Livsmedelssektorn i Sverige har en omsättning på ca 94 miljarder kronor, vilket i relation till tillverkningsindustrin motsvarar 14 procent. Omkring 70 000 personer sysselsätts i livsmedelsindustrin. Totala antalet verksamma inom jordbruk och livsmedelsindustri är 200 000.
Av de industrisysselsatta i Malmöhus- och Kristianstads län återfinns 20 respektive 15 procent inom livsmedelssektorn. Detta visar eftertryckligt såväl Skånes dominans inom livsmedelssektorn som sektorns betydelse för det skånska näringslivet.
Södra Sverige och speciellt Skåne har de bästa förutsättningar att bli en dynamisk region vad gäller livsmedel då Sverige blir fullvärdig medlem i den europeiska gemenskapen. Det är här konkurrensen från EU-länderna först kommer att bli märkbar. I det sammanhanget kommer en ökad forskningsaktivitet inom det livsmedelstekniska området i vid mening att kunna få avgörande betydelse.
Forskningskompetens av betydelse finns i dag vid de livsmedelstekniska avdelningarna vid Lunds universitet, Lunds tekniska högskola och Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, Lund, Svalöv och Balsgård samt vid Ekonomihögskolan i Lund. Dessutom finns FoU- verksamhet inom de större företagen och vid olika institut exempelvis Köttforskningsinstitutet.
Kompetens inom förpacknings- och distributionsområdet finns hos Packforsk i Stockholm/Kista och SIK-Svenska Livsmedelsinstitutet i Göteborg. En samverkan genom en filial av dessa institut till Lund skulle innebära lättare och närmare kontakter med livsmedels- och förpackningsindustrin, IDEON Agro Food samt forskarna vid LU/LTH.
FoU-verksamhet i olika länder
De privata FoU-insatserna inom livsmedelssektorn har i Danmark och Frankrike ökat de senaste åren, medan de i Sverige har minskat med 16 procent mellan 1989 och 1991. Antalet personer verksamma inom forskning och utveckling har under samma period minskat med ca 28 procent i Sverige. Framför allt har antalet högt utbildad forskningspersonal minskat. Antalet forskarutbildade har reducerats till hälften.
Beträffande statligt finansierad FoU hade Sverige redan 1989 såväl reellt som relativt en lägre andel i jämförelse med Danmark och Frankrike. Sedan 1989 har de statliga anslagen till FoU i Sverige varit relativt konstanta. Andelen som gått till statliga ramprogram har varit ringa.
I Danmark och Frankrike har gjorts stora satsningar på olika ramprogram. FÖTEK (Det Födevareteknologiske Forsknings- og Udviklingsprogram 1990--1994) har en årlig budget på 200 miljoner DKR, varav den danska staten tillskjuter hälften av beloppet och den andra hälften kommer från branschen. I Frankrike finns programmet Aliment 2000 och dess uppföljare Aliment 2002 och Aliment Demain.
Jämförelsen med Danmark och Frankrike, som blir två av våra mest betydelsefulla framtida konkurrenter inom livsmedelssektorn visar, att det är dessa länder som just är framträdande livsmedelsproducenter inom EU, som har klart formulerade ramprogram. I Sverige har inte preciserats något utvecklingsprogram för jordbruks- och livsmedelssektorn och inte heller vilken roll och inriktning som forskning och utveckling inom detta område skall ha.
Vi anser detta vara en stor brist. En behovsanalys som genomförts avseende FoU inom sydsvensk livsmedelsindustri visar att det kunnande som finns vid universiteten dåligt utnyttjas av framför allt de små och medelstora företagen. Behovet av kunskap omfattar såväl teknik som ekonomi.
Det behövs en samlad syn på forsknings- och utvecklingsarbete för livsmedelsindustrin
För att framgångsrikt kunna konkurrera på marknaden i framtiden behöver livsmedelsindustrin mer kvalificerade produkter, högre kompetens och en bättre kunskapsbas. Det kräver också ökat kunnande om konsumenter och konsumentmarknaden.
En samlad insats, liknande den danska, kan vara av avgörande betydelse. Nationella mål och ramprogram behöver tas fram i samverkan mellan staten och livsmedelsindustrin. Båda parter bör kunna bidra med ekonomiska och personella resurser.
Att skapa ett livsmedelstekniskt forsknings- och utvecklingsprogram, sammanhållet i ett livsmedelstekniskt forskningscentrum och som samordnat utnyttjar alla de resurser som finns i Skåne är ett viktigt steg mot bevarandet och vidareutvecklingen av landskapets livsmedelsindustri.
Avsikten med ett forskningsprogram som detta är att Skåne då skulle kunna visa på hur livsmedelsindustrin ytterligare kan utvecklas med hela Europa som marknad och i full konkurrens.
Vi är medvetna om att riksdagen så sent som våren 1993 fattade beslut om forskningspolitikens inriktning. Inte desto mindre vill vi här påtala vikten av att vi i Sverige har ett långsiktigt forsknings- och utvecklingsprogram för jordbruks- och livsmedelsområdet.
En första början kan vara att t.ex. NUTEK får i uppdrag att utarbeta ett program för livsmedelssektorn. Som jämförelse hänvisar vi till det program för träteknisk forskning som riksdagen biföll i samband med den forskningspolitiska propositionen våren 1993. Medel skulle i detta fall komma från SLU, SJFR och NUTEK. Liknande konstruktion för att finansiera det av oss föreslagna livsmedelstekniska programmet bör vara möjligt.
Stiftelsen för strategisk forskning, som har till ändamål att stödja naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning som har hög vetenskaplig kvalitet och som bedöms vara av betydelse för att långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft, kan även tänkas som finansiär.
För övrigt skulle vi kunna tänka oss en skiss till program enligt följande.
Till ovan nämnda program knyts en ledningsgrupp med företrädare för sydsvensk forskning, näringsliv och förvaltning inom livsmedelssektorn. Med utgångspunkt från denna grupp byggs ett kvalificerat nätverk upp för FoU-satsningen avseende såväl marknads- som livsmedelsteknisk kompetens.
I samverkan med näringsliv och berörda organisationer investeras i ett forskningsinstitut med kompetens såväl inom marknadsföring som inom produktutveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett livsmedelstekniskt forsknings- och utvecklingsprogram för att stärka livsmedelssektorns konkurrenskraft.
Stockholm den 24 januari 1994 Inga Berggren (m) Jan Backman (m) Knut Wachtmeister (m) Per Stenmarck (m)