med anledning av prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
I propositionen läggs fram förslag om bland annat el från
mindre anläggningar. Regeringens förslag innebär att den
som innehar leveranskoncession skall vara skyldig att köpa
el från en elproduktionsanläggning som är belägen inom
området och som kan leverera en effekt om högst 1 500 KW.
Den småskaliga elproduktionen svarar för mindre än en
procent av den totala elproduktionen i landet. Regeringen
konstaterar i propositionen att det finns starka
invändningar mot att de små elproducenterna själva måste
finna kunder för sin produktion. Flera av de anläggningar
som berörs har höga produktionskostnader och har kommit
till efter det att bestämmelserna om köpskyldighet m.m.
infördes i ellagen. Små producenter kan dessutom, om de
skall sälja direkt till en slutkonsument, få svårigheter att
finna godtagbara lösningar för att garantera kunden en
säker leverans.
I propositionen sägs också att på kort sikt kan
övergången till en fri elmarknad innebära vissa problem för
den småskaliga elproduktionen. Det får dock förutsättas att
investeringar i denna typ av anläggningar sker med avsikten
att de skall vara lönsamma i ett längre tidsperspektiv.
Alla investeringar i produktionsanläggningar av elkraft
är långsiktiga. Det gäller också den småskaliga
elproduktionen. Det är därför inte rimligt att utfärda
leveranskoncession som är så kort som tre år. Skall de
småskaliga anläggningarna kunna leva vidare och investera
för framtiden så som regeringen uttrycker i propositionen
så krävs en leveranskoncession om minst tio år.
Ett stort antal remissinstanser är kritiska till
utredningsförslaget och kräver att skyldigheten att köpa el
från småskalig kraftproduktion bör kvarstå till dess att
alternativa möjligheter att stödja sådan produktion har
utvärderats.
Elmarknaden är internationell och stora mängder el
produceras för export till andra länder. Den fria marknaden
innebär att elpriserna inte längre avgörs inom landet utan
bestäms på den fria marknaden. Trots denna fria marknad
så har Tyskland fattat beslut om en ny
''ströminmatningslag'' som innebär mottagningsplikt från
vattenkraftsprocucenterna. Varje kWh inmatad ström skall
betalas med ett för hela Tyskland gällande pris. Man utgår
från ett försäljningspris i slutförbrukarledet. En producent
med produktion upp till 500 kW erhåller då ett pris som är
75 procent av det fastställda priset. Producenter med en
effekt mellan 500 till 5 000 kW ersätts med 65 procent
utöver 500 kW.
De svenska små elproducenterna är fördelade runt om i
vårt avlånga land. Risken är därför liten att huvuddelen av
de små elproducenternas el kommer att levereras till en och
samma koncession.
Propositionen rymmer en hel del tveksamheter om hur
el från de mindre anläggningarna skall hanteras. Eftersom
verksamheten är långsiktig krävs en koncessionsperiod av
tio år. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till
känna att koncessionsperioden bör förlängas och att i ett
internationellt perspektiv pröva frågan om den tyska
modellen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en tioårig
koncessionstid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den tyska modellen.