Riksdagen beslutade under 1992 när stabiliteten i det finansiella systemet var starkt hotad att ge regeringen ett långtgående bemyndigande att besluta om stöd till banker och vissa kreditinstitut. Riksdagen bedömde det vara av yttersta vikt att återställa förtroendet för svenskt bankväsende hos bl.a. de internationella finansinstituten och garantera att sparare inte förlorade insatta medel.
Hittills har över 20 miljarder kronor överförts till bankväsendet. Dessa medel skall behandlas som en fordran att betalas tillbaka om så bedöms möjligt. Regeringen föreslår att bankstödsnämnden skall fortsätta sitt arbete även under nästa budgetår.
Det statliga budgetunderskottet och den samlade statsskulden inger oro. Höga ränteutgifter tränger undan utrymme för reformer och/eller skattesänkningar. Det ter sig därför skäligt att banker och kreditinstitut åläggs att betala en avgift för att omfattas av garantisystemet. Statskassan behöver alla tillskott den kan få i rådande ekonomiska situation. Dessutom har bankerna avsevärt förbättrat sin lönsamhet. Värdestegringar på tiotals miljarder har gått i aktieägarnas fickor -- aktieägare som redan erhållit skattelättnader. SE-bankens aktie har stigit med 727 % och Handelsbankens med 370 % under 1993.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de banker och kreditinstitut som omfattas av den statliga bankgarantin skall erlägga en särskild avgift härför.
Stockholm den 21 januari 1994 Catarina Rönnung (s)