med anledning av prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
Regeringens proposition 1993/94:162 om handel med el
i konkurrens handlar om att skilja på produktion och
försäljning å ena sidan och överföring av el å andra sidan.
Produktion och försäljning skall ske i konkurrens medan
nätverksamheten skall övervakas och regleras på särskilt
sätt.
Den nu framlagda propositionen om avreglering av
elmarknaden är utan tvekan den största energipolitiska
reformen i modern tid. En ordentlig analys av de
konsekvenser som en så stor förändring för med sig har inte
gjorts. Inte heller har någon dialog förekommit med
oppositionen, vilket tidigare varit vanligt i svensk politik när
det gällt så stora och viktiga frågor.
Regeringens avregleringsplaner skall öka
marknadsinflytandet på elområdet, vilket innebär att
elpriset skall sättas på marknadsmässiga grunder. Trots att
överföringen av el skall omfattas av särskilda regler
kommer detta inte att hindra att även distributionspriset blir
differentierat. Distributionen är den största delen av
elkostnaden. Därtill är det troligt att även råpriset på el
kommer att höjas i det nya systemet. I dag är det något lägre
i närheten av anläggningarna p.g.a. att kraftproducenten
inte har några överföringsförluster.
I propositionen uttrycks att vid prövning av nättariff bör
varje koncessionsområde behandlas för sig. Denna regel
leder med stor sannolikhet till en skärpning av
prisskillnaden mellan olika områden. För Norrbotten blir
detta förödande. Statliga Vattenfall som i dag har ett tiotal
koncessioner i området har jämnat ut kostnaderna inom
dessa, och därmed har elkunder i Norrbotten kunnat
behandlas lika.
Det är ett rättvisekrav att människor boende i
Norrbotten skall ha tillgång till el på rimliga villkor.
Situationen får helt enkelt inte försämras.
Sett över hela landet kan det av regeringen föreslagna
systemet leda till en mycket stor spridning av elpriset. En
familj i glesbygd kommer att för samma mängd el betala ca
10 000 kronor mer per år än en familj som bor i tätort. Den
fullständigt orimliga situationen kommer att uppstå att
kommuner i Norrlands inland, som inom sin yta har
anläggningar som försörjer Sverige med el, kommer att få
betala det högsta elpriset.
Staten som ägare av Vattenfall kan förhindra en sådan
utveckling i de områden där staten är distributör. Men den
borgerliga regeringen har som nästa steg efter avregleringen
tänkt privatisera Vattenfall. Ett privat Vattenfall har inga
intressen av att ta regionala och sociala hänsyn i sin
prisbildning.
Propositionens förslag är inte tillräckliga för att skapa en
rättvis tariffstruktur för glesbygden. Utifrån
regionalpolitiska synpunkter är denna fråga av stor
betydelse. Om elmarknadens regler skall ändras måste
garantier skapas för en fortsatt säker och god
glesbygdsdistribution. Denna fråga är stor nog som skäl att
tillsätta en parlamentarisk beredning. En sådan beredning
bör följa upp 1991 års energiöverenskommelse och
analysera konsekvenserna av den nu föreslagna
avregleringen av elmarknaden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:162,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
parlamentarisk beredning tillsätts med uppgift att se över
energipolitiken.
Stockholm den 14 mars 1994
Leif Marklund (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Åke Selberg (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)