Ett dagligen förekommande problem vid
kriminalpolisens avdelning för stöldgods utgör nuvarande
lagstiftning om köp i god tro.
När en tjuv påstår att han köpt en vara i god tro av en
okänd person eller hittat den i en container, får han behålla
varan. Detta trots att den bestulne kan identifiera sin
egendom och konstatera att varan är stulen. Problemet är,
att ägaren inte kan bevisa att den som förfogar över varan
också är tjuven. Det innebär att lagen här, med visst motiv
om rättssäkerhet som grund, skyddar en lögnaktig tjuv
istället för brottsoffret.
I den danska lagstiftningen saknas ett sådant skydd för
tjuvar. De kan inte hänvisa till obevisade inköp av obekanta
personer. De som arbetar med frågorna anser att en rimlig
lösning vore, att man genom lagstiftning skulle kräva ett
kvitto där det framgår vem säljaren är vid köp i god tro. Om
tjuven skulle sakna giltigt kvitto skulle ägaren återfå sin
egendom. Lagen bör ha till utgångspunkt att skydda
brottsoffret och inte den skyldige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
lagstiftningen om godtrosförvärv av lösöre för att utröna
möjligheterna till ett bättre skydd för brottsoffren.
Stockholm den 24 januari 1994
Liisa Rulander (kds)