Namnlagen i sin nuvarande utformning fungerar inte
helt tillfredställande. Jag skulle vilja beskriva två fall från
länsrätten i Värmland (namnen är fingerade).
Fall 1
Anna Andersson och Bertil Bitvarg är sammanboende
och får ett barn, Cecilia, som ges efternamnet Andersson
Bitvarg.
De gifter sig sen och får ett barn till vars namn anmäles
till pastorsexpeditionen med önskemålet om att David
också skall få namnet Andersson Bitvarg, vilket pastorn
godtar och skriver in, trots att den nya namnlagen kräver
att barnen ej får ta över ett s.k. mellannamn.
Familjen får nu ett tredje barn. Namnet skall nu anmälas
till skattemyndigheten, vilken uppmärksammar lagen och
föreskriver att det tredje barnet kallas Erik Bitvarg.
Föräldrarna klagar hos länsrätten och vill ha ändring så
att alla tre barnen får efternamnet Andersson Bitvarg.
Länsrätten avslår denna begäran eftersom lagen ej ger
möjlighet till detta.
Fall 2
Ronald Gladstone och Agneta Strömbom är samboende
och får en son, Paul, år 1990. Föräldrarna ger barnet
efternamnet Strömbom Gladstone. Helt i enlighet med
lagen.
På hösten 1990 gifter de sig och Agneta tar sig då
efternamnet Strömbom Gladstone.
1992 får de dottern Natanja som de vill ge samma
efternamn som brodern Paul. Men det går ej enligt lagen,
utan dottern ska heta Natanja Gladstone.
Föräldrarna klagar hos länsrätten, där nämndemännen
finner föräldrarnas begäran rimlig och ger dem rätt.
Lagfarne domaren i målet går nu med på samma linje, men
tycker att det skulle kännas bättre om lagen formulerades
så att denna möjlighet kunde lämnas öppen.
De bägge fallen visar på ett besvärande godtycke från
myndigheternas sida när det gäller att hantera namnlagen.
Jag anser också att det är rimligt att ändra lagen så att alla
barn i liknande familjer får rätt att ha samma efternamn,
alltså även övertaga s.k mellannamn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i namnlagen.