Svensk varvsindustri är idag bara en bråkdel av vad den
var under 1970-talet, då den under flera år redovisade en
större nybyggnadsproduktion än varven i något annat land
med undantag av Japan.
Samtliga svenska storvarv med inriktning mot
nybyggnad av stora handelsfartyg har numera avvecklat
denna verksamhet. Kvar finns ett par varv som främst är
inriktade på produktion av örlogsfartyg samt ett antal små
varvsföretag inriktade på nybyggnad av mindre fartyg
samt/eller ombyggnad och reparation. Delar av storvarvens
produktionsanläggningar finns kvar men används inte för
ursprungligt ändamål.
I Sverige liksom i andra varvsländer förekom under
1970- och 1980-talen omfattande statligt stöd till varvens
produktion av ny- och ombyggnader i form av medverkan
vid beställarnas finansiering av deras order. Underhålls- och
reparationsarbeten, som vid många varv utgör hela eller en
betydande del av produktionen, har däremot inte erhållit
statligt beställarstöd.
I Sverige avskaffades de statliga kreditgarantierna för
efterleveransfinansiering vid utgången av 1989 och det s.k.
kontantstödet till beställare av ny- och ombyggnader vid
utgången av 1992. Det svenska stödet till varvsindustrin
upphörde därmed helt. I andra länder förekommer
fortfarande betydande statliga varvssubventioner.
Som alternativ till statliga garantier för beställarnas lån
kunde garantier lämnas för lån som varven tog upp för att
refinansiera krediter de lämnat till sina kunder. Villkoren
förutsattes därvid inte vara förmånligare för
varvskrediterna än för beställarnas garanterade lån.
Tillsammans med kreditgaranti för
efterlevnadsfinansiering kunde räntestöd utgå. Enligt
OECD-överenskommelsen får räntan på det garanterade
lånet inte understiga det lägsta av marknadsräntan och 8 %.
Inom OECD har man under många år arbetat för att
bland medlemsländerna begränsa omfattningen av den
statliga medverkan vid fartygsfinansiering. För exportorder
på nybyggen gäller sedan länge en överenskommelse att
inte lämna statliga kreditgarantier för lån med en löptid
överstigande 8,5 år och inte på mer än 80 % av
kontraktspriset.
Rak amortering förutsätts ske halvårsvis under löptiden.
För leveranser till hemmamarknaden finns ingen
motsvarande överenskommelse, utan varje land kan fritt
bestämma omfattningen av sin medverkan. Berättigade till
beställarstöd enligt OECD-överenskommelsen är fartyg
med ett bruttotonnage av minst 100 ton medverkan.
Inom EU har varvsnäringen stöd med bl.a. kontantstöd
som får utgå med max 9 % av produktionsvärdet.
För närvarande består den svenska varvsindustrin av nio
varvsgrupper och företag med inriktning på civil
fartygsproduktion, där närmare 700 personer är anställda.
Av dessa varv ligger två i Landskrona, Öresundsvarvet AB
med 100 anställda och Bruces Verkstad AB med 130
anställda. Det finns dessutom ca 70 personer i flera mindre
varv utanför Öresundsvarvet och Bruces, som sysslar med
konstruktion av fartyg.
Det lilla som finns kvar av den svenska varvsindustrin
måste få möjligheter att konkurrera på samma villkor som
länderna inom EU. Det är inte rimligt att denna bransch,
som sedan årsskiftet 1992/93 inte får något statligt stöd, ska
konkurrera med länder, där det fortfarande förekommer
betydande statliga subventioner.
Problemen har uppmärksammats av regeringen och
regeringsbeslut togs den 16 december 1993 med uppdrag
rörande garantigivning för finansiering av svenskbyggda
fartyg.
Regeringen uppdrog åt Exportkreditnämnden (EKN)
att utreda möjligheten att inom ramen för den reguljära
verksamheten och gällande riktlinjer lämna garantier med
särskilda villkor för finansiering vid fartygsförsäljning.
Villkoren för sådan garantigivning skall inte innebära någon
subvention för garantitagaren.
I utredningsuppdraget ingår inte möjligheten att ge
kontantstöd på max 9 % av produktionskostnaden, vilket,
som nämnts ovan, är tillåtet inom EU. Detta anser vi vara
en brist i utredningsuppdraget och vill därför att uppdraget
kompletteras också med denna uppgift.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varvsindustrin i Sverige.
Stockholm den 24 januari 1994
Siw Persson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Olle Schmidt (fp)