Hur är det egentligen med kunskaperna hos de så
kallade experter och koordineringsförmågan hos de
ansvariga politiker som skall bereda väg för svensk industri
i det framtida samarbetet inom EG? När de, med alla till
buds stående medel, borde mobilisera och uppmuntra
svensk exportindustri med sikte på det förestående
Europasamarbetet, så skapar de istället ett företagsklimat
som raserar alla förhoppningar om och möjligheter till en
utvidgad exportmarknad.
Enmansutredningar och skrivbordskonstruktioner utan
förankring i verkligheten bildar basen för en mängd
nyordningar och orealistiska regelverk, som i sin tur leder
till fullständig stagnation i flera viktiga näringar. Hur kan
vår regering stillatigande sitta och se på att den ena
basnäringen efter den andra avvecklas, går i konkurs, läggs
i malpåse mm, när det gäller att överleva och behålla
slagkraften på en marknad som blir 50 gånger större än den
svenska? Det är verkligen paradoxalt att, samtidigt med att
man i vissa kretsar försöker heja fram vinnarlag till den nya
och mäktiga ''Europaligan'', så motarbetar andra
grupperingar all möjlighet till överlevnad.
Jag vill här peka på en mycket viktig basnäring. En
näring som har präglat Sveriges utveckling och bidragit i
mycket hög grad till den välfärd som vi, trots allt och än så
länge, upplever som bra. Jag tänker närmast på
förädlingsbranschen. Jag skall inte trötta ut er med siffror
och statistik. Det som redan har skett med denna bransch
här i Sverige under 1993 är tillräckligt övertygande utan att
belägga tragedin med ytterligare sifferkonstruktioner. En
stor tragedi utspelas nu i denna för Sverige viktiga näring i
skuggan av den allt snabbare utslagningsprocess som vi alla
upplever i form av utslagna människor, arbetslösa,
utstämplingsoffer, kronofogdegisslan, skilsmässor mm.
Låt mig i alla fall ge några illustrationer av den marknad
som kunde ge liv åt denna äkta ''blågula'' basnäring med
djupa traditioner långt in i ''kärnvirket''. Några siffror är
dock viktiga för att ge en förenklad presentation av en
relativt komplicerad och sammansatt yrkeskårs
möjligheter.
Bostadsbyggandet synes inte förändras nämnvärt under
90-talets första år. Minskningar i Holland och Frankrike
kompenseras med ökningar i Tyskland och efter 1992/93
sannolikt också i Storbritannien. Ca 1,4 miljoner bostäder
förväntas påbörjas i EG-länderna 1993, ca hälften i småhus.
Byggbehovet vad gäller bostäder och anläggningar i östra
Tyskland är mycket stort och vi har på senare tid också sett
att investeringsviljan från västra Tyskland är stor i detta
avseende.
Sverige hade, till för bara ett år sedan, Europas mest
moderna småhusfabriker, som genom sin flexibilitet lärde
sig att ställa om sin produktion mycket snabbt. Det skulle
därför inte ha uppstått problem för husfabrikerna med att
omställa sin produktion till ''European look'' med nya
materialdeklarationer, om branschen hade fått den minsta
chans till att fortsätta. Det tog endast ett år att fullständigt
rasera denna näring. Banker och myndigheter satte närmast
helt stopp för all byggverksamhet i Sverige och även om en
mängd fabriker hade påbörjat ''euro-friseringen'' av
befintliga husmodeller och satsat stora belopp på
marknadsundersökningar och närmat sig utländska
byggnormer mm, så fick ingen den nödvändiga tidsfristen
och därmed den vinst som skulle brukas på penetreringen
av nya marknader.
Om vi skulle vara riktigt moderata i vår tro på förmågan
att erövra marknadsandelar inom det nya europeiska
samarbetsområdet, kan jag nämna att endast 3 % skulle
fylla samtliga svenska husfabriker med arbete. Det skulle
betyda att vi skulle kunna bibehålla det svenska
träkunnandet, behålla våra tillverkningsmaskiner samt ge
full sysselsättning i många år framåt. Dessutom kan vi bygga
upp beredskapen till en hög kvalitetsnivå för nästa
inhemska ''bygg boom'', som förväntas komma 1996--1997.
Den senare tidens byggnadspolitik har tyvärr totalt raserat
denna möjlighet. Ett 20-tal husfabriker och sågverk har
under 1992 gått i konkurs, lagts ned eller inställt
betalningarna och tyvärr väntas flera hamna i samma
situation 1994!
Branschen kommer troligen inte att besitta varken
kompetens eller kapacitet när vi ånyo har en
hemmamarknad för småhus. Däremot kommer Sverige att
bli ett lätt byte för utländska hustillverkare och
entreprenörer och vi får ännu en gång ett stort antal
lyckosökare inom byggnadsindustrin, som enbart
efterlämnar sig en lång rad med fuskbyggen och andra
affärsmässiga tråkigheter. Vi har erfarit den senare
varianten tidigare. Det förde till mögelangrepp, fuktskador
och andra problem som vi fortfarande reparerar och betalar
dyrt för.
Redan nu så översvämmas Sverige av så kallade
''maskingamar'' -- agenter som köper upp husfabrikernas
och sågverkens tillverkningsmaskiner. De söker upp företag
som har gått i konkurs och exporterar utrustningarna till
forna Sovjet, Polen, östra Tyskland m fl. Denna vidriga
kapitalförstörelse, som är ett resultat av en kortsynt
bostadspolitik, får vi betala för under många år. I tillägg till
en mycket hög arbetslöshet bland byggnadsarbetarkåren --
prognoserna pekar på över 50 % under 1993 -- går ''rötan
helt in i kärnan'', om branschuttrycket tillåts. I stället för att
med olika stimuli bibehålla och förbereda industrin för den
förestående stormarknaden, krossas alla möjligheter och
förhoppningar om delaktighet i den nya utmaningen.
Jag har här skisserat endast en bransch, men jag vet att
det finns många andra näringar som upplever liknande
åderlåtning. Meningen med en gemensam marknad är ju att
där skall man sälja, köpa och byta varor och tjänster. Jag
undrar verkligen om vi snart har något att sälja när portarna
slås upp på vid gavel. En del branscher och företag kommer
säkert att klara sig hjälpligt, men ingen bransch är så
helsvensk som just träförädlingsbranschen. Volvo, Saab,
Electrolux, Ericsson, ABB m fl klarar sig säkert lång tid
framåt. Det får vi ju verkligen hoppas, men när
produkterna från dessa företag lämnar Sverige, innehåller
de importerade komponenter från 20--60 %. Detta talar ju
sitt eget klara språk när vi samtidigt är knutna till en stadigt
sjunkande krona.
Regeringens ovilja till att sätta sig in i realiteterna kring
denna urgamla och viktiga näring, för att kunna sätta ett
stopp för den pågående raseringen, kan man lättast utläsa
genom det faktum att Bostadsdepartementet nu leds av en
person som både fungerar som kulturminister och
invandrarminister samtidigt!! De ansvariga tycker tydligen
att det är tillräckligt bra att hela denna närings öde läggs i
händerna på en enmansutredare, som dessutom tycks vara
helt utan känsla och förståelse för branschens verkliga
problem å den ena sidan och branschens enorma betydelse
på en gemensam ekonomisk marknad, å den andra sidan.
Jag tror bestämt, att med den inriktning politiken har fått,
så går all kompetens och byggnadskapacitet i graven
samtidigt med öppnandet av Europamarknaden.
Av nämnda skäl erfordras omgående en utredning inom
regeringskansliet i saken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om träförädlingsindustrin i Sverige.