Små elproduktionsanläggningar
Regeringen har i proposition 1993/94:162 föreslagit en ny ellag. Förslaget omfattar en omarbetning av nuvarande ellag vad avser verksamheten med elnäten samt en ny lag vad avser handel med el.
Regeringens förslag till nya regler på elmarknaden skapade under utredningstiden en oro om den framtida verksamheten på elnäten. Små konsumenter och små producenter befarade att de inte skulle kunna hävda sig när nya regler införs, utan att dessa i första hand skulle gynna stora konsumenter och stora producenter.
För att minska oron och lindra övergången till avreglerad elmarknad har regeringen föreslagit en övergångsperiod på högst tre år, under vilken period det skall finnas en innehavare av leveranskoncession inom varje nätområde. Koncessionsinnehavaren skall ha leveransskyldighet till abonnenter som inte själva väljer annan leverantör samt mottagningsplikt för lokalt producerad kraft från anläggningar på högst 1 500 kW. Förslaget till ersättningen för kraft från sådana anläggningar är beskrivet i förarbetet: ''ersättning till små elproducenter bör baseras på koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året med avdrag för skäliga kostnader för och skälig vinstmarginal för koncessionshavaren''.
Leveranskoncession enligt förslaget skall gälla i högst tre år. Därefter kan små abonnenter och små elproducenter ånyo hamna i en utsatt situation i den avreglerade elmarknaden. Propositionen uttalar att en utvärdering över systemet med leveranskoncession ska genomföras efter dessa tre år, och därefter ska beslut tas om avveckling eller förlängning av detta system. I denna utvärdering ska särskilt beaktas sådana faktorer som de små elförbrukarnas möjligheter att agera på marknaden, liksom konsekvenserna för den småskaliga elproduktionen och produktionen av fjärrvärme. De förändringar som skulle kunna följa av denna utvärdering bör dock inte i väsentlig omfattning försämra villkoren för småskalig energiproduktion och fjärrvärme, står det vidare.
Erfarenheter från den norska avreglerade elmarknaden inger farhågor. Det är helt orealistiskt att tro att små elproducenter skall kunna konkurrera med större leverantörer på en avreglerad elmarknad. En investering i små vind- och vattenkraftverk är en investering på 20--50 år, och en treårsperiod med någorlunda förutsägbar ersättning skapar inget gynnsamt investeringsklimat. Efter koncessionstidens slut måste därför ersättningssystemet ersättas med annat likvärdigt ersättningssystem.
Kraftersättningen i dessa ersättningssystem bör knytas till de normala hushållstarifferna på sådant sätt att de små produktionsanläggningarna kan vidmakthållas och förnyas. Ett förtydligande vad gäller statsmakternas mål på lång sikt vad gäller småskalig förnyelsebar energi är nödvändigt.
Riksdagen har antagit målsättningar med tillskott av energi från små produktionsanläggningar. Ett riksdagsbeslut från 1984 anger ett tillskott av 400 GWh per år från små vattenkraftverk fram till 1995. För närvarande har bara hälften av detta tillskott realiserats. Samma sak gäller vad beträffar 1991 års riksdagsbeslut avseende målsättningen med tillskott från vindkraftverk.
I detta senare riksdagsbeslut anges också att elförsörjningen skall baseras på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor. Eftersom kärnkraften skall avvecklas, användning av kol och olja skall minimeras och den storskaliga vattenkraften i praktiken har utbyggnadsförbud återstår bl.a. småskalig vind- och vattenkraft, biobränsleproducerad el samt energihushållning. Det positiva med den avreglerade marknaden blir -- i synnerhet när småkonsumenternas möjlighet att välja elleverantör ökar, att dessa då kan välja att köpa förnyelsebar miljövänlig energi. Men svårigheten blir om denna energi skulle bli väsentligt dyrare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av statsmakternas mål för förnybar småskalig energiproduktion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de små kraftproducenternas situation efter övergångsperioden i avregleringen.
Stockholm den 14 mars 1994 Ulf Björklund (kds)