Frågan om barns talerätt har övervägts ända sedan 1977.
Frågan har utretts och remissbehandlats. Lagutskottet har
bifallit motionskrav. Sverige har ratificerat
barnkonventionen. Men något förslag har ännu inte
förelagts riksdagen.
Detta är märkligt med tanke på att den svenska
familjerätten ända sedan början av 1970-talet varit föremål
för en fortlöpande reformering.
Frågan om barns talerätt har också en direkt koppling till
artikel 12 i FN-konventionen om barnets rättigheter.
Konventionen ålägger konventionsstaterna att tillförsäkra
barn rätten att fritt ge uttryck för sina åsikter, när barnet är
i stånd att bilda sig egna åsikter. I alla domstolsförfaranden
skall barnet ges möjlighet att bli hört, antingen direkt eller
genom företrädare.
Vår inställning grundas på övertygelsen att barn bör ha
talerätt i frågor som berör dem själva och ha rätt att
företrädas av ombud. Idag har barn den rätten när det gäller
omhändertagande enligt LVU, Lag om vård av unga.
Samma rätt bör gälla i vårdnads- och umgängesmål.
Lagutskottet behandlade senast förra riksmötet flera
motioner med liknande krav. Motionerna avslogs med
hänvisning till att regeringen under våren 1993 skulle
behandla frågan i en departementspromemoria. Så har inte
skett, varför vi på nytt aktualiserar frågan om barns talerätt
i vårdnads- och umgängesmål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barns talerätt.
Stockholm den 25 januari 1994
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Viola Furubjelke (s)