Skogsbruket och skogsindustrin har en mycket stor
betydelse för Sverige. I skogs- och trävaruindustrin
sysselsätts ca 150 000 människor. Skogsbruket är dessutom
viktigt för en rad andra verksamheter som kombinerade
lantbruk, åkerinäring, entreprenörer, verkstäder och
vägbyggnadsföretag. För Sveriges handelsbalans betyder
skogsindustrins export ett nettotillskott på cirka 50
miljarder kr per år. Norden är Europas vedbod.
Mot denna bakgrund borde det från statens sida föras en
långsiktig och systematisk och övergripande branschpolitik
som så långt möjligt försöker hjälpa skogsbruket och
skogsindustrin över krisperioder som är en naturlig del av
en marknadsekonomi. Ett stort sammanbrott för
skogsindustrin skulle vara en katastrof för såväl den
nationella ekonomin som den regionala balansen och av
skogsindustrin beroende näringar.
Även om den traditionella storskaliga skogsindustrin
klarar sina kriser och fortsätter att investera kan vi inte
räkna med att någon stor del av framtida ny sysselsättning
genereras. Men med en förnyelse av industrin med fler ben
att stå på kan sannolikt ytterligare något tiotusental jobb
uppstå eller återuppstå.
Mycket tyder på att svensk skogsindustri står inför en tid
av omstrukturering. Hårdare miljökrav, miljöaktioner
utomlands mot svensk skogsindustri, införande av skatt
utomlands på färskfiber och krav på ökad användning av
returpapper och återanvändning av förpackningsmaterial
ändrar förutsättningarna för den traditionella massa- och
pappersindustrin.
Konkurrensen från mer snabbväxande trädslag i andra
länder och från billigare råvara från Östeuropa och OSS-
staterna pressar priserna särskilt på massaved.
För de områden i landet som ligger långt från pappers-
och massaindustrin har skogsbruket blivit olönsamt på
grund av uppköparnas prissystem trots att omfattande
insatser för tillväxten av skogsråvaran utförts. När
avverkningen av massaved sjunker i glesbygden kommer
kostnaden för sågtimmeravverkning också att öka vilket
medför risk för utslagning av de företag som vidareförädlar
sågad träråvara.
Från rädsla för råvarubrist har vi nu gått till ett problem
med råvaruöverskott. En strukturkris i svensk skogsnäring
skulle slå mycket hårt mot Sveriges handelsbalans eftersom
skogsnäringen är en näring med stort nettoexportvärde.
Det är ett starkt nationellt intresse att skogsråvaran
utnyttjas effektivt även i ett kretsloppssamhälle.
Att Sverige under 1980-talet klarat sig från en
omfattande strukturkris kan sannolikt tillskrivas stora
devalveringar i början på 1980-talet och kronans fall hösten
1992. Kraven på att skydda naturresurser i
konkurrentländer har också bidragit. Det bör också i detta
sammanhang noteras att hade Sverige varit anslutet till en
enhetlig valuta i Europa hade dessa valutakursförändringar
inte kunnat ske.
Vidareförädla det sågade virket!
Vikten av bättre och mer långtgående vidareförädling av
sågad träråvara kan inte nog understrykas. För skogsbruket
kommer i dag 70 % av inkomsterna från timmer och resten
från massaved. Ett antal statliga utredningar har under
årens lopp skapat ett teoretiskt underlag för en bred
satsning på vidareförädling av träråvara.
Den långsamväxande furan i norra delen av Sverige är
ett utmärkt snickerivirke med högt utbyte. Sågar och
snickerier uppfyllar väl kraven på ett kretsloppssamhälle.
Sådana industrier kan också vara självförsörjande på energi
genom att utnyttja spån, bark och skogsavfall för
energiproduktion. Företag som vidareförädlar sågat virke
är ofta små och väl spridda över landet.
Mode och smak, miljökrav och krav på att få bort plast
som brandmaterial gynnar träprodukter i livsmiljön. Det är
lätt att tänka sig att framtidens bostäder och
inredningsmiljöer uppfyller höga krav på återvinning och
återanvändning.
Det är också viktigt att på ett mer aktivt sätt söka efter
och utnyttja virke med speciella kvaliteter. Detta kan
förvisso inte ge stora volymer, men höga värden och är ett
uttryck för inställningen att varje fällt träd ska användas
optimalt. Relativt små utbildningssatsningar i
avverkningsledet och på sågverken kan ge betydelsefulla
marginaltillskott. Ett exempel på sådant är trä för
tillverkning av musikinstrument.
FoU-arbete med inriktning på träindustrin bedrivs på tre
platser. Dels vid Luleå högskolas avdelning i Skellefteå,
dels vid KTH och dels vid Lantbruksuniversitetet i
Uppsala/Umeå. De forskarstuderande är ofta engagerade i
institutet Trätek. I Industridepartementets utredning Ds
1991:62 konstaterades: ''Forskningsorganisationen är
snarast för stor med tanke på den nuvarande
förmedlingsorganisationens kapacitet att överföra
forskningsresultat, men för liten i förhållande till det
strategiska behovet.
Allvarliga brister finns i mekanismen för överföring av
producerad kunskap till avnämarna. Det gäller både för
kompetens och för forskningsresultat.'' Även om en del
förbättringar skett är mycket av den hårda kritiken
fortfarande aktuell. Regeringen borde på allt sätt stimulera
att kompetens förs över till företagen.
Under flera år bedrevs ett riktigt och bra
utvecklingsprogram för träindustrin -- Träman 90.
