellertid olika i olika
delar av landet. Den lokala polismyndigheten fattar beslut.
Detta kan överklagas till länsstyrelsen men någon möjlighet
att därefter överklaga finns inte. Det innebär, att två precis
likadana företag kan, vid identiska ansökningar, behandlas
på helt olika sätt beroende på var i landet de är verksamma.
Det har dessutom förekommit att två bevakningsföretag
verksamma på samma ort behandlats olika, beroende på att
det ena företaget har sitt huvudkontor i en ort i ett annat
län. Detta är synnerligen otillfredsställande och olyckligt ur
konkurrenssynpunkt.
Ur konkurrenssynpunkt vill vi också uppmärksamma att
exempelvis taxiföretag, kommunala räddningskårer m.fl.
kan utföra bevaknings- och andra säkerhetsuppdrag utan
krav på auktorisation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om likabehandling av
bevakningsföretag,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om auktorisation lika för alla företag
oavsett huvudman,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att utredningen Trygghet i lokalsamhället bör pröva ovan
nämnda förhållanden.
Stockholm den 24 januari 1994
Inga Berggren (m)
Per Stenmarck (m)