När den nya konkurrenslagen antogs av riksdagen förutsattes det att ekonomiska föreningar skulle kunna fortsätta sin verksamhet och således vara undantagna från förbudet enligt 6 § konkurrenslagen. Bland annat av regeringens förarbeten till lagen föreföll det möjligt att göra den bedömningen.
De farhågor som dock fanns för att lagen skulle komma att tolkas på annat sätt har dessvärre besannats. I skrivelse till Näringsdepartementet hävdar Konkurrensverket att lagen förbjuder samverkan mellan bönder i ekonomiska föreningar.
Vi anser att det därför är påkallat med ett klarläggande från regeringens sida och att en lagändring sker som ger hela föreningsrörelsen inklusive skogsägarföreningarna full legitimitet.
Regeringen har i olika sammanhang påtalat småföretagens stora betydelse för vårt land, för sysselsättningen och för samhällsekonomin, och har följdriktigt föreslagit en rad åtgärder i syfte att förbättra småföretagarnas villkor. Vi tror därför inte att det varit regeringens avsikt att omöjliggöra verksamhet i producentkooperativ form, vilket ju är ett redskap för småföretagare att hävda sig i konkurrensen med storföretagen.
I den allmäna debatten framställs ibland lantbrukskooperationen som konkurrenshämmande och som om den vore unik för Sverige. Så är ingalunda fallet. I flertalet länder som vi vanligen brukar jämföra oss med, däribland de på området främsta EG-länderna, har lantbrukskooperationen en stark ställning, och i olika omfattning har undantag gjorts från gällande konkurrenslagar.
Inför ett svenskt medlemskap i EG brukar det ofta hävdas att svenskt lantbruk kan räkna med marknadsvinster p g a miljövänlig produktion, vår svenska djurskyddslag m m. Helt avgörande för att detta skall kunna bli verklighet är givetvis att näringen ges möjlighet att på någorlunda likvärdiga villkor hävda sig i konkurrensen. Dels gentemot andra länder, vilka, som redan nämnts, tillåter producentkooperativ verksamhet, och dels emot storföretagen. Under senare år har utvecklingen inom näringslivet i stort gått mot en allt starkare integration där stora koncerner med dotter- och dotterdotterföretag blivit vanliga, givetvis med syftet att skapa starka och konkurrenskraftiga företag. Om inte de små lantbruksföretagen får möjlighet att samverka i den för dem bästa formen, den kooperativa, kommer deras möjlighet att hävda sig på marknaden knappast att existera. Med stor sannolikhet blir då de internationella storföretagen helt dominerande. Konkurrensen har därmed, tvärtemot vad som måste varit avsikten med lagen, hämmats.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftningsändring att kooperativa företag i konkurrenshänseende jämställs med andra företagsformer.
Stockholm den 19 januari 1994 Rosa Östh (c) Stina Gustavsson (c)