Programmet var inriktat på de fyra nordligaste länen och
har nu upphört. Syftet var att öka förädlingsgrad,
produktivitet och lönsamhet inom sågverk och
trämanufakturföretag.
Vänsterpartiet anser att ett nytt branschprogram av
detta slag bör sättas igång och särskilt inriktas på landsbygd,
glesbygd och Norrlands inland. Bättre kundanpassning,
marknadsanalyser, förbättrad marknadsföring och
samordning av småföretags exportansträngningar bör ingå i
programmet.
Regeringen bör ge NUTEK i uppdrag att under andra
halvåret 1994 komma igång med detta program, t.ex. i
samarbete med utvecklingsfonderna. Vi anvisar 15 miljoner
kronor för kommande budgetår för en start av programmet.
Biobränslen och motoralkoholer
Om skogsråvara som produceras för massaindustrin i
delar av landet blir överflödig uppstår en stor tillgång på
skogsråvara, som måste användas på något sätt. Om denna
råvara inte används kan hela skogsbruket i t.ex. Norrlands
inland och delar av Dalarna och Värmland förlamas.
En möjlighet som därvid särskilt måste uppmärksammas
är att använda denna skogsråvara som bas för produktionen
av alternativa drivmedel. Forskning på detta område har
gett möjlighet att redan nu bygga fullskaleanläggningar för
produktion av fordonsbränsle. Detta öppnar möjligheten
för skogsnäringen att börja stå stadigare på ett fjärde ben.
Skogsråvara som bas för fordonsbränsle och
kemikalieproduktion. De tre andra skulle då vara sågning,
massa/pappersproduktion och träbränsle.
Vi vill särskilt peka på möjligheten att producera
högkvalitativa motorbränslen eventuellt som tillsats till
motorbränsle. Sådana bränslen av hög kvalitet kan vara av
någon typ av alkolholderivat som framställs med cellulosa
som hemicellulosa som råvara. Ett bränsle, ETBE, kan
anges i detta sammanhang som särskilt intressant. Vedens
lignin kan också på sikt tänkas ingå som råvara i
polymerindustrin och bilda bas för ett miljövänligt
polymermaterial. En del polymerer tillverkas i dag av
råvara som i stället kan användas till livsmedel.
Men mest naturligt är att vid produktion av
fordonsbränsle använda restprodukten som energiråvara i
stor skala t.ex. för att ersätta kol och olja i processindustrin
eller i kraftvärmeverk. Här bör kommunerna stimuleras att
göra satsningar som också behövs för att underlätta
avvecklingen av kärnkraft. Ett alternativ är att utse några
försökskommuner och där göra rejäla satsningar för att
bygga upp lokala energisystem med skogsråvara som en
viktig bas. I ett sådant sammanhang behövs sannolikt
byggas upp uppsamlingsplatser eller virkesterminaler där
skogsråvaran sorteras för olika ändamål.
Framställning av bättre fordonsbränslen ur skogsråvara,
öppnar möjligheter för bättre balans i koldioxidcykeln,
minskade utsläpp av NOX, mutagena kolväten och ämnen
som genererar fotooxidanter.
Enbart i Norrbottens län finns fem miljoner ton
biomassa som kan användas i sådan energiproduktion. I full
skala skulle denna energiproduktion kunna ge 1 000-tals
jobb i skogsbruk och i nya industrianläggningar, i
verkstäder och i transportnäringen. I hela landet kan
sysselsättningseffekten uppskattas till 30 000 heltidsjobb.
Tiden har nu kommit att göra större satsningar och
prova detta system i större skala. Staten har ett ansvar att
medverka i sådana satsningar.
För att stimulera efterfrågan på etanol eller
alkoholderivat för inblandning i fordonsbränsle bör
regeringen utreda om den del som blandas in i bensinen kan
ha lägre bensinskatt eller stödjas genom subventionerad
upphandling under en längre försöksperiod i stor skala.
Redan 1988 begärde riksdagen ett program för att
minska koldioxidutsläppen och uttalade att dessa utsläpp
inte skulle ökas utöver den nivå de hade då. I
riksdagsbeslutet med anledning av miljöpropositionen En
God livsmiljö 1990/91:90 ställdes också upp planeringsmålet
att utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser bör
begränsas inom alla samhällssektorer.
Användningen av skogsråvara för fordonsbränsle och
annan energi ger inget nettotillskott koldioxid i atmosfären.
Halten av svavel och tungmetaller i trädbränslen är låg.
Regeringen anvisar medel på anslaget J2 för bidrag till
ny energiteknik och på E7 för insatser för ny energiteknik i
enlighet med vad som sagts ovan.
Om ökade resurser behövs för satsningar på
anläggningar för produktion av fordonsbränsle och andra
energibärare ur skogsråvara bör regeringen återkomma till
riksdagen i kompletteringspropositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en långsiktig och övergripande
branschpolitik för skogsbruk och skogsindustri,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett nytt
branschprogram till stöd för träindustrin,
3. att riksdagen till ett nytt branschprogram för
träindustrin för budgetåret 1994/95 anslår 15 miljoner
kronor på ett nytt anslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genom lägre skatt eller
subventionerad upphandling ge stöd till etanol eller
alkoholderivat som fordonsbränsle,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av satsningar på
anläggningar för produktion av fordonsbränsle ur
skogsråvara.
Stockholm den 22 januari 1994
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)
Rolf L Nilson (v)
Bertil Måbrink (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)