Motion till riksdagen
1993/94:L421
av Hugo Hegeland (m)

Särkullsbarns arvsrätt


Under de senaste årtiondena har vissa förändringar skett
i den praktiska tillämpningen av arvsrätten. Således har
adoptivbarn fått närmare förbindelse med sin sociala och
juridiska omgivning samtidigt som samhörigheten med
ursprungssläkten avskurits genom ändringar (SFS l958:640,
l97l:870) i föräldrabalken (SFS l949:381).
Utomäktenskapliga barn har i princip fått samma arvsrätt
som inomäktenskapliga genom ändring (SFS l969:621) i
ärvdabalken (SFS l958:637). Genom ytterligare ändring
(l987:231) i ärvdabalken regleras arvsrätten för
bröstarvinge som icke är makarnas gemensamma barn (3
kap. l §); eljest skall kvarlåtenskapen gå till den
efterlevande maken.
Prop. 1986/87:l diskuterade risken med framlagt förslag
om att avskaffa laglott (sid. 80). Den avvisade samtidigt
förslag om presumering av dolt samägande. Eljest regleras
samäganderätten primärt i l904 års lag (SFS l904:48, sid l).
Vissa rättsfall under senare år har påvisat förekomsten
av ''arsvplanering'' i avsikt att utesluta särkullsbarn från
endera makens tidigare äktenskap från delaktighet i
kvarlåtenskapen. Visserligen är laglotten av en behållning
på 0 kronor alltid 0 kronor men det finns fall där den
bortgångne haft tillgångar och rentav bedrivit affärer med
dessa såsom förutsättning. Icke desto mindre har genom
överföringar på den andra parten behållningen juridiskt sett
varit obefintlig. Det måste kännas bittert för särkullsbarn
att se sina halvsyskon, som därtill fått uppleva
familjegemenskap och omvårdnad, ärva allt och själva i
praktiken bli arvlösa.
Ett av äktenskapets syften måste var
egendomsgemenskapen. Detta kan knappast påverkas av
att sambeskattning alltmera övergivits. Här gäller dock
frågan om en rättvis behandling av barn i olika kullar. En
lösning kan vara svår att lagtekniskt formulera för att kunna
täcka alla fall, men problemet bör uppmärksammas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särkullsbarns arvsrätt.

Stockholm den 25 januari l994

Hugo Hegeland (m)