Enligt gällande regler finns vissa möjligheter för en
leverantör att i avtalet med en köpare förbehålla sig rätten
att återta godset om det inte betalas. Ett problem med detta
s k återtagandeförbehåll är att det inte alltid gäller mot
andra borgenärer.
I de fall godset skall säljas vidare, bearbetas,
sammanfogas eller konsumeras före betalning anses inte
förbehållet giltigt i förhållande till annan än köparen. Det
levererade godset kan då inte återtas utan kommer att vid
en konkurs ingå i konkursboet. Leverantören kan inte
heller på annat sätt få betalt för sin fordran eftersom den är
oprioriterad. Denna ordning har på senare år med det stora
antalet konkurser lett till att många, inte minst mindre och
medelstora företag, som varit leverantörer till företag som
gått i konkurs kommit i en svår situation och ibland själva
fått gå i konkurs.
Leverantörens ställning i Sverige är utsatt och svag. Det
är därför viktigt att det skapas regler som stärker
leverantörens ställning. Det kan knappast finnas några
hållbara argument mot att undersöka möjligheten att
konstruera ändamålsenliga regler som ger leverantörerna
större möjligheter att få betalt för sina varor. En väg att gå
vore att utvidga möjligheterna att sälja med
återtagandeförbehåll.
Sveriges integration i det europeiska samarbetet medför
också att svenska regler inte bör eller kan avvika i alltför
hög grad från vad som gäller i övriga Europa. I till exempel
Tyskland tillerkänns återtagandeförbåll giltighet även i
vidareförsäjningsfall. Även i ett antal icke-europeiska
länder finns regler som -- med eller utan
registreringsförfarande -- medger att förbehåll om
återtaganderätt får giltighet även mot annan borgernär än
leverantören/säljaren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgad giltighet vid
återtagandeförbehåll.
Stockholm den 20 januari 1994
Lennart Hedquist (m)