Regeringens proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens handlar om att skilja på produktion och försäljning å ena sidan och överföring av el å andra sidan. Produktion och försäljning skall ske i konkurrens medan nätverksamheten skall övervakas och regleras på särskilt sätt.
Den nu framlagda propositionen om avreglering av elmarknaden är utan tvekan den största energipolitiska reformen i modern tid. En ordentlig analys av de konsekvenser som en så stor förändring för med sig har inte gjorts. Inte heller har någon dialog förekommit med oppositionen, vilket tidigare varit vanligt i svensk politik när det gällt så stora och viktiga frågor.
Regeringens avregleringsplaner skall öka marknadsinflytandet på elområdet, vilket innebär att elpriset skall sättas på marknadsmässiga grunder. Trots att överföringen av el skall omfattas av särskilda regler kommer detta inte att hindra att även distributionspriset blir differentierat. Distributionen är den största delen av elkostnaden. Därtill är det troligt att även råpriset på el kommer att höjas i det nya systemet. I dag är det något lägre i närheten av anläggningarna p.g.a. att kraftproducenten inte har några överföringsförluster.
I propositionen uttrycks att vid prövning av nättariff bör varje koncessionsområde behandlas för sig. Denna regel leder med stor sannolikhet till en skärpning av prisskillnaden mellan olika områden. För Norrbotten blir detta förödande. Statliga Vattenfall som i dag har ett tiotal koncessioner i området har jämnat ut kostnaderna inom dessa, och därmed har elkunder i Norrbotten kunnat behandlas lika.
Det är ett rättvisekrav att människor boende i Norrbotten skall ha tillgång till el på rimliga villkor. Situationen får helt enkelt inte försämras.
Sett över hela landet kan det av regeringen föreslagna systemet leda till en mycket stor spridning av elpriset. En familj i glesbygd kommer att för samma mängd el betala ca 10 000 kronor mer per år än en familj som bor i tätort. Den fullständigt orimliga situationen kommer att uppstå att kommuner i Norrlands inland, som inom sin yta har anläggningar som försörjer Sverige med el, kommer att få betala det högsta elpriset.
Staten som ägare av Vattenfall kan förhindra en sådan utveckling i de områden där staten är distributör. Men den borgerliga regeringen har som nästa steg efter avregleringen tänkt privatisera Vattenfall. Ett privat Vattenfall har inga intressen av att ta regionala och sociala hänsyn i sin prisbildning.
Propositionens förslag är inte tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur för glesbygden. Utifrån regionalpolitiska synpunkter är denna fråga av stor betydelse. Om elmarknadens regler skall ändras måste garantier skapas för en fortsatt säker och god glesbygdsdistribution. Denna fråga är stor nog som skäl att tillsätta en parlamentarisk beredning. En sådan beredning bör följa upp 1991 års energiöverenskommelse och analysera konsekvenserna av den nu föreslagna avregleringen av elmarknaden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:162,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning tillsätts med uppgift att se över energipolitiken.
Stockholm den 14 mars 1994 Leif Marklund (s) Sten-Ove Sundström (s) Bruno Poromaa (s) Åke Selberg (s) Monica Öhman (s) Ewa Hedkvist Petersen (s)