med anledning av prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
Konsekvenserna av propositionens förslag är så
långtgående att konsekvenserna är svåröverskådliga. Vi ser
det därför som mycket angeläget att det görs en
konsekvensanalys i form av en parlamentarisk utredning. I
det fall att riksdagen inte finner en sådan utredning
angelägen vill vi belysa de små vattenkraftverkens situation
och presentera förslag som är ägnade att möjliggöra fortsatt
utnyttjande av denna resurs.
Våra förslag avser främst ersättning för lokalt
producerad kraft från små anläggningar, finansiering av små
vattenkraftverk samt egenanvändning av el från egna
produktionsanläggningar.
Regeringen har i propositionen 1993/94:162 föreslagit
ändringar i ellagen vad avser nätverksamheten samt en ny
lag vad avser handel med el.
Förslaget avseende handel med el innebär stora
förändringar för aktörerna på elmarknaden. De stora
aktörerna blir starkare och de små aktörerna svagare, vilket
minskar mångfalden och medför osäkerhet för i synnerhet
små elproducenter. Bl.a. för denna grupp har regeringen
försökt mildra övergången genom att införa en treårsperiod
med leveranskoncession där koncessionsinnehavaren
åläggs mottagningsplikt samt att lämna skälig ersättning för
lokalt producerad kraft. Reglerna för ersättning enligt
förarbete till lagförslaget är dock mycket svårtolkade och
kan medföra lägre ersättning än den nuvarande, och en
treårsperiod är alldeles för kort för att åstadkomma annat
än stagnation i branschen.
Skälet till att små elproducenter behöver speciella regler
är att de saknar förutsättningar att skaffa egna kunder. De
blir därför helt beroende av att få leverera till den
dominerande leverantören i leveransområdet. Denne får
därför i praktiken ett monopol, och det var detta man
tidigare konstaterade, vilket medförde en ändring i ellagen
1988. När den föreslagna treårsperioden är slut är
situationen densamma som före 1988.
I riksdagens energipolitiska beslut år 1991 anges att
elförsörjningen skall baseras på inhemska, förnybara
energikällor. Om dessa skall utvecklas förutsätter det att de
ges stabila, varaktiga förutsättningar. Små
elproduktionsanläggningar som vind- och vattenkraftverk
har högre produktions- och anläggningskostnader per
producerad kWh än större anläggningar men de har andra
fördelar bl.a. ur beredskaps- och miljösynpunkt samt
genom att skapa arbetstillfällen och stärka infrastrukturen
på landsbygden.
Övervägande skäl talar således för att små lokala
produktionsanläggningar skall stödjas och åtgärder för
detta beskrivs nedan.
1. Ersättning för levererad kraft
Regeringens föreslagna utformning för ersättning ger
stort tolkningsutrymme och kommer att leda till ökade
tvister mellan säljare och köpare. Nätmyndigheten föreslås
utfärda råd för beräkningen, men målsättningen med
ersättningen måste vara att den skall bli högre än dagens
nivå, minst 20 %
är lämplig nivå. Detta motiveras av fördelarna med
lokal produktion samt av miljöfördelarna med småskalig
elproduktion. Det stör heller inte prisbilden till abonnent
eller konkurrenssituationen i leveransområdet, eftersom
småskalig elproduktion i allmänhet ej överstiger 2 %
av elomsättningen.
När övergångstiden på tre år är utgången skall
motsvarande skyldigheter övertas av den dominerande
leverantören i nätområdet för en period av minst 6 år.
2. Finansiering av småskalig kraft
Vid energiöverenskommelsen 1991 mellan regeringen
och oppositionen beslöts att investeringsbidrag skulle
lämnas till vindkraftverk, biobränsledrivna kraftvärmeverk
samt solenergianläggningar.
Småskalig vattenkraft undantogs från bidragen och för
småskalig vattenkraft föreslår vi nu en annan typ av
finansieringsstöd.
I stället för investeringsbidrag skapas en statlig lånefond,
vilken funnits tidigare genom den s.k.
vattenkraftslånefonden som var giltig mellan 1919 och 1978
(SFS nr 787-789 år 1919).
Vid avveckling av denna fond föreslog för övrigt en av
remissinstanserna, Svenska Kraftverksföreningen, att den
skulle bibehållas för småskalig vattenkraft.
En ny vattenkraftslånefond skall utformas som ett
statligt låneinstitut med krav på återbetalning baserat på ett
vattenkraftsverks livslängd. Fonden skall även kunnas
bevilja förprojekteringsbidrag på 50 %
av godkänd kostnad.
Vattenkraftslånefonden skall fram till år 2001 tillföras
900 miljoner kronor enligt förslag nedan. Lån kan beviljas
till 70 %
av den totala investeringen för nybyggnad eller
modernisering/utrustning.
NUTEK åläggs att prova och godkänna projekt som
skall beviljas lån eller förprojekteringsbidrag ur fonden.
Amorteringstiden skall vara högst 45 år, varav de första
fem åren amorteringsfria, därefter rak amortering. Räntan
sätts till 5,5 %.
Räntan under de första fem åren senareläggs till
betalning de sista fem åren av lånets löptid.Lån till
nyproduktion eller upprustning 70 %
av total kostnad.Ränta 5,5 %
-- Amortering 5 + 40 år.Projektering = 50 %
bidrag.
Fonden bildas genom att medel tillskjutes med ett
engångsbelopp samt att fonden under 1995--2001 årligen
erhåller 10 %
av vattenkraftskatten.
n
1994
200 Miljoner kronor
1995
100 Miljoner kronor
1996
100 Miljoner kronor
1997
100 Miljoner kronor
1998
100 Miljoner kronor
1999
100 Miljoner kronor
2000
100 Miljoner kronor
2001
100 Miljoner kronor
Summa:
900 Miljoner kronor 3.
Egenanvändning av egenproducerad el
Nuvarande regler för befrielse från elskatt vid
egenanvändning av el från egen elproduktionsresurs är
olämpligt utformad. Den som innehar
produktionsanläggning(ar) för vattenkraft på högst 100 kW
och vindkraft på högst 500 kW får befrielse från elskatt för
användning av elen från egen (egna)
produktionsanläggning(ar).
Detta förutsätter dock att denne ej är yrkesmässig
distributör.
Principen med elskattebefrielse är riktig men ett
effektgränsvärde är olämpligt liksom definitionen på
yrkesmässig distributör.
En effektgräns leder till skarpa tröskelgränser och
feloptimering vid projektering av kraftverk, varför en
skattebefrielse för en viss maximal årlig använd
energimängd är att föredra.
En översyn av reglerna för befrielserna från elskatt samt
definitionen av yrkesmässig distributör bör ske. Översynens
målsättning bör resultera i att en befrielse från elskatt
lämnas för 400 000
kWh egenanvänd elkraft per kalenderår producerad
i egen produktionsresurs i anläggningar på högst 1 500
kW effekt. Denna bestämmelse skall gälla även för
en grupp delägare eller en andelsförening. Befrielse av
elskatt på egenproducerad el skall dock ej gälla om
producenten distribuerar el till mer än 10 abonnenter eller
om den distribuerade elmängden överstiger 200 000
kWh per år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk
utredning med syfte att klarlägga konsekvenserna av de
föreslagna åtgärderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en tolkning görs av föreslagna
regler för ersättning till små elproducenter och att dessa
regler samt mottagningsplikt skall gälla t.o.m. år 2003,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en fond för finansiering av
småskalig vattenkraft införs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en översyn görs av reglerna
för egenanvändning av el från egna
produktionsanläggningar.
Stockholm den 14 mars 1994
Bengt Kronblad (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)