Forskningssamarbete mellan högskolor och bilindustrin
Den svenska bilindustrin har stor betydelse för
sysselsättningen och välfärden i vårt land. Efter flera år av
konjunkturrelaterade problem, kan vi just nu uppleva hur
rationaliseringar, omstruktureringar och ändrade
valutarelationer ger en positiv utveckling, som
förhoppningsvis kommer att stärkas ytterligare av en allmän
uppgång i världskonjunkturen. Produktion och försäljning
ökar.
Detta är mycket tillfredsställande. För att inte förledas
att i det korta perspektivet slå av på takten i arbetet med
utveckling och forskning, och för att stärka bilindustrins
överlevnadspotential, är en långsiktig strategi nödvändig.
I ett längre perspektiv är bilindustrins överlevnad
beroende av att nya modeller av fordon och ny teknik
utvecklas, främst med avseende på säkerhet, minimering av
bränsleåtgång liksom avgasutsläpp och allmän
miljöanpassning. Inom det sistnämnda området har frågan
om återvinning -- både i Sverige och internationellt -- blivit
en alltmer uppmärksammad faktor.
Att dessa utvecklingstendenser kan fortsätta och
förstärkas är inte ett intresse enbart för den tillverkande
industrin, utan kanske i än högre grad för hela samhället.
Bakom varje ny modell -- oavsett om det rör sig om
personfordon eller lastfordon -- ligger ofantliga resurser
som satsats på forskning och utveckling. Från andra
områden med spetsteknologi såsom utveckling av flygplan,
vapensystem och rymdfarkoster vet vi att man som
bieffekter, genom att nya kunskaper sprider sig som ringar
på vattnet till andra områden, får ett tillskott av nya eller
förbättrade produkter och tillverkningsprocesser.
Huvuddelen av dessa forsknings- och utvecklingsinsatser
sker inom industrin, men förutsätter samtidigt att
grundforskning och kunskapsutveckling sker vid universitet
och högskolor.
Grunden för att det är möjligt att i vårt land utveckla nya
bilmodeller, och inte att enbart bygga dem, ligger just i den
i samverkan utformade ömsesidiga
kompetensutvecklingen. I detta utvecklingsarbete är det av
högsta vikt att ge hög prioritet åt det som kan sägas ha blivit
svenska profilområden -- framför allt säkerhet. Här måste
man också satsa mera på samspelet mellan människan och
tekniken i trafiken. Trafiksäkerhet är inte bara en fråga om
produktutveckling utan även om beteendeforskning. I
förlängningen rör det sig också om att vi måste minimera
det mänskliga lidande, den kapitalförstöring, det
produktionsbortfall och de ofantliga vårdkostnader som
trafiken ger upphov till.
Även för det internationella samarbetet är det viktigt att
vi kan skapa respekt för Sverige som forskar- och
industrination och därigenom få del av andras framsteg
genom att vi har vårt att bidraga med. Dem vi inte
samverkar med, utan främst kommer att uppleva som
konkurrenter, är det ännnu viktigare att kunna möta och
överträffa. Japansk bilindustri bedriver inom vissa kritiska
områden sedan länge gemensam grundforskning. President
Clinton har i USA t.o.m. samlat GM, Ford och Chrysler till
ett konsortium för att tillsammans med de främsta
universiteten ta fram den bästa tekniken för 2000-talets bil.
Som en trots allt liten nation är det viktigt att vi utnyttjar
våra personella och finansiella resurser optimalt.
Samarbetet mellan produktionssektorn och den fria
forskningen måste därför -- under iakttagande av båda
parters intressen -- utökas. Det kan ske redan nu genom att
personer inom industrin med verifierad hög
forskarkompetens, och avlönade av produktionssektorn,
t.ex. bereds plats som adjungerade professorer vid
universitet och högskolor. Då de viktigaste bilindustrierna
(i Göteborg, Trollhättan och Södertälje) har en geografisk
närhet till de största tekniska högskolorna, där dessutom de
flesta av berörda tekniker och forskare fått sin utbildning,
torde ett sådant samarbete väsentligt kunna underlättas. I
linje med det intresse för forskningen som regeringen har
visat, borde det också ligga i dess intresse att se till att ett
program för den fortsatta bilforskningen utvecklas t.ex. i
samarbete mellan berörda departementet, högskolorna och
Bilindustriföreningen.
Även formerna för finansieringen måste klaras ut, så att
när det gäller fördelningen av kostnader mellan
grundforskning, tillämpad forskning och produktutveckling
Sverige inte hamnar i underläge i förhållande till
konkurrenternas hemländer.
En viktig del i ett sådant program är
forskarrekryteringen. Det åtgår runt ett decennium från
rekryteringen av lämpliga studenter till dess att de är färdiga
och väl etablerade i sin forskning. Effekterna av satsningen
i dag visar sig alltså med full kraft först efter år 2000. Med
andra ord det brådskar!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett program för vidgat samarbete
mellan bilindustrin och högskolorna.
Stockholm den 24 januari 1994
Lennart Fridén (m)
My Persson (m)
Tom Heyman (m)