Familjeinsatser tillmäts mycket lågt värde vid skilsmässa i Sverige. Inte ens den som tagit hand om sin gamla svärmor och därmed missat pensionspoäng kan vara säker på att insatsen tillmäts något värde vid en eventuell skilsmässa. Inte heller den som under åratal försörjt sin man och därigenom hjälpt honom till högre utbildning och inkomster har därvid förvärvat någon rätt till starkare ekonomisk ställning vid skilsmässa.
Det nu aviserade pensionssystemet kommer att innebära att kvinnor får än svårare att värna sin pension, eftersom antalet år som avgift betalats in kommer att bli än mer utslagsgivande. Att låta raka rör gälla när det gäller mäns insatser till pension, men inte när det gäller de insatser kvinnor oftast gör, kan inte långsiktigt förbli en hållbar modell. I Tyskland har författningsdomstolen redan 1957 avfärdat ett sådant system, och makar får där vid skilsmässa del i makens pension, oavsett om man ansökt därom eller ej. Svensk modell, enligt pensionsutredningen, med begärd tudelning försätter kvinnan, eller den part som tagit det största barnansvaret, i en mycket svagare position.
Det behövs därför en översyn av den civilrättsliga lagstiftningen både vad avser dess samstämmighet med socialförsäkringssystemet på området, men än mer vad gäller ett modernt synsätt på värderingen av insatser för andra. Dessa bör även i svensk lagstiftning tillförsäkras ett värde i form av förstärkt pensionsrätt eller tillgodoräknat humankapital.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt ekonomisk rätt vid skilsmässa.
Stockholm den 25 januari 1994 Charlotte Cederschiöld (m) Anne Rhenman (-)