Byggnader på ofri grund, dvs. på annans mark, kan inte
på samma sätt som fastigheter pantförskrivas och därmed
utgöra säkerhet för lån. Att det skulle behövas en sådan
möjlighet har länge varit uppenbart. År 1975 begärde
riksdagen att regeringen skulle låta utreda frågan om ett
pantsystem och det är nu tio år sedan
Byggnadspantutredningen lämnade ett utförligt förslag till
lag om panträtt i registrerad nyttjanderätt. Förslaget
remissbehandlades och finns enligt uppgift kvar på
Justitiedepartementets arbetsordning. Det är nu dags att
regeringen sätter fart på beredningsarbetet så att riksdagen
snarast kan besluta om regler som ger bättre
kreditmöjligheter för byggnader på annans mark.
Till vår kännedom har kommit att
Byggnadspantutredningens förslag tillstyrktes av bl.a.
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges Föreningsbankers förbund, Sveriges
advokatsamfund, Arrendenämnden i Göteborg,
Stockholms kommun, Företagareförbundet, SHIO-
Familjeföretagen, Sveriges kioskägares riksförbund, HSB:s
riksförbund, Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation, Sveriges villaägareförbund och
Svenska förbundet för koloniträdgårdar och fritidsbyar.
Såväl bankernas och näringslivets företrädare som
arrendatorernas företrädare och den markägare
(Stockholms kommun) som sannolikt har det största antalet
arrendeupplåtelser av alla har således visat intresse för att
utredningens förslag genomförs. Varför har då inte frågan
lösts ännu?
Det har, som alla vet, under en tid inte varit svårt att låna
pengar i Sverige. Möjligen kan det ha bidragit till att
regeringen inte har gått vidare med
Byggnadspantutredningens förslag. Men nu är det andra
tider. Svårigheten att belåna byggnader på annans mark är
inte bara ett hinder för alla de människor som vill köpa eller
bygga en kolonistuga eller ett fritidshus på arrenderad
mark, utan kan också bromsa den utbyggnad av
industrilokaler som det snart kan uppstå behov av igen. Det
finns också många jordbrukare som skulle ha nytta av bättre
kreditmöjligheter för byggnader på arrenderad mark.
Ett antal remissinstanser motsatte sig eller var
tveksamma till utredningens förslag. Det kan dock inte
uteslutas att den egentliga bevekelsegrunden för en del av
dessa kritiska röster är en förlegad uppfattning om att
arrendebebyggelse är något slags skräpbebyggelse som helst
inte bör förekomma. Få personer torde i dag ha en sådan
uppfattning om t.ex. alla de välvårdade koloniområden som
berikar städernas gröna miljöer. Om det för ett företag är
rationellt att uppföra en byggnad på annans mark skall
naturligtvis inte heller staten förhindra det genom lagregler
som ger sämre kreditmöjligheter än om företaget också
ägde marken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den förelägger
riksdagen förslag till lagregler som medför bättre
kreditmöjligheter för byggnader på annans mark.
Stockholm den 24 januari 1994
Björn Ericson (s)
Sören Lekberg (s)
Anita Johansson (s